Junon (1935)

Från Wikipedia
Juron
Allmänt
Typklass/KonstruktionUbåt
FartygsklassMinerve-klass
Operatör Frankrikes flotta
 Fria franska sjöstyrkorna
Historik
ByggnadsvarvChantiers et Ateliers Augustin Normand, Le Havre
Kölsträckt9 juni 1932
Sjösatt15 september 1935
Levererad20 september 1937
ÖdeTagen ur tjänst den 6 december 1954, skrotad 1960
Tekniska data
Längd68,1 meter
Bredd5,6 meter
Djupgående4 meter
Deplacement673 ton
Deplacement i u-läge870 ton
Maskin2 x Vickers-Normand-dieselmotorer (1 800 bhp/1 342 kW)
2 x elmotorer (1 230 shp/917 Kw)
Maximal hastighet14,2 knop (26,3 km/h)
Fart i u-läge9 knop (17 km/h)
Dykdjup80 meter
Räckvidd2 000 nautiska mil (3 700 km) vid 10 knop i ytläge
85 nautiska mil (157 km) vid 5 knop i undervattensläge
Besättning42
Bestyckning1 x 7,5 cm däckskanon
2 x 13,2 mm kulsprutor
6 x 55 cm torpedtuber (4 i fören, 2 i aktern)
3 x 40 cm externa torpedtuber
[1]

Junon (Q186) var en ubåt av Minerve-klass i den franska flottan. Under andra världskriget tjänstgjorde hon i de fria franska styrkorna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ubåten kölsträcktes på Chantiers et Ateliers Augustin Normand-varvet i Le Havre den 9 juni 1932. Hon sjösattes den 15 september 1935 och togs i drift den 20 september 1937.[2]

Junon var baserad i Oran och Casablanca i början av kriget och seglade slutligen till Frankrike i mars 1940 för ombyggnad.[3]

Efter den tyska invasionen av Frankrike lämnade Junon Brest den 18 juni 1940, bogserad av bogserbåten Nessus, och tillsammans med sitt systerfartyg Minerve som bogserades av Zeelew, under eskort av patrullfartygen Pessac och Sauternes. Utanför Ushant fick de sällskap av jagaren HMS Broke och anlände till Plymouth den 20 juni.[4]

Den 3 juli 1940 bordades Junon (tillsammans med alla andra franska fartyg i brittiska hamnar) av Royal Navy-trupper som en del av Operation Catapult.[3] Hon överfördes till de fria franska styrkorna den 27 juli,[3] men togs inte åter i bruk förrän i februari 1941.[5]

I augusti blev Junon flaggskepp för 1ère Division de sous-marins des FNFL (1:a fria franska ubåtsdivisionen),[6] tillsammans med Minerve och Rubis.[7]

I december 1941 patrullerade Junon i Biscayabukten och observerade tyska fartyg baserade i Brest. Hon tillbringade en stor del av 1942 utanför den norska kusten. Den 13 mars 1942 utsattes hon för en sjunkbomb och skadades under en patrullering, och i augusti patrullerade hon i närheten av Sognefjorden. Den 15 september landade hon en grupp brittiska och norska kommandosoldater nära Glomfjord för "Operation Musketoon". I oktober gjorde hon tre attacker mot fientliga fartyg i Vestfjorden, varav åtminstone en (Nordland) var framgångsrik, och den 13 november plockade hon upp flera agenter och deras radioutrustning i Melfjorden.[1]

Den 1 mars 1943 övertogs befälet över Junon av Étienne Schlumberger, och i februari 1944, efter en lång ombyggnad, seglade hon till Alger. Efter operationer i Medelhavet placerades hon den 11 augusti 1944 i reserv i Oran, och hennes besättning överfördes till ubåten Morse.[1]

Efter kriget renoverades Junon i Brest från augusti 1945 och togs åter i tjänst den 20 oktober 1945 under befäl av Jean Dischamps[1] för att tjänstgöra vid sonarskolan i Brest och i ubåtsjaktsövningar vid Toulon.[3] Junon togs slutligen ur bruk den 6 december 1954[1] och skrotades 1960.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Junon”. Arkiverad från originalet. https://archive.is/Z69sv. Läst 6 mars 2013. 
  2. ^ Helgason, Guðmundur (2013). ”Junon”. uboat.net. http://uboat.net/allies/warships/ship/6146.html. Läst 3 mars 2013. 
  3. ^ [a b c d e] Roche, Jean-Michel (2012). ”Les bâtiments ayant porté le nom de Junon” (på franska). netmarine.net. http://www.netmarine.net/bat/smarins/junon/ancien.htm. Läst 3 mars 2013. 
  4. ^ Kindell, Don (2012). ”June 1940”. British and Other Navies in World War 2 Day-by-Day. http://www.naval-history.net/xDKWW2-4006-19JUN03.htm. Läst 4 mars 2013. 
  5. ^ ”Jean-Marie Querville” (på franska). Chancellerie de l'Ordre de la Libération. 2013. Arkiverad från originalet den 12 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140112171659/http://www.ordredelaliberation.fr/fr_compagnon/819.html. Läst 4 mars 2013. 
  6. ^ ”Jean-Marie QUERVILLE” (på franska). alamer.fr. 2013. http://alamer.fr/index.php?NIUpage=31&Param1=949. Läst 4 mars 2013. 
  7. ^ ”1ÈRE DIVISION DE SOUS-MARINS” (på franska). alamer.fr. 2013. http://alamer.fr/index.php?NIUpage=35&Param1=1798. Läst 4 mars 2013.