Kalråtta

Kalråtta Status i världen: Livskraftig (lc)
Kalråtta
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Gnagare Rodentia
Underordning	Hystricomorpha
Familj	Mullvadsgnagare Bathyergidae
Släkte	Heterocephalus Rüppell, 1842
Art	Kalråtta H. glaber
Vetenskapligt namn
§ Heterocephalus glaber
Auktor	Rüppell, 1842
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Kalråttan, även kallad Nakenråtta (Heterocephalus glaber), är en gnagare i familjen mullvadsgnagare och den enda arten i sitt släkte. Den lever i stora underjordiska gångsystem i östra Afrikas halvöknar, främst i södra Etiopien, i Kenya och i Somalia. Arten har några utmärkande kännetecken som skiljer den från alla andra däggdjur. Det mest påfallande särdraget är levnadssättet i stora kolonier där bara en enda hona har förmåga att para sig (eusocialitet). Levnadssättet är i detta avseende alltså liknande det hos bin och myror.

Anatomi

Kalråttan når en kroppslängd på mellan 5 och 15 centimeter. Vikten ligger mellan 30 och 50 gram. Kroppen ser med undantag av några morrhår naken ut (därav namnet), men har trots allt fina hår fördelade över hela kroppen. Hårbristen tros vara en anpassning till livet i stora kolonier eftersom parasiter får svårt att sprida sig mellan individerna. Huden har en brun-rosa färg och är på ryggen lite mörkare än på buken. Huden skyddar individen när den kryper genom trånga gångar. På grund av hudens konstruktion kan kalråttan förflytta sig lika snabbt framåt som bakåt.

Artens framtänder växer hela livet och deras spets slits samtidig av när tänderna används för tunnelbygget.

Ekologi

Oftast har en koloni 75 till 80 medlemmar och några kolonier bildas av upp till 290 individer. Ibland lever bara en flock med cirka 10 medlemmar i tunnelsystemet. Större utökningar av gångarna för att hitta nya födokällor görs efter regnfall. Annars är marken för hård och grävandet skulle kosta för mycket energi. Tunnelsystemets storlek varierar, även mellan kolonier som har ungefär samma antal medlemmar. Ett av de större bon som blev inmät året 2000 hade gångar som tillsammans var 3 km långa och 11 större rum. I dessa rum finns vanligen flera matrester. Avföring och urin lämnas i tunnlar som är återvändsgränder. Högarna som bildas där jorden kastas ut liknar en liten vulkan.

Födan utgörs av rötter, rotfrukter och andra underjordiska växtskott. Större rotfrukter fylls med jord när de inte kan ätas vid samma tillfälle. Individerna kan vara aktiva på dagen och på natten. När de går framåt använder de sina morrhår för att få informationer om tunnelns utseende och när de går bakåt används svansen. Kalråttan gräver bara med tänderna och inte med framtassarna. Den har styva hår i munnen för att avlägsna jord från munhålan. Ofta bildar individerna en kedja för att transportera jorden från den nyaste delen till utgången. Innan högen proppas igen ger den ormar och andra rovlevande djur möjligheten att besöka boet. Högen skapas därför sent på natten eller tidig på morgonen när de flesta ormar vilar.

Status

Kalråttan förekommer främst i landskap som är olämplig som jordbruksmark. Ibland etableras odlad mark i anslut till halvöknarna och där kan arten betraktas som skadedjur. Gnagaren förekommer i Kenya i nationalparkerna Tsavo, Meru och Samburu. Hela beståndet anses vara stabilt och därför listas kalråttan av IUCN som livskraftig (LC).

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 24 juli 2010.

• Paul W. Sherman, Jennifer U. M. Jarvis, Richard D. Alexander: The Biology of the Naked Mole-Rat. University Press, Princeton 1991. ISBN 0-691-08585-4