Julbad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Vinterbad.
I delar av Sverige var julbadet ett bastubad med björkrispiskande och hällande av vatten på upphettad ugn, i vedeldade bastur som denna finska bastu.

Julbad var ett bad på julaftonens eftermiddag,[1][2] som var en tradition i det svenska och norska[3] bondesamhället.[4] Det var ofta årets enda bad.[3][5] Julbadet var ursprungligen ett bastubad.[3] När bastubad blev ovanligt i Sverige fortlevde julbadstraditionen ibland som karbad.[3] Folklivsforskare menar att det har överdrivits i folklig tradition hur länge julbad i bastu förekommit.[6]

Källor till julbad[redigera | redigera wikitext]

Källorna till julbadsseden är ögonvittnesskildringar och nedskrivna andrahandsuppgifter. Samuel Ödmann[7][1], Abraham Sjögren[8] och Theresa Brandell[9] har beskrivit julbad de säger sig ha deltagit i. Petrus Gaslander[5] och Johannes Sundblad[2] har i allmänna ordalag lämnat samtida uppgifter om julbadsseden i sina hembygder eller bostadsorter. Information finns också hos folklivsforskare, som återger sagespersoners minnen av avlagda julbadsseder.[10][6]

Källkritik[redigera | redigera wikitext]

Julkarbad är väl belagda, men frågan är hur uppgifter om julbastubad skall bedömas. Ilmar Talve anses vara den främste utforskaren av äldre svenska badstugor.[11] Talve har dragit slutsatsen att flertalet uppgifter om bastubad i Sverige i det sena bondesamhället är opålitliga.[6] Det gäller även etnologiska uppteckningar med vetenskapliga ambitioner.[6] Talve menar att hembygdsförfattare kan ha överdrivit uppgifter om bastubad.[6] Talve påpekar också att när folklivsuppteckningar gjordes på 1900‑talet var uppgiftslämnare på landet troligen påverkade av skrivna berättelser om att svenskar tidigare badat bastu;[6] sagespersoner påstod att de hört talas om att bastubad förekommit i deras hembygd på 1800‑talet, men de hade inte själva sett detta.[6] Detta måste beaktas när man bedömer uppgifter om julbad i bastu i det senare bondesamhället (1800‑talet).

Julbastubad[redigera | redigera wikitext]

Julbadet var ursprungligen (på 1700‑talet och tidigare) ett bastubad.[3] Ursprungligen förekom bastubad vid andra tidpunkter än julen,[3] men redan på 1700‐talet inskränktes denna äldre typ av bad i uppvärmd badstuga oftast till ett årligt julbad[3][1][5].

Förekomst av julbastubad förutsätter att seden att bada bastu alls överlevde i en bygd. Bastubadande minskade och upphörde från 1700‑talet i stora delar av Sverige.[6] I stora delar av nuvarande Sverige fanns visserligen på bondgårdar på 1700‑ och 1800‑talen[6] eller in på 1900‑talet[3] en byggnad benämnd bastu. Men minnet av bastuns ursprungliga användning blekande under 1800‑talet.[3][6] Trots detta fortsatte byggnaden att kallas ”bastu”.[3] Under 1800‑talet användes bastun mest för att torka lin, malt och säd, och för rökning och torkning av kött.[3][6][12] Att ”bastur” funnits i en bygd visar alltså inte nödvändigtvis att (bastu)bad eller jul(bastu)bad tagits där under bondesamhällets avslutande period.[6]

I finska bosättningsområden i Norrbottens län och vissa finnmarker i Mellansverige har en allmän bastutradition fortlevat,[3][6] så frågan om en särskild julbadstradition blir inte aktuell i de bygderna.

Tradition i Småland[redigera | redigera wikitext]

Samuel Ödmann[redigera | redigera wikitext]

Samuel Ödmann (1750–1829) sannolikt trovärdig uppgiftslämnare om julbastubad i Småland

I svensktalande bygder förefaller bastubad ha fortlevat länge i Småland, som julbad.[7][6] En ofta citerad[3][6][7][13] äldre skildring av ett julbastubad är Samuel Ödmanns skildring från 1700‑talets Värend i Småland. Han beskriver ett fullt ångbastubad med uppvärmd luft, gjutande av vatten på het ugn, björkrisgisslande av huden, och sköljning och tvagning av kroppen.[1] Samuel Ödmanns skildring har bedömts som i stort sett trovärdig av Ilmar Talve.[6] Detta julbastubad i Värend under 1700‑talets andra hälft karakteriseras av Ilmar Talve som ett undantag, en relikt från ett tidigare skede.[6]

Svårbedömda källor[redigera | redigera wikitext]

Andra småländska källor än Ödmann är svårbedömda. Petrus Gaslanders bok om Västbo härad i Småland skrevs och trycktes före Samuel Ödmann, som skrev ner sina minnen på 1800‑talet. Gaslander anses av Ilmar Talve vara den viktigaste uppgiftslämnaren som publicerades på 1700‑talet, icke blott om julbastubad utan om bastu i allmänhet.[6] Talve tillägger dock att inget är känt om bakgrunden till Gaslanders beskrivning, och att hans bok inte undersökts källkritiskt.[6] Gaslanders kortfattade uppgifter är svårtolkade; han anger blott att elden ej släcks efter julbastubadet, och värmen ej släpps ut under julnatten, eftersom spökena ville bada.[5] Gaslanders uppgift om hög lufttemperatur ger intrycket att julbadet inte bara var ett karbad.

Senare traditionsuppgifter om bastubad på landsbygden under 1800‑talet är enligt Ilmar Talve ofullständiga, motstridiga, oklara, svävande, generaliserande och undanglidande.[6] Orsaken till källmaterialets svaghet är att bastubadandet redan upphört, men sagespersoner ville förklara existensen av byggnaden kallad ”bastu” för folklivsupptecknare; därför förmedlade sagespersonerna gissningar och hörsägen.[6] Även Sven Lönborg uppger 1903 att kunskapen om tidigare generationers bastubad då var och diffusa i hela svensktalande Sverige.[3]

Abraham Sjögrens ögonvittnesskildring (tryckt 1905[8]) om julbad omkring 1850 i uppvärmd badstuga måste bedömas med denna källkritiska diskussion i åtanke. Sjögren uppger att det var ”duktigt hett” i badstugan och att de badande ”blefwo så warma att det riktigt ångade”, samt att ”så länge [de] kunde, sutto [de] kwar i wärmen”. Sjögrens barndomsskildring ger intryck av att detta påstådda julbad i Västbo härad var ett slags bastubad – åtminstone ett svettbad, ett varmluftbad, även om det är oklart huruvida det var ett ångbad.

Om Abraham Sjögrens skildring bedöms som trovärdig vore den en sentida bekräftelse av Petrus Gaslanders uppgifter om julbadsseden i Västbo härad på 1700‑talet, och skulle visa på en viss livskraft i julbastubadstraditionen i denna Smålandsbygd ett sekel efter Gaslanders bok. Ilmar Talve betvivlar dock Abraham Sjögrens uppgifter. Talve menar att skildringar som Sjögrens ”av småländska julseder med ångbad m.m. äro helt fantastiska; de måste anses vara »Lesefrüchte» (läsefrukter). De ha hämtat sin visdom ur tidigare arbeten och framlagt den med kraftig utbrodering”.[6][a] Även om källmaterialet är svagt (förutom Ödmanns pålitliga skildring) fanns i Småland en starkare folklig uppfattning än i andra svensktalande bygder om att verklig bastu har badats där så sent som på 1800‑talet[6]. Det fanns en tendens att bastu borde vara en del av hembygdens kulturarv. Denna tendens kan ha förstärkts av hembygdslitteraturens tidiga framväxt i Småland.[6]

Julkarbad[redigera | redigera wikitext]

Julbadet övergick efterhand till att vara ett karbad.[3][6] Även om bastu fanns, kan julbadet i bastun ha blivit ett karbad redan på 1700‑talet, eller på 1800‑talet.[12] Om bastu saknades, uppges julbadet ha flyttats till annan byggnad;[4] då blev badet givetvis blev ett karbad. Forskaren Sven Lönborg uppger att jul(kar)badet kan ha flyttats ut ur bastun även om en byggnad kallad ”bastu” fanns[3].

Julkarbad kunde tas i bostaden (stugan)[4][6] eller köket,[9][6] (bostadsrummet och köket var i äldre hus ofta samma rum), i ladugården,[9][3] eller i brygghuset[3]. Varmt vatten kunde hämtas ur bryggkitteln.[2] Även karbad var på 1800‑talet begränsat till ett bad vid julen.[3][9][12]

Julbadets genomförande[redigera | redigera wikitext]

Tidpunkt[redigera | redigera wikitext]

Enligt Samuel Ödmann eldades bastun klockan två på eftermiddagen, och badandet pågick till skymningen.[1] Enligt Petrus Gaslanders skildring från Västbo härad besöktes badstugan i mörkningen (skymningen).[5] Abraham Sjögren uppger att badet togs mellan julmiddagen (som intogs klockan 2) och julkvällsvarden.[8]

Turordning[redigera | redigera wikitext]

Alla[5][2] hushållets medlemmar badade i turordning efter kön, ålder och värdighet, med vissa variationer. Husfar badade före husmor.[3][14] Ibland badade allt manfolk före allt kvinnfolk,[1] och sist tjänstehjonen. I Samuel Ödmanns skildring badade dock drängarna i första bastuvärmen, som ansågs mindre hälsosam.[1] Husmor kunde bada efter barnen.[9] Enligt Abraham Sjögren badade kvinnor före män.[8]

Svettbad eller vattenbad[redigera | redigera wikitext]

Att kroppen uppvärmdes av varm luft och vattenånga som bildas vid gjutande av vatten på uppvärmda stenar skildras av Ödmann;[1] knapphändigare uppgifter hos Gaslander[5] och Sjöberg.[8] nämner varmluft, men inte vattenånga. Dessa äldre beskrivningar klargör inte huruvida basturna varit av samma konstruktion som de skorstenslösa rökbastur, i vilka elden släcks och röken släpps ut före badandet. Gaslanders uppgift att elden inte helt släcktes under julnatten för att spökena skulle bada talar mot att det av honom skildrade badet var av rökbastutyp. Ödmann,[1] och Sjöberg.[8] skildrar sedan avkylning i snö. Yngre källor beskriver karbad i varmt vatten.

Klädbyte[redigera | redigera wikitext]

Efter badet bytte man till bättre kläder, enligt några äldre källor,[2][8], och även enligt nyare källor som skildrar karbad[14][15]. Samuel Ödmann nämner inte att kläderna byttes vid badet.[1] Men enligt Ödmann lades kläderna ut i vinterkylan under badet, och man gick till sängs påklädd för en kortare vila efter badet.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Julbadet kan antas ha varit spritt i svensktalande områden, men det är det svårt att visa dess utbredning. Flera bevarade tryckta skildringar finns från Småland (se Gaslander, Ödmann och Sjöberg i referenslistan). Julbadet var möjligen mindre vanligt i svensktalande[b] Norrland än i södra Sverige på 1800‑talet.[9] Delar av Norge har också haft en julbadstradition.[3]

Folktro om julbadet[c][redigera | redigera wikitext]

Värmen släpptes ej ut ut badstugan på julnatten, eftersom de döda skulle bada.[5] Innan badvattnet slogs ut slängdes ett träkol i vattnet, för att de underjordiska ej skulle få makt över dem som badat.[3]

Julbad i skönlitteraturen[redigera | redigera wikitext]

I novellen ”Gudsfreden” av Selma Lagerlöf skildras förberedelserna för ett julbastubad med björkviskor. Handlingen utspelas i Dalarna, eftersom novellen handlar om dalasläkten ”Ingemarssönerna”, som återkommer i hennes roman Jerusalem.[16] Den skönlitterära skildringen är ingen primärkälla, men Selma Lagerlöf uttrycker 1800‑talets insikt om att ”folk började lägga bort att bada i badstuga och låta piska sig med björkris”[17].

Julbad i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Minnet av julbadet lever genom det skämtsamma uttrycket att man förr badade en gång om året, ”vare sig man behövde det eller inte”[14]. Det är också vanligt att badhus och föreningar har en aktivitet, som kallas ”julbad”.[18][19][20]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det andra arbetet som åsyftas i Talves omdöme om ”läsefrukter” är Gustaf Aldéns I Getapulien: vandringar och forskningar i Smålands bygder.[6]
  2. ^ I finsktalande Norrland var frågan om särskilt julbad inte aktuell, eftersom bastubadstraditionen fortlevde i finska bygder i Sverige och Norge[3].
  3. ^ Detaljer i folktron varierar troligen mer än själva badtraditionen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Samuel Ödmann: Hågkomster från Hembygden och Skolan. Uppsala 1830. Sidorna 20–21. [1]
  2. ^ [a b c d e] Johannes Sundblad, Gammaldags seder och bruk. Stockholm 1888. Sidorna 122–123.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] Sven Lönborg, ”Gamla hus och hustyper”, i Ymer. Tidskrift utgifven af svenska sällskapet för antropologi och geografi. Tjugotredje årgången, 1903. Sidorna 163–194. Uppgifterna i denna artikel har hämtats från sidorna 174 och 181–186. [2].
  4. ^ [a b c] Ingemar Liman, Årets ABC: En bok om våra festtraditioner. Utan ort [Stockholm] 1975. Sidan 17.
  5. ^ [a b c d e f g h] Frans Westerdahl (utgivare) Petrus Gaslander eller – mindre sannolikt – Johannes Gaslander (författare), Beskrifning, Om Swenska Allmogens Sinnelag, Seder wid de årliga Högtider, Frierier, Bröllop, Barndop, Begrafningar, Widskeppelser, Lefnadssätt i Mat och Dryck, Klädedrägt, Sjukdomar och Läkemedel, Orternas Läge och Beskaffenhet m. m.: Första Stycket. Öfwer Småland, Jönköpings Lähn, Och Wässbo Härad. Stockholm 1774. Sidorna 6 och 21.
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] llmar Talve, ”Bastu och badstugor” i Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok 1970. Sidorna 55–68. [3]; och Ilmar Talve, Bastu och torkhus i Nordeuropa. Akademisk avhandling, Stockholms Högskola 1960. [4].
  7. ^ [a b c] Nordisk familjebok, andra upplagan, artikeln ”Badstuga”. [5]
  8. ^ [a b c d e f g] Farbror Abraham (pseudonym för Abraham Sjögren): Julen i Småland för 50 à 100 år sedan, Göteborg 1905 (nytryck 1978). Libris 3052402.
  9. ^ [a b c d e f] Västerbotten. Tidskrift utgiven av Västerbottens museum och Västerbottens läns hembygdsförbund. Nummer 4 1998. Sidan 16. [6].
  10. ^ Sven Lönborg, ”Gamla hus och hustyper”, sidorna 163–194 i Ymer. Tidskrift utgifven af svenska sällskapet för antropologi och geografi, tjugotredje årgången, 1903. Sidan 182. [7].
  11. ^ Karolina Wiell: Bad mot lort och sjukdom: Den privathygieniska utvecklingen i Sverige 1880–1949 Akademisk avhandling, Uppsala 2019. [8]
  12. ^ [a b c] Nationalencyklopedin, artikeln ”Bastu”. [9]
  13. ^ Gunnar Olof Hyltén‑Cavallius, Wärend och wirdarne. Andra delen. Stockholm 1868. Sidorna 416–417.
  14. ^ [a b c] ”Byket och det stora julbadet”. Västmanlands läs museum. http://www.vastmanlandslansmuseum.se/pages.asp?PageID=335&MenuID=317. Läst 17 januari 2018. 
  15. ^ Martin Johansson (28 januari 2004). ”"Ä krôppen fresk, så håller han sa ren"”. Vimmerby Tidning. Arkiverad från originalet den 24 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180124070714/http://www.vimmerbytidning.se/kultur/reportage/-a-kr-ppen-fresk--sa-haller-han-sa-ren--20040128/. Läst 24 januari 2018. 
  16. ^ Gunnel Abrahamsson, ”Den muntliga traditionen om mordet på solbergaprästen herr Arne och Selma Lagerlöfs novell »Herr Arnes penningar»” i Svenska landsmål och svenskt folkliv 1961. [10]
  17. ^ Selma Lagerlöf, ”Gudsfreden” i Osynliga länkar. Stockholm 1894. [11]
  18. ^ Kajsa Billinger (27 december 2014). ”Stora julbadet i Hagadal – en nysatsning”. Vimmerby Tidning. http://www.vimmerbytidning.se/nyheter/hultsfred/stora-julbadet-i-hagadal---en-nysatsning-20141227/. Läst 17 januari 2018. [död länk]
  19. ^ ”Julbadet i fara på stormskadat bad”. P4 Malmöhus. 14 december 2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=4855643. Läst 17 januari 2018. 
  20. ^ ”Bilder från julbadet 2017”. Finnasandens båtförening. http://www.finnasandens-bf.se/nyheter/bilder-fran-julbadet-2017/. Läst 17 januari 2018.