Jalmar Furuskog

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Karl Jalmar Furuskog, född 18 januari 1887, död 1951[1], var en svensk skolman.

Furuskog blev filosofie doktor i Lund 1924, var adjunkt vid samskolan i Vadstena 1914-20 och blev rektor vid samskolan i Filipstad 1920. Han var 1918-20 sekreterare i nykterhetskommittén. Furuskog utgav ett flertal skrifter i geografiska ämnen och i alkoholfrågan och var från 1921 ledarskribent i nykterhetstidningen Reformatorn.

Furuskog skildrade även folkrörelsernas genombrott i sina arbeten En stormig tid (1949) och De unga åren: Ungdomsminnen 1887-1911 (1951).[1]

I sin doktorsavhandling skriver Furuskog om de värmländska järnbruken (1924). Det är en känd kulturgeografisk studie över Värmland som helhet, med inriktning på järnbruken fram till 1924. Boken börjar med en naturgeografisk översikt, berggrund och malmer, jordarter, sjöar etc. Industri fram till 1924 finns redovisad sockenvis. Varje socken beskrivs med karta på gårdars ursprung sedan 1540 års jordebok.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  • Jalmar Furuskog, de Värmländska Järnbruken, Filipstad 1924, doktorsavhandling i bokform, kulturgeografiska studier över den Värmländska järnhanteringen under dess olika utvecklingsskeden.