Kårarvet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kårarvet är ett kvartsbrott upptaget i en pegmatit vid gården Stora Kårarvet, 3 kilometer väster om Falun. Det är en fyndort för sällsynta mineral som spelade en viktig roll för den svenska grundämnesforskningen vid 1800-talets början.[1]

Gamla Kårarvet upptäcktes 1815 av Jöns Jacob Berzelius, Johan Gottlieb Gahn och Nils Nordenskiöld i samband med utvidgade undersökningar efter de tidigare fynden i Finnbo och Broddbo medan Nya Kårarvet upptäcktes av Adolf Erik Nordenskiöld på 1850-talet. Mineralen förekommer på granit/pegmatitgångar, och innehåller sällsynta element som påminner mycket om fyndigheterna i Finnbo och Broddbo.

Vid Kårarvet har man påträffat bland annat gadolinit, ortit, yttrotanalit, fergusonit, yttrocerit, monazit, beryll, topas och tennsten.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hedin, Lars-Håkan (1982). I spåren efter Berzelius. Inventering och planering av Finnbo- och Kårarvsbrotten i Falu kommun. Information från Länsstyrelsen i Kopparbergs län N 1982:8. Falun: Länsstyrelsen i Kopparbergs län