Johan Carl Wilcke

Från Wikipedia
Version från den 28 maj 2017 kl. 01.07 av 83.185.247.144 (Diskussion) (Rättar stavfel)
Johan Carl Wilcke.

Johan Carl Wilcke, född 6 september 1732 i Wismar (Sverige), död 18 april 1796 i Stockholm, var en tyskfödd svensk experimentalfysiker vilken gjorde viktiga insatser inom flera områden.

Biografi

Wilcke föddes i Wismar, som då räknades som svenskt område. Fadern, som var präst, ville att sonen skulle slå in på samma bana, men teologi tilltalade inte Wilcke, som istället var mer intresserad av fysik. Han blev redan som 25-åring doktor vid universitetet i Rostock.

Wilcke flyttade till Sverige och fick först en lektorstjänst (Thamisk lektor, 1759) och sedan 1770 en professur i fysik i Stockholm. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1759 och dess sekreterare 1784 – 1796.[1] Han var också ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala från 1774, av Fysiografiska sällskapet i Lund från 1775 och av utländska lärda samfund.[2]

Upptäckter/landvinningar

Bibliografi i urval

Källor

  1. ^ Vetenskapsakademin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
  2. ^ Wilcke, Johan Karl i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Vidare läsning

  • Beckman, Anna (1952). Johan Carl Wilcke 1732-1796.. Stockholm. Libris 2552196 
  • Ehrensvärd, Ulla (1991). ”Ett batymetriskt pionjärarbete i Landskrona hamn år 1770”. Oceanerna (1991): sid. 106-113 : ill..  Libris 10092501
  • Oseen, Carl Wilhelm (1939). Johan Carl Wilcke: experimentalfysiker. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 31319