Julbad
Julbadet på julaftonens eftermiddagReferensfel: Den inledande <ref>-taggen är felaktig eller har ett trasigt namn[1] var en tradition i det svenska bondesamhället.[2] Flera skildringar finns bevarade av julbad på 1700‐ och 1800‑talen.[3][1]
Bastubad eller karbad
Bastur fanns ofta i svenska gårdar, även om de mest användes för att torka lin, malt och säd, och för rökning.[4] Om bastu fanns, användes den under 1700‐ och 1800‑talen för bad vid julen, men knappast annars.[4][2]
Julbad i bastu kunde vara ett karbad,[4] men i Samuel Ödmanns skildring från 1700‑talets Värend var badet en fullt bastubad med uppvärmd luft, gjutande av vatten på den heta ugnen, och björkrisgisslande av hudenReferensfel: Den inledande <ref>-taggen är felaktig eller har ett trasigt namn.
Fanns ej bastu ordnades karbad på annat ställe.[2] Varmt vatten kunde hämtas ur bryggkitteln.[1]
Julbadets genomförande
Enligt Samuel Ödmann eldades bastun klockan två på eftermiddagen, och badandet pågick till skymningen.Referensfel: Den inledande <ref>-taggen är felaktig eller har ett trasigt namn Hushållets medlemmar badade i turordning efter kön, ålder och värdighet. Män badade före kvinnor, och husfolk före tjänstehjon.[5] I det av Samuel Ödmann skildrade bastubadet badade dock drängarna i första värmen, som ansågs mindre hälsosam.Referensfel: Den inledande <ref>-taggen är felaktig eller har ett trasigt namn
Efter badet bytte man till bättre kläder.[1][5] Enligt Samuel Ödmann utlades kläderna i vinterkylan under badet, och man gick till sängs för en kortare vila efter badet.Referensfel: Den inledande <ref>-taggen är felaktig eller har ett trasigt namn
Julbadet i litteraturen
I novellen ”Gudsfreden” av Selma Lagerlöf skildras förberedelserna för ett julbastubad med björkviskor. Handlingen utspelas i Dalarna, eftersom novellen handlar om Ingemarssönernas släkt, som återkommer i hennes roman Jerusalem.[6] Den skönlitterära skildringen är ingen primärkälla, men Selma Lagerlöf uttrycker det sena 1800‑talets insikt om att ”folk började lägga bort att bada i badstuga och låta piska sig med björkris”[7].
Julbadet i dag
Minnet av julbadet lever genom det skämtsamma uttrycket att man förr badade en gång om året, ”vare sig man behövde det eller inte”.[5] Det är också vanligt att badhus och föreningar har en aktivitet, som kallas ”julbad”.[8][9][10]
Referenser
- ^ [a b c d] Johannes Sundblad, Gammaldags seder och bruk. Stockholm 1888. Sidorna 122–123.
- ^ [a b c] Ingeman Liman, Årets ABC: En bok om våra festtraditioner. [Stockholm] 1975.
- ^ Samuel Ödmann, Hågkomster från Hembygden och Skolan. Uppsala 1830. Sidorna 20–21. [1]
- ^ [a b c] Nationalencyklopedin, artikeln ”Bastu”. [2]
- ^ [a b c] ”Byket och det stora julbadet”. Västmanlands läs museum. http://www.vastmanlandslansmuseum.se/pages.asp?PageID=335&MenuID=317. Läst 17 januari 2018.
- ^ Gunnel Abrahamsson, ”Den muntliga traditionen om mordet på solbergaprästen herr Arne och Selma Lagerlöfs novell »Herr Arnes penningar»” i Svenska landsmål och svenskt folkliv 1961. [3]
- ^ Selma Lagerlöf, ”Gudsfreden” i Osynliga länkar. Stockholm 1894. [4]
- ^ Kajsa Billinger (27 december 2014). ”Stora julbadet i Hagadal – en nysatsning”. Vimmerby Tidning. http://www.vimmerbytidning.se/nyheter/hultsfred/stora-julbadet-i-hagadal---en-nysatsning-20141227/. Läst 17 januari 2018.
- ^ ”Julbadet i fara på stormskadat bad”. P4 Malmöhus. 14 december 2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=4855643. Läst 17 januari 2018.
- ^ ”Bilder från julbadet 2017”. Finnasandens båtförening. http://www.finnasandens-bf.se/nyheter/bilder-fran-julbadet-2017/. Läst 17 januari 2018.