Julia Nyberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Julia Nyberg
Julia Christina Nyberg.jpg
Född17 november 1785[1]
Skultuna församlingSverige[1]
Död18 april 1854[1] (68 år)
Skultuna församlingSverige[1]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningPoet[1], författare
Redigera Wikidata

Kristina Julia Nyberg, ursprungligen Christina Juliana Sverdström, född 17 november 1785 i Skultuna socken, Västmanland, död där 16 april 1854, var en svensk författare. Hon var även verksam under pseudonymen Euphrosyne.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nyberg växte upp som fosterdotter till brukspatron Adlerwald på Skultuna bruk, hennes syster var hushållerska och hade barn tillsammans med brukspatronen.[2] Hon flyttade 1809 till Stockholm, där hon en tid tillhörde kretsen kring Atterbom. År 1822 flyttade hon tillbaka till Skultuna bruk och gifte sig samma år med Anders Wilhelm Nyberg. En samling romantiker utgav bland annat Poetisk kalender, i vilken Nyberg medverkade. Hon ägnade sig mest åt kortare, visartade dikter, ofta med naturen som ämne. Hon har skrivit Vårvindar friska (egentligen Den stackars Anna eller Molltoner från Norrland) och Fruktmånglerskan med tapperhetsmedalj.

Hon utgav två diktsamlingar och belönades av Svenska Akademien.

En gata i Skultuna, Julia Nybergs väg, är uppkallad efter henne.

Genealogi[redigera | redigera wikitext]

Föräldrar[redigera | redigera wikitext]

  • Pehr Sverdström, inspektor, född 1726 i Avesta socken i Dalarna, död 23 juli 1789 i Skultuna socken i Västmanland.
  • Beata Eliasdotter Almgren född ca 1747 i Romfartuna socken i Västmanland, död 27 mars 1799 Skultuna socken i Västmanland.

Make[redigera | redigera wikitext]

  • Anders Wilhelm Nyberg, 6 februari född 1793 i Brännkyrka socken.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8432, omnämnd som: Juliana C (Euphrosyne) Nyberg, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Eriksson, Sigurd (1957). Skultuna bruks historia 1607–1860 D2:1. s.210.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]