Johannes Steinhoff

	Johannes Steinhoff
	Johannes Steinhoff år 1966.
Information
Född	15 september 1913; Bottendorf, Provinsen Sachsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död	21 februari 1994 (80 år); Wachtberg, Nordrhein-Westfalen, Tyskland
I tjänst för	Nazityskland; Västtyskland
Försvarsgren	Luftwaffe
Tjänstetid	1934–1945, 1955–1974
Grad	General
Enhet	JG 26, JV 44
Befäl	II./JG 52, JG 77 och JG 7
Övrigt	176 nedskjutna plan

Johannes Steinhoff, född 15 september 1913 i Bottendorf, död 21 februari 1994 i Wachtberg, var ett av tyska Luftwaffes flygaräss under andra världskriget. Efter andra världskriget blev han general inom Bundeswehr.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studier i Jena gick Steinhoff med i Kriegsmarine som sjöflygare innan han 1936 gick över till det återskapade Luftwaffe där han utbildades till jaktflygare. Under kriget var Steinhoff rotekapten och deltog i västfälttåget 1940, Slaget om Storbritannien och Operation Barbarossa. Han flög 900 gånger under kriget varav han i 200 var i luftstrid. Han skadades svårt vid en misslyckad start i München den 18 april 1945 och fick brännskador i ansiktet.

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Under 1950-talet var Steinhoff med och byggde upp Västtysklands flygvapen Luftwaffe. Steinhoff ledde som brigadgeneral den underavdelning inom Försvarsministeriet som 1957 blev Luftwaffes försvarsstab. Han hade då bakom sig en vidareutbildning i USA med amerikanska stridsflygplan 1956. År 1966 tog han över som chef, inspektör, för Luftwaffe inom Bundeswehr i samband med Starfighteraffären.

År 1970 valdes Steinhoff till ordförande i Natos militära utskott och befordrades till fyrstjärnig general. Han lämnade tjänsten 1974 och det militära livet för att istället vara med i Dorniers styrelse. År 1977 blev han styrelseordförande, en post han beklädde fram till 1983.