Hoppa till innehållet

James Gascoyne-Cecil, 4:e markis av Salisbury

Från Wikipedia
James Gascoyne-Cecil, 4:e markis av Salisbury
Född23 oktober 1861[1][2]
London
Död4 april 1947[1][2] (85 år)
London
BegravdSt Etheldreda's Church, Hatfield
Medborgare iStorbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidUniversity College, Oxford
Eton College
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament
Storbritanniens 23:e parlament, Darwen (1885–1886)[3]
Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament
Storbritanniens 24:e parlament, Darwen (1886–1892)[3]
Ledamot av Förenade kungarikets 25:e parlament
Storbritanniens 25:e parlament, Rochester (1893–1895)[3]
Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament
Storbritanniens 26:e parlament, Rochester (1895–1900)[3]
Ledamot av Förenade kungarikets 27:e parlament
Storbritanniens 27:e parlament, Rochester (1900–1903)
Ledamot av Brittiska överhuset (1903–1947)
Lordsigillbevarare (1903–1905)
Kronrådets lordpresident (1922–1924)
Kansler för hertigdömet Lancaster (1922–1923)
Lordsigillbevarare (1924–1929)
Överhusets ledare (1925–1929)
Politiskt parti
Konservativa partiet
MakaCicely Gore
(g. 1887–)[4][5]
BarnBeatrice Ormsby-Gore, Lady Harlech (f. 1891)[4]
Robert Gascoyne-Cecil (f. 1893)
Mary Cavendish, hertiginna av Devonshire (f. 1895)
Lord David Cecil (f. 1902)[4]
FöräldrarRobert Gascoyne-Cecil, 3:e markis av Salisbury[4]
Georgina Gascoyne-Cecil, markisinna av Salisbury[4]
SläktingarRobert Cecil, 1:e viscount Cecil av Chelwood (syskon)[4]
Hugh Cecil, 1:e baron Quickswood (syskon)[4]
Utmärkelser
Companion av Bathorden
Riddare med storkors av Victoriaorden
Strumpebandsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

James Edward Hubert Gascoyne-Cecil, 4:e markis av Salisbury, född den 4 oktober 1861, död den 23 april 1947, var en brittisk politiker, son till Robert Gascoyne-Cecil, 3:e markis av Salisbury.

Salisbury tillhörde som lord Cranborne underhuset 1885–1892 och från 1893 till faderns död 1903, deltog som överstelöjtnant 1900 i boerkriget och var 1900–1903 först i faderns, sedan i Balfours ministär understatssekreterare för utrikesärenden samt är sedan september sistnämnda år såsom lordsigillbevarare medlem av Balfours rekonstruerade kabinett. I tullfrågan var Salisbury rätt utpräglad frihandlare, men accepterade Balfours medelvägsprogram.

Han blev i mars 1905 handelsminister i ministären Balfour och avgick med denna i december samma år. Han var sedan en bland de ledande för yttersta högern (the diehards) i överhuset, påyrkade som sådan förkastande av 1911 års parlamentsbill även med risk av dess genomdrivande genom massutnämning av nya peerer och motsatte sig häftigt alla regeringsförslag om självstyrelse för Irland. Han blev i oktober 1922 lordsigillbevarare i Bonar Laws ministär och regeringspartiets ledare i överhuset.

  1. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p1029.htm#i10290, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/James-Edward-Hubert-Gascoyne-Cecil-4th-Marquess-of-Salisburytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ The Peerage person-ID: p1029.htm#i10290, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]