Karl-Erik Larsson
Karl-Erik Larsson, född 1923 i Kristinehamn, död 2015 i Sollentuna[1], var en svensk fysiker.
Karl-Erik Larsson disputerade 1955 vid Stockholms högskola[2]. Han var med i den grupp forskare och ingenjörer som i sin forskning använde den första forskningsreaktorn i Sverige R1, som hade sin första kriticitet 1954.[3] Han var 1962-1989 professor i reaktorfysik vid Kungliga tekniska högskolan. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien sedan 1974 och invaldes 1980 i Ingenjörsvetenskapsakademien. Han har utgivit en självbiografisk skildring av sitt liv i boken "Vetenskap i kärnkraftens skugga" utgiven år 2000.
En livslång hobby var skidåkning, där Larsson genomförde 32 Vasalopp och 8 Öppet Spår samt var medlem i Vasaloppets veteranklubb.[1]
Bibliografi (urval)
- Larsson, Karl-Erik (2004). Kärnreaktorn R1: ett stycke högteknologisk pionjärhistoria ([Ny utg.]). Stockholm: KTH. Libris 11495496
- Larsson, Karl-Erik (2000). Vetenskap i kärnkraftens skugga. Stockholm: Informationsavdelningen, Kungliga Tekniska Högskolan. Libris 8237160
Referenser
- ^ [a b] ”Minnesruna för Karl-Erik Larsson”. http://nwt.se/kristinehamn/nkp-familj/2015/02/03/karl-erik-larsson. Läst 29 augusti 2016.
- ^ Larsson, Karl-Erik (1955) (på engelska). A systematic study of methods to measure a neutron flux absolutely: Use of a Ra-alpha-Be neutron source as a standard for the intercomparison of methods to measure a neutron flux. [Stockholm]: [förf.]. Libris 1455267
- ^ Fjaestad, Maja (2001-01-01). Sveriges första kärnreaktor - Från teknisk prototyp till vetenskapligt instrument. SKI - Statens Kärnkraftinspektion. SKI rapport 01:01, ISSN 1104-1374
Externa länkar
- Karl-Erik Larsson på Kungliga Vetenskapsakademiens webbplats
- Karl-Erik Larsson i Libris
