Hoppa till innehållet

Josef Meisinger

Från Wikipedia
Josef Meisinger
Standartenführer
Född14 september 1899
München, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död7 mars 1947 (47 år)
Warszawa, Polen
Inträde5 mars 1933
Tjänstetid1933–1945
Befäl1) Einsatzgruppe IV i Polen
2) Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i distriktet Warschau
Utmärkelser Bayerska militärförtjänstorden
Järnkorset av andra klassen
Blodsorden

Josef Albert Meisinger, född 14 september 1899 i München, död 7 mars 1947 i Warszawa, Polen, var en tysk SS-Standartenführer och kriminalpolis. Han var bland annat kommendör för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i distriktet Warschau i Generalguvernementet.

År 1936 blev Meisinger chef för Rikscentralen för bekämpning av homosexualitet och abort (Reichszentrale zur Bekämpfung der Homosexualität und Abtreibung).

Andra världskriget

[redigera | redigera wikitext]

Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och andra världskriget inleddes. I kölvattnet på de framryckande tyska trupperna följde särskilda insatsgrupper, Einsatzgruppen, vilka inom ramen för Operation Tannenberg hade i uppgift att eliminera personer som kunde tänkas leda det polska motståndet, till exempel politiska aktivister, intelligentia och reservister. Adolf Hitler hade för avsikt att utplåna Polens härskarklass för att därmed ”hugga huvudet av den polska nationen”.[1] Därtill inledde insatsgrupperna massmordet på polska judar. Meisinger efterträdde i oktober 1939 Lothar Beutel som chef för Einsatzgruppe IV.[2] Meisingers insatskommando följde efter 4:e armén som anfördes av general Günther von Kluge och opererade i bland annat Jastrowie och Zambrów.[3]

Meisinger var från oktober 1939 till mars 1941 kommendör för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD), Kommandeur der Sicherheitspolizei und des SD (KdS), i distriktet Warschau.

Mellan den 1 april 1941 och maj 1945 var Meisinger förbindelseofficer för Gestapo vid den tyska ambassaden i Tokyo.

Efter andra världskriget utlämnades Meisinger till Polen där han tillsammans med Ludwig Fischer, Ludwig Leist och Max Daume ställdes inför rätta inför Högsta nationella domstolen. Meisinger dömdes till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och avrättades genom hängning i mars 1947.[4]

  1. ^ Weale 2013, s. 213.
  2. ^ Klee 2007, s. 419.
  3. ^ ”Einsatzgruppe IV” (på engelska). Aktion Reinhard Camps. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://www.webcitation.org/6KN6vpHc4?url=http://www.deathcamps.org/occupation/einsatzkommandos.htm. Läst 14 oktober 2013. 
  4. ^ Klee 2007, s. 401.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]