Karl Edvard Stuart
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Från vilken/vilka källor är datainsamlingen gjord? (2010-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Karl Edvard Stuart (Karl III) | |
|---|---|
| |
| Karl Edvard Stuart, porträtterad av Allan Ramsay, målad på Holyrood Palace i Edinburgh, senhösten 1745. Hittades i Earlen av Wemyss samling på Gosford House. Finns nu på Scottish National Portrait Gallery. | |
| Ämbetstid | 1 januari 1766 - 31 januari 1788 |
| Gemål | Lovisa av Stolberg-Geldern |
| Barn | Charlotte Stuart |
| Personnamn | Karl Edvard |
| Ätt | Huset Stuart |
| Far | Jakob Edvard Stuart |
| Mor | Maria Klementina Sobieska |
| Född | 31 december 1720 Palazzo Muti, Rom |
| Död | 31 januari 1788 (67 år) Palazzo Muti, Rom |
| Begravd | Peterskyrkan, Vatikanstaten |
Karl Edvard Stuart, på engelska Charles Edward Stuart, fullständigt namn Charles Edward Louis John Casimir Sylvester Severino Maria Stuart, även kallad the Young Pretender men mest känd som Bonnie Prince Charlie, född 31 december 1720 i Palazzo Muti i Rom, död 31 januari 1788 i Palazzo Muti i Rom, var en skotsk och engelsk tronpretendent.
Han var son till Jakob Edvard Stuart och sonson till Jakob II av England och VII av Skottland samt sondotterson till Polens siste krigarkung Jan III Sobieski. Hans anspråk på den skotska tronen understöddes av de så kallade jakobiterna.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Uppfostrad i Rom, sändes Karl Edvard 1744 till Paris för att med fransk hjälp söka återta sina fäders tron. Då en engelsk flotta ankom i kanalen, gav fransmännen upp företaget. 1745 begav sig Karl Edvard dock ensam över till Skottland, trots att hans anhängare ansåg företaget utsiktslöst. En del av högländerna ställde sig på hans sida, och 18 september kunde han i Edinburgh proklamera sin far som kung.[1]
Han fick nu löfte om fransk hjälp och marscherade med omkring 5 000 man in i England men måste snart återvända norrut. 16 april 1746 led Karl Edvard det avgörande nederlaget i slaget vid Culloden och irrade därefter under fem månader omkring i Skottland som en flykting, på vars huvud satts ett pris av 30 000 pund sterling. Om Karl Edvards berömda flykt handlar bland annat The Skye Boat Song[2] från 1884, och i den irländska visan Mo Ghile Mear[3] från 1700-talet. Flora MacDonald förklädde till slut Karl Edvard till sin tjänsteflicka Betty Burke och smugglade honom i en liten båt till ön Skye.[4] Därifrån reste han med den franska fregatten L'Heureux, och landsteg i Frankrike i september.
I freden i Aachen förband sig Frankrike att utvisa Karl Edvard.
.jpg)
Karl Edvard försvann flera år, men uppehöll sig 1750 och troligen 1754 i London, sysselsatt med kupplaner. Senare förföll han till dryckenskap och utsvävningar. Hans 1772 ingångna äktenskap med Lovisa av Stolberg-Geldern blev olyckligt och barnlöst och upplöstes 1784. Sina sista år tillbringade Karl Edvard sjuk och åldrad i Rom.[1]
Barn (med Clementina Walkinshaw):
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1249
- ^ ”Original versions of The Skye Boat Song by Paul Robeson”. secondhandsongs.com. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180806145533/https://secondhandsongs.com/performance/355585. Läst 10 maj 2017.
- ^ ”Mo Ghile Mear lyrics and chords” (på brittisk engelska). SongsInIrish.com. Arkiverad från originalet den 26 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170526175043/http://songsinirish.com/mo-ghile-mear-lyrics/. Läst 10 maj 2017.
- ^ ”Skotsk nationalism - en historisk tillbakablick”. SO-rummet. Arkiverad från originalet den 7 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170507065825/http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/skotsk-nationalism-en-historisk-tillbakablick. Läst 10 maj 2017.
| Företrädare: Jakob III och VIII |
Jakobitisk tronpretendent 1766–1788 |
Efterträdare: Henrik IX och I |