Karl Edvard Stuart

Karl Edvard Stuart
	Karl Edvard Stuart
	Porträtt av Allan Ramsay, 1745
Född	31 december 1720; Palazzo Muti, Italien
Död	31 januari 1788 (67 år); Palazzo Muti, Italien
Begravd	Grotte Vaticane
Medborgare i	Kungariket Storbritannien
Sysselsättning	Tronpretendent, militär ledare
Befattning
	Jakobitisk tronpretendent (1766–1788)
Politiskt parti
	Jacobites
Maka	Lovisa av Stolberg-Geldern; (g. 1772–1780, separation)
Partner	Clementina Walkinshaw; Marie Louise de La Tour d'Auvergne
Barn	Charlotte Stuart (f. 1753)
Föräldrar	Jakob Edvard Stuart; Maria Klementina Sobieska
Släktingar	Henrik Benedict Stuart (syskon)
Utmärkelser
	Strumpebandsorden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
	Redigera Wikidata

Karl Edvard Stuart (engelska: Charles Edward Stuart, fullständigt namn Charles Edward Louis John Casimir Sylvester Severino Maria Stuart), även kallad the Young Pretender, men mest känd som Bonnie Prince Charlie, född 31 december 1720 i Palazzo Muti i Rom, död 31 januari 1788 i Palazzo Muti i Rom, var Jakobitisk tronpretendent.

Han var son till Jakob Edvard Stuart och sonson till Jakob II av England och VII av Skottland samt sondotterson till Polens siste krigarkung Johan III Sobieski. Hans anspråk på den skotska tronen understöddes av de så kallade jakobiterna.

Biografi

Uppfostrad i Rom, sändes Karl Edvard 1744 till Paris för att med fransk hjälp söka återta sina fäders tron. Då en engelsk flotta ankom i kanalen, gav fransmännen upp företaget. 1745 begav sig Karl Edvard dock ensam över till Skottland, trots att hans anhängare ansåg företaget utsiktslöst. En del av högländerna ställde sig på hans sida, och 18 september kunde han i Edinburgh proklamera sin far som kung.^[6]

Han fick nu löfte om fransk hjälp och marscherade med omkring 5 000 man in i England men måste snart återvända norrut. 16 april 1746 led Karl Edvard det avgörande nederlaget i slaget vid Culloden och irrade därefter under fem månader omkring i Skottland som en flykting, på vars huvud satts ett pris av 30 000 pund sterling. Om Karl Edvards berömda flykt handlar bland annat The Skye Boat Song^[7] från 1884, och i den irländska visan Mo Ghile Mear^[8] från 1700-talet. Flora MacDonald förklädde till slut Karl Edvard till sin tjänsteflicka Betty Burke och smugglade honom i en liten båt till ön Skye.^[9] Därifrån reste han med den franska fregatten L'Heureux, och landsteg i Frankrike i september.

I freden i Aachen förband sig Frankrike att utvisa Karl Edvard. Karl Edvard försvann flera år, men uppehöll sig 1750 och troligen 1754 i London, sysselsatt med kupplaner. Senare förföll han till dryckenskap och utsvävningar. Hans 1772 ingångna äktenskap med Lovisa av Stolberg-Geldern blev olyckligt och barnlöst och upplöstes 1784. Sina sista år tillbringade Karl Edvard sjuk och åldrad i Rom.^[6]