Karl Emil av Brandenburg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl Emil av Brandenburg som barn, avbildad med Brandenburgs kurfurstliga krona.
Karl Emil avbildad som officer.

Karl Emil av Brandenburg, tyska: Karl Emil von Brandenburg, född 16 februari 1655 i Berlin, död 7 december 1674 i Strasbourg, var kurprins av kurfurstendömet Brandenburg och medlem av huset Hohenzollern.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karl Emil var andre son till kurfursten Fredrik Vilhelm av Brandenburg, "den store kurfursten", och hans första hustru Lovisa Henrietta av Oranien-Nassau. Karl Emil var redan från födseln först i arvsföljden, då den förstfödde brodern inte överlevde spädbarnsåren.

Karl Emil var storväxt och lik sin far till utseendet. Han delade även faderns intressen och ägnade sig flitigt åt jakt och vapenkonst i unga år. Han fick 1670 befälet över det Radziwiłłska infanteriregementet. 1674 deltog den brandenburgska armén under kurfurstens befäl i Fransk-nederländska kriget, och Karl Emils regemente deltog i striderna i Elsass. Den kejserliga befälhavaren Alexander de Bournonville undvek dock direkta sammanstötningar, och fälttåget utvecklades till en rad undvikande manövrar. Hälsotillståndet hos de brandenburgska trupperna försämrades, och i slutet av november 1674 insjuknade Karl Emil i dysenteri. Han fördes till Strasbourg, där han avled den 7 december. Hans yngre bror Fredrik blev ny tronföljare och ärvde kurfurstendömet vid faderns död 1688.

Karl Emil är begravd i Hohenzollernkryptan under Berliner Dom.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Karl Emil von Brandenburg, 12 september 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]