Jeffrey Catherine Jones

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jeff Jones)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jeffrey Catherine Jones
Jeffrey Catherine Jones Portrait.jpg
Jeffrey Catherine Jones av Michael Netzer.
FödelsenamnJeffrey Durwood Jones
Född10 januari 1944
Atlanta, Georgia, USA
Död19 maj 2011 (67 år)
Konstnärskap
Fältillustration, tecknad serie, måleri
Motivfantasy
VerkIdyl
UtbildningSavannah State University

Jeffrey Catherine Jones, född 10 januari 1944, död 19 maj 2011[1], var en amerikansk konstnär. Jones var verksam som illustratör, målare och serieskapare från 1960- till 2000-talet. Produktionen inkluderade över 150 olika omslag till olika böcker fram till 1976 samt en hel del måleri under senare år. Illustratören och serieskaparen Frank Frazetta ansåg att Jones var den bästa nu levande målaren.[2] Även om Jones först blev känd under namnet Jeff Jones och under flera decennier levde som man, ändrade hon senare sitt namn och genomgick könsbyte.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Jeffrey Durwood Jones föddes och växte upp i Atlanta i den amerikanska delstaten Georgia.[3] Under sina barnaår upprätthöll hennes far en utrikes tjänst inom det militära.[3] Hon tog examen vid Georgia State College[4] och beundrade verk av konstnärer som Johannes Vermeer, Giovanni Battista Tiepolo, and Rembrandt.[5]

Tidiga karriär[redigera | redigera wikitext]

Jones första publicerade tecknade serie trycktes i nummer 1 av Blazing Combat (oktober 1965), utgiven av Warren Publishing.[6] Jones målade bokomslag, inklusive pocketboksutgåvor för Ace Books. I början av 1970-talet bidrog hon också med illustrationer till Ted Whites tidning Fantastic. Jones tecknad även omslag och korta serier för ett antal serieförlag, inklusive DC Comics, Skywald Publications och Warren (dock undveks superhjältegenren). [7]

Jones nominerades 1967 till Hugo Award som bästa fan-tecknare och som bästa professionella tecknare 1970, 1971, and 1972. 1975 nominerades hon till World Fantasy Award som bästa tecknare, och hon vann priset 1986. Dessutom nominerades Jones 1999 till Chesley Award.[8]

The Studio[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1972–75 hade Jones en helsida i varje nummer av National Lampoon med titeln Idyl.[9] Åren 1975 till 1979 delade hon ateljé i Manhattan-kvarteret Chelsea med Bernie Wrightson, Barry Windsor-Smith och Mike Kaluta – kvartetten kallade sig för det gemensamma namnet "The Studio"; 1979 publicerade förlaget Dragon's Dream en samlingsvolym med deras arbeten.

I början av 1980-talet hade Jones den återkommande serien I'm Age i serietidningen Heavy Metal.[9] Serieskaparna Walt Simonson och J. D. King sa att Jones vid den tiden börjat intressera sig för expressionismen och att hon därefter inte längre vara lika verksam som serieskapare.

Familj och könsbyte[redigera | redigera wikitext]

1964 blev Jones, under studierna vid Georgia State College, bekant med Mary Louise Alexander (senare Louise Simonson). De två började umgås och gifte sig slutligen 1966. Parets dotter Julianna föddes året därpå. Efter genomgången examen flyttade familjen till New York, för att i början av 1970-talet skilja sig.[4]

Som vuxen förklarade Jones att hon ända sedan mycket tidiga år ville vara en flicka. Hon tog itu med det här ämnet 1998 och inledde könsförändrande hormonbehandling.[3][10]

Sista tid[redigera | redigera wikitext]

Jones personliga Facebook-profil meddelade den 19 maj 2011 att hon avled tidigare samma dag, omgiven av hennes närmaste. [11] Hon efterlämnade sin dotter.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Böcker på engelska[redigera | redigera wikitext]

Boköversättningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Tidningsserier[redigera | redigera wikitext]

Förlag och tidningar nedan listas kronologiskt, efter första bidrag.

Warren Publishing
  • Blazing Combat #1 (1965)
  • Comix International #3 (1975)
  • Creepy #16, 29, 91, 103, 120 (1967–80)
  • Eerie #11-12, 15, 27 (1967–70)
  • Vampirella #4-5, 9, 12, 27, 32-34, 50, 83 (1970–79)
Charlton Comics
  • Flash Gordon #13 (1969)
DC Comics
  • Showcase #83-84 (Nightmaster) (1969)
  • The Witching Hour #14 (1971)
  • The Dark Mansion of Forbidden Love #3 (omslag) (1972)
  • Wonder Woman #199-200 (omslag) (1972)[7]
  • Heroes Against Hunger #1 (1986)
  • Vertigo: Winter's Edge #2 (1999)
  • Batman Black and White Vol. 1 (2007)
Skywald Publications
  • Psycho #5-6, 9, 12 (1971-1973)
  • Nightmare #6-7 (omslag), 21 (1971–74)
NL Communications, Inc
Last Gasp
  • Spasm #1 (1973)
Marvel Comics
HM Communications, Inc
  • Heavy Metal #v4 #2, 11; #v5 #3-4, 6-12; #v6 #2-12; #v7 #1-12' #v8 #1-4; #v11 #2 (1981–87)
Pacific Comics
  • Alien Worlds #4 (1983)
  • Berni Wrightson: Master of the Macabre #4 (1984)
  • Pathways to Fantasy #1 (1984)
  • Ravens and Rainbows #1 (1983)
Spiderbaby Grafix
  • Taboo #5 (1991)
Topps Comics
Fantagraphics Books
  • Jones Touch #1 (1993)
  • Vaughn Bodé's Erotica #2 (introduktion) (1996)
TwoMorrows Publishing
  • Streetwise #1 (2000)
Renaissance Press
  • The Forbidden Book #1 (2001)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 februari 2016.
  1. ^ Phegley, Kiel (2011-05-19). ”R.I.P. Fantasy & Comics Artist Jeffrey Catherine Jones” (på engelska). R.I.P. Fantasy & Comics Artist Jeffrey Catherine Jones. Comic Book Resources. Arkiverad från originalet den 2012-10-05. https://web.archive.org/web/20121005010513/http://www.comicbookresources.com/?page=article&id=32407. 
  2. ^ ”Jeffrey Jones Official site welcome page” (på engelska). Jeffrey Jones, Illustrator of Fantasy and Science Fiction. Internet Archive. Arkiverad från originalet den 2008-01-13. https://web.archive.org/web/20080113011329/http://ulster.net/~jonesart/welcome.html. Läst 4 maj 2016. 
  3. ^ [a b c] ”Jones självbiografi”. Arkiverad från originalet den 8 september 2011. https://web.archive.org/web/20110908023201/http://www.jeffreyjones-art.com/autobiography.html. Läst 18 september 2009. 
  4. ^ [a b] Cooke, Jon B. (Spring 1999). ”Weezie Jones Simonson - Louise discusses her life & times as a Warren editor” (på engelska). Comic Book Artist (TwoMorrows Publishing) (4): sid. 92–94. 
  5. ^ Anderson, Laurie J. (april 2004). ”The Artist Returns - Jeffrey Catherine Jones”. The Artist Returns - Jeffrey Catherine Jones. SequentialTart.com. http://www.sequentialtart.com/archive/july04/jcjones.shtml. 
  6. ^ ”Oldest member of The Studio dies at 67”. Oldest member of The Studio dies at 67. Worldofsuperheroes.com. 2011-06-01. Arkiverad från originalet den 2013-08-22. https://web.archive.org/web/20130822051222/http://www.worldofsuperheroes.com/artists-and-writers/8356/. 
  7. ^ [a b] Levitz, Paul (2010). ”The Bronze Age 1970-1984” (på engelska). 75 Years of DC Comics The Art of Modern Mythmaking. Taschen America. sid. 528. ISBN 9783836519816. ”As interim editor for only five issue, series writer Denny O'Neil felt free to experiment, resulting in two very offbeat covers by illustrator Jeff Jones...This [Wonder Woman #199] and the following issue's covers are Jones' only super-hero work for DC.” 
  8. ^ ”Jeffrey Catherine Jones (1944-2011)” (på engelska). Jeffrey Catherine Jones (1944-2011). Locus Online. 2011-05-19. Arkiverad från originalet den 2013-10-01. https://web.archive.org/web/20131001022729/http://www.locusmag.com/News/2011/05/jeffrey-catherine-jones-1944-2011/. 
  9. ^ [a b] ”Jeffrey Catherine Jones” (på engelska). Jeffrey Catherine Jones. Lambiek Comiclopedia. 2012-10-26. Arkiverad från originalet den 2013-10-30. https://web.archive.org/web/20131030124937/http://www.lambiek.net/artists/j/jones_jeff.htm. 
  10. ^ Ringgenberg, Steven (2011-05-24). ”Jeffrey Catherine Jones: A Life Lived Deeply” (på engelska). Jeffrey Catherine Jones: A Life Lived Deeply. Fantagraphics Books. Arkiverad från originalet den 2013-11-08. https://web.archive.org/web/20131108035154/http://www.tcj.com/jeffrey-catherine-jones-a-life-lived-deeply/. 
  11. ^ Jeffrey Catherine Jones profile, Facebook. Läst 4 maj 2016.(engelska)