Johan Axel Wetterlund

Johan Axel Wetterlund, född 15 januari 1858 i Habo, Västergötland, död 1927, var en svensk skulptör.

Wetterlund studerade vid dåvarande Slöjdskolan i Stockholm, var modellör hos Sven Scholander, gjorde studier i Tyskland, Frankrike och Italien 1904–1905 och under senare resor. Wetterlund gjorde sig känd huvudsakligen genom dekorativa skulpturverk, bland dessa åtta statyer på Stockholms slotts södra fasad och fyra allegoriska grupper vid Logården (1899–1901), altargrupperna Korsnedtagningen i Katarina kyrka (1906), Himmelsfärden i Sofia kyrka (1906) och en tredje i Karlskrona stadskyrka (1913), dessutom Artur Hazelius byst i brons vid uppfarten till Skansen (190?) och Carl Michael Bellmans byst vid friluftsteatern i Haga (brons, 1918), trapplejon utanför Göteborgs högskola (1909) med flera.

I åtta ursprungligen tomma nischer på Stockholms slotts södra fasad står statyer av berömda svenska män, vilka tillkom först på 1890-talet genom Oscar II:s initiativ. Statyerna är cirka 2,8 meter höga, gjorda i zink och är utförda av Johan Axel Wetterlund. Männen förställer Erik Dahlbergh, Carl von Linné, Nicodemus Tessin den yngre och Georg Stiernhielm (till vänster om Södra valvet) och Haquin Spegel, Olof von Dalin, Rutger von Ascheberg och Carl Fredrik Adelcrantz (till höger om Södra valvet).^[1]

På balustraden mellan Logården och Logårdstrappan finns fyra skulpturer med olika teman; "Barmhärtighet", "Poesi", "Musik" och "Religion". De skapades 1903 Wetterlund och göts i brons av Otto Meyer. Storlek är cirka 1,5 x 1,0 meter.