Beryll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Beryll
Beryl-209736.jpg
Akvamarin
KategoriMineral
Strunz klassificering9.CJ.05
Kemisk formelAl2Be3[Si6O18]
FärgVarierar, blå, grön gul, rosa, röd, färglös
KristallstrukturHexagonala
TvillingbildningSällan
SpaltningOtydlig efter {0001}
BrottMussligt till ojämnt
Hårdhet (Mohs)7½ till 8
GlansGlas- till fettgalans
Ljusbrytningnε=1,564–1,595,
nω= 1,568–1,602 [1]
Dubbelbrytningδ=0,004–0,007 [1]
Optisk karaktärEnaxligt negativ
PleokroismSvag till tydlig,
Xω = färglös, gulgrön till gulröd, ljusblå;
Yε = sjögrön, blå, rödviolett[2]
Densitetuppmätt: 2,63–2,97; beräknad: 2,640[2]
De viktigaste berylproducerande länderna

Beryll är ett hårt berylliumaluminiumsilikat-mineral. Den är ett cyklosilikat som tillhör det hexagonala kristallsystemet och uppträder ofta som hexagonala prismor.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet kommer från grekiskan βήρυλλος béryllos. Smeknamnet brillor för glasögon kommer från beryll.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Beryll har hårdheten 7½–8 på mohsskalan. I sig själv är beryllen färglös, men både smaragden, akvamarinen och andra färgade beryller får sin färg från låg halt av andra metallatomer. Smaragden får sin gröna färg från krom och ibland även från vanadin.

En smaragd som har bra kvalitet kan vara mer värd än diamanter. Smaragden är också den mest sällsynta formen av beryll.

Tvåvärt järn är färgivare i akvamarin och tvåvärt mangan i den rosa varieteten morganit. Gul heliodor får sin färg av (trevärt järn) och röd beryll av trevärt mangan. Det tidigare namnet bixit för röd beyll är inte godkänd av CIBJO (Confédération Internationale de la Bijouterie, Joaillerie, Orfèvrerie des Diamants, Perles et Pierres). Att kalla röd beyll för röd smaragd är direkt vilseledande[3]. Det förekommer även gyllengula, gulgröna och vita beryller. Beroende på hur ren beryllen är kan den vara helt transparent eller mer matt.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Beryll förekommer i pegmatit, granit, glimmerskiffer och i tennmalm tillsammans med topas. I Sverige förekommer beryll huvudsakligen i pegmatiter. Beryll förkommer i Sverige bland annat i Ultevis i Lappland, Varuträsk i Västerbotten, Abborselet i Jämtland, Hotings kvartsbrott i Ångermanland, Högsbo kvartsbrott i Bohuslän, Kolsva fältspatsbrott i Västmanland, Perstorps kvartsbrott i Östegötland.[4]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Beryll används för att framställa beryllium, en lättmetall som är vanlig i legering, särskilt inom flygplanstillverkning men även till berylliumbrons ett icke gnistbildande material.[5]

Beryllens två viktigaste ädelstensvarieteter är smaragd (alltid grön) och akvamarin (blåaktig).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Lundegårdh, Per H., Stenar i färg (Stockholm, 1960)
  1. ^ [a b] Beryll hos Mindat.org[1]
  2. ^ [a b] Beryll i Handbook of mineralogy[2]
  3. ^ W. Schumann 2002, Ädelstenar och Prydnasstenar, ISBN 978-91-631-9069-8 sid 12 och 112
  4. ^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 170
  5. ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 36-5a, sid 703

Se även[redigera | redigera wikitext]