Kalkongam

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kalkongam
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Turkey Vulture (4302396171).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljNya världens gamar
Cathartidae
SläkteCathartes
ArtKalkongam
C. aura
Vetenskapligt namn
§ Cathartes aura
Auktor(Linnaeus, 1758)
Utbredning
Turkeyvulturerange.jpg
Ungefärlig utbredningskarta för Kalkongam.
Gult = Utbredning endast sommartid
Grönt = Utbredning året om.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kalkongam[2] (Cathartes aura) är den mest spridda av nya världens gamar. Den förekommer över stora delar av Amerika, från södra Kanada till södra spetsen på Sydamerika. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Kalkongam i San Jose i Kalifornien.

Kalkongamen beskrevs taxonomiskt första gången av Carl von Linné som Vultur aura i den 10:e upplagan av hans Systema Naturae från 1758, och omskrivs där som "V. fuscogriseus, remigibus nigris, rostro albo" ("brungrå gam med svarta vingar och vit näbb").[3] Den tillhör familjen nya världens gamar (Cathartidae) med sex andra arter och placeras i släktet Cathartes, tillsammans med de två andra arterna skogsgam (C. melambrotus) och savanngam (C. burrovianus).

Den exakta taxonomiska placeringen av kalkongam och de andra sex arterna inom familjen har varit mycket omdiskuterad. Trots att både nya och gamla världens gamar har liknande morfologi och nyttjar samma ekologiska nisch så härstammar de från olika förfäder i olika delar av världen. Precis hur olika är under diskussion. Tidigare menade vissa forskare att nya världens gamar är mer närbesläktade med storkarna.[4] Efter genetiska studier[5] anses de numera vara avlägsna men ändå släktingar till ordningen hökfåglar där gamla världens gamar ingår, antingen inkluderade i denna[6] eller urskilda i en egen ordning, Cathartiformes.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Kalkongamen är den mest spridda arten av alla nya världens gamar och den återfinns från södra Kanada till sydligaste spetsen av Sydamerika. Den bebor en mängd öppna och halvöppna biotoper, som subtropisk skog, busklandskap, betesmark och öken. Däremot finns den inte i regnskogar, och normalt inte på höjder över 2 500 meter över havet, även om den har synts på 4 300 meters höjd i Bolivia.

Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.[8]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Kalkongamen delas här upp i fyra underarter i tre grupper:[7]

  • aura-gruppen
    • Cathartes aura aura inklusive meridionalis Swann, 1921, nominatformen, "västlig kalkongam" – återfinns sommartid i västra Nordamerika och söderut till Costa Rica och Västindien; mest flyttningsbenägna underarten som flyttar vintertid så långt som till Sydamerika.[9]
    • Cathartes aura septentrionalis Wied, 1839, "östlig kalkongam" – återfinns från sydöstra Kanada och söderut genom östra USA; mindre flyttningsbenägen än nominatformen och flyttar sällan söder om USA[9]
  • Cathartes aura ruficollis Spix, 1824 – återfinns i Panama och söderut genom Uruguay och Argentina; även på Trinidad[10]
  • Cathartes aura jota inklusive falklandicus, (Molina, 1782), "chilensk kalkongam", återfinns utmed Stillahavskusten i Sydamerika och Patagonien samt i Falklandsöarna

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

En flygande kalkongam över Florida.
Närbild av huvudet där man ser de öppna näsborrarna.

Kalkongamen är en stor fågel med ett vingspann på 173–183 centimeter och en genomsnittlig vikt på 1,4 kilogram.[11] Fjäderdräkten är mörkbrun till svart. Dess hals och huvud saknar fjädrar och är lilaröda och näbben är kort, nedåtböjd och elfenbensfärgad.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Kalkongamen saknar syrinx, vilket är fåglarnas röstorgan, vilket medför att de enda läten den kan producera är en form av grymtningar och lågt väsande.[12]

Morfologiska skillnader hos underarterna[redigera | redigera wikitext]

Nominatformen aura är den minsta underarten och skiljer sig färgmässigt från septentrionalis då de mindre vingtäckarna är mörkare bruna.[9] Underarten septentrionalis skiljer sig också från nominatformen då den har andra proportioner på stjärt och vingar.[9] Underarten ruficollis är mörkare och svartare än nominatformen, med bruna vingkanter, vilka är smalare eller saknas helt.[10] Huvudet och nacken på detta taxon är djupröda med gulvita eller grönvita markeringar. Adulta fåglar har vanligtvis en ljusgul fläck på toppen av hjässan.[13] Underarten jota är större, brunare och något blekare än ruficollis. Dess armpennor och vingtäckare kan ha grå bräm.[13]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Kalkongamen tillbringar mycket tid med att glidflyga över öppen terräng. Den använder sig av termik för att glidflyga och slår oregelbundet med vingarna. De vilar i större grupper. Den har mycket få naturliga fiender.[14]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Kalkongamen är en asätare som nästan uteslutande livnär sig på kadaver.[15] Den födosöker främst med hjälp av sitt utmärkta luktsinne och flyger därför lågt för att känna lukten av ruttnande djurkroppar.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Kalkongamen häckar på skyddade platser, som på klipphyllor och i ihåliga träd, eller i tät vegetation. De bygger inget bo, utan lägger två stycken ägg direkt på det utvalda stället. Äggen är ljusgula med kastanjefärgade stråk. hanen deltar i ruvningen som tar 38-42 dagar. Ungarna stannar i boet tio till elva veckor och matas av föräldrarna med uppstött föda. Att kräkas upp föda på fiender är också det enda sättet de försvarar sina ungar på. Detta är effektivt mot människor.[16]

Kalkongamen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

I USA är den fredad sedan 1918.[17]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Kalkongamen har fått sitt trivialnamn genom att den i adult fjäderdräkt med sitt röda huvud och svarta fjädrar, påminner om en kalkon. Släktnamnet Cathartes betyder "renaren" och är en latiniserad form från grekiskans kathartēs/καθαρτης.[18] Artepitetet aura, är en latiniserad form av den mexikanska ursprungsbefolkningens namn för fågeln "auroura".[19]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är till stora delar översatt från engelska wikipedias artikel Turkey Vulture, läst 2008-11-25, samt med tillägg från spanska wikipedias artikel.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birdlife International 2012 Cathartes aura Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Linnaeus, Carolus (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. p86 
  4. ^ Sibley, Charles G. and Burt L. Monroe. (1990) Distribution and Taxonomy of the Birds of the World. Yale University Press. ISBN 0-300-04969-2. Accessed 2007-04-11.
  5. ^ Ericson, Per G. P.; Anderson, Cajsa L.; Britton, Tom; Elżanowski, Andrzej; Johansson, Ulf S.; Kallersjö, Mari; Ohlson, Jan I.; Parsons, Thomas J.; Zuccon, Dario & Mayr, Gerald (2006): Diversification of Neoaves: integration of molecular sequence data and fossils. Biology Letters online: 1-5. doi:10.1098/rsbl.2006.0523 PDF
  6. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi :  10.14344/IOC.ML.10.1.
  7. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  8. ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
  9. ^ [a b c d] Amadon, Dean (21 oktober 1977). ”Notes on the Taxonomy of Vultures” (PDF). Condor "79" (4): ss. 413–416. doi:10.2307/1367720. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110606141703/http://elibrary.unm.edu/sora/Condor/files/issues/v079n04/p0413-p0416.pdf. Läst 25 november 2008. 
  10. ^ [a b] Brown, Leslie & Amadon, Dean (1968). Eagles, Hawks, and Falcons of the World. McGraw-Hill. sid. 175. http://books.google.com/books?id=fcM9AAAAIAAJ&q= 
  11. ^ Hilty, Stephen L. (1977). A Guide to the Birds of Colombia. Princeton University Press. sid. 87. ISBN 069108372X. http://books.google.com/books?id=1k5fV_hQqE8C&pg=PA88&dq= 
  12. ^ Miskimen, Mildred (21 oktober 1957). ”Absence of Syrinx in the Turkey Vulture (Cathartes Aura” (PDF). The Auk "74" (1): ss. 104–105. Arkiverad från originalet den 5 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070705071046/http://elibrary.unm.edu/sora/Auk/v074n01/p0104-p0105.pdf. Läst 24 oktober 2006. 
  13. ^ [a b] Blake, Emmet Reid (1953). Birds of Mexico: A Guide for Field Identification. University of Chicago Press. sid. 267. ISBN 0226056414. http://books.google.com/books?id=YP0AX3LW8jYC&dq= 
  14. ^ Snyder, Noel F. R. and Helen Snyder (2006). Raptors of North America: Natural History and Conservation. Voyageur Press. sid. 40. ISBN 0760325820. http://books.google.com/books?id=g6aOgkIbEwEC&pg=PA40&dq=Cathartes+aura&as_brr=3&sig=Zc-vwBBgjWSMDx56CatOgteVOtI#PPA40,M1 
  15. ^ Attwood,, E. Cathartes aura. University of Michigan Museum of Zoology. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Cathartes_aura.html. Läst 30 september 2007. 
  16. ^ Fergus, Charles (2003). Wildlife of Virginia and Maryland Washington D.C.. Stackpole Books. sid. 171. ISBN 0811728218. http://books.google.com/books?id=W7UxSPd2XMAC&dq 
  17. ^ ”Birds Protected by the Migratory Bird Treaty Act”. US Fish & Wildlife Service. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071010020817/http://www.fws.gov/migratorybirds/intrnltr/mbta/mbtandx.html. Läst 14 oktober 2007. 
  18. ^ Liddell, Henry George; Robert Scott (1980). Greek-English Lexicon, Abridged Edition. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-910207-4 
  19. ^ Holloway, Joel Ellis (2003). Dictionary of Birds of the United States: Scientific and Common Names. Timber Press. sid. 59. ISBN 0881926000. http://books.google.com/books?id=41knpiVqnKYC&pg=PA59&dq=Cathartes+aura+subject:%22Nature+/+Birds+%26+Birdwatching%22&as_brr=3&sig=YS_oepqlw59T9RxDny5KFtPliSQ 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, cd-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]