Johan Tranér

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Johan Tranér.
Litografi efter oljemålning av Carl Peter Lehmann.

Johan Vindician Tranér (det andra förnamnet tog han sig efter födelsedagens namn), född den 11 mars 1770 i Torpa socken, Östergötland, död den 8 juli 1835 vid Porla, var en svensk präst, universitetslärare och översättare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tranér, som var av bondesläkt, blev student i Uppsala 1793 och filosofie magister 1800. Efter disputationen De diversis latinæ linguæ cetatibus (1797, 1802) utnämndes han 1802 till docent, blev 1812 adjunkt i latinska språket, erhöll 1815 professors titel, men lyckades, trots att han försökte flera gånger, inte vinna någon professur. Han utnämndes 1825 till kyrkoherde i Söderköpings församling, men uppehöll sig även sedan dess mestadels i Uppsala.

Tranér vann 1805, 1806 och 1807 Svenska akademiens andra pris för metriska översättningar från Ovidius samt sysselsatte sig sedan dels med en mängd tolkningar från grekiska till svenska, utgivna i akademiska avhandlingar, dels med latinska kväden över tilldragelser vid universitetet. De viktigaste av de förra är de 12 första sångerna av Iliaden (1807-1822), Batrachomyomachia (1822), "de sju grekiska skaldinnorna" (Novem græcarum poetridum, quce supersunt, carmina, 1821-1827) samt Anakreons sånger (1824-1832; 3:e upplagan 1868).

Det sistnämnda arbetet är det, som längst överlevt honom och gjort hans namn ryktbart utanför universitetet. Hans latinska poem, i urval samlade av Anders Hedner (Carmina, 1837), beundrades för fin rytmik, rik fraseologi, lysande skildrargåva och kraftfullt herravälde över språket. Sitt mästerstycke på en gång som tolkare och som latinsk versifikatör lämnade han i Juventus eucharistica, en efterbildning av Tegnérs "Nattvardsbarnen" (1833-1835), i vilken han "lyckades så utomordentligt väl, att läsaren mångenstädes tvekar huruvida icke efterbildningen äger företräde framför originalet".

Tranér uppträdde dessutom som skald även på svenska, men som sådan var han i allmänhet mindre framstående. Filolog i egentlig mening var han däremot inte, om än många av hans disputationer rör sig kring dithörande ämnen. Han uppträdde som utgivare av Corpus auctorum latinorum, där dock anmärkningarna var rena kompilationer och textkritiken tämligen ytlig. Sin efterlämnade förmögenhet anslog han bland annat till en hospitalsinrättning i sin födelsesocken, till två stipendier för unga idkare av latinskt skaldskap samt till ett docentstipendium.

Översättningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Homeros: Prima[-duodecima] Iliadis Homericæ rhapsodia svethice reddita (Uppsala, 1810-1822). Ny uppl. 1836 med titeln Homers Ilias
  • Anakreon: Anakreons sånger (Upsala, 1833)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]