Justitium

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Justitium, lat., var inom romersk rätt ett upphörande av domstolarnas verksamhet till följd av förhållanden, som var oberoende av deras vilja, till exempel krig, farsot och så vidare I moderna termer motsvaras detsamma av undantagstillstånd.

Då under justitium parterna saknade möjlighet att fullfölja sin rätt, så inräknades inte den tid, under vilken justitium varade, i de frister, som annars var bestämda för vissa rättsliga handlingar (jfr moratorium).

Källor[redigera | redigera wikitext]