Jonas Werving

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Jonas Werving, född omkring 1640[1] i Häggesta by, Bollnäs socken, Hälsingland, död 25 maj 1697 i Stockholm, var en svensk ämbetsman och historieskrivare, far till Johan Gabriel Werving.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Werving var son till länsmannen Peder Jonsson och Katarina Brunnera, som var syster till Martin Brunnerus, och tog sitt tillnamn efter en nära födelsegården belägen sjö, Werven. Efter avslutade studier i Uppsala företog han en utländsk resa och anställdes efter hemkomsten 1662 som kanslist i Kanslikollegium.

Fyra år därefter utnämndes han till landssekreterare i Uppsala län, blev 1669 referendarie och 1674 sekreterare i Reduktionskollegium. Adlad 1677 med bibehållande av sitt förra namn förordnades han 1685 till assessor i Antikvitetskollegium.

Hos eftervärlden är Werving främst ihågkommen som författare efter befallning av Karl XI till Konung Sigismunds och konung Carl IX:s historier, ett verk som granskat av Klas Örnhiälm 1693-1694 och Elias Palmskiöld 1704, utgavs av Anders Anton von Stiernman 1746-1747.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jonas Wervings födelseår är osäkert. Hofberg anger "född omkr. 1640", men enligt annan källa skulle Werving ha varit "student" redan 1647, vilket i så fall förefaller orimligt.