Grip (adelsätter)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Katarina Knutsdotter (Grip))
Medeltida ätten Grip
Bo Jonsson (Grip)s vapensköld
StamfarTomas Jonsson, riddare, nämnd 1296-1299
AdladSvensk uradel
FramståendeBo Jonsson (Grip) (1335–1386), väpnare, riksråd och drots Knut Bosson (Grip) (död 1406), riddare och jorddrott
Utgrenad iyngre ätten Grip
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1666
Svärdssidan1592 eller 1594
Spinnsidan1666 Ebba Grip
För en alfabetisk översikt över medlemmar de olika ätterna, se Grip (efternamn).

Grip är ett namn som burits av eller i eftertid använts för flera svenska frälseätter.

Den medeltida ätten Grip[redigera | redigera wikitext]

Denna äldre grenen av denna ätt är känd sedan 1296 och var på 1300-talet Sveriges rikaste och mäktigaste adelsätt. Namnet Grip användes aldrig av den äldre grenen.

Släktträd, äldre grenen (urval)[redigera | redigera wikitext]

Yngre ätten Grip[redigera | redigera wikitext]

yngre ätten Grip till Vinäs
Förgrenad urDen medeltida ätten Grip via Katarina Knutsdotter (Grip)
StamfarBo Nilsson (Grip) upptog sin morfars ättevapen
SätesgårdVinäs
AdladHögfrälse släkt, Friherrlig 1561, ej introducerad på riddarhuset
SynonymGripshuvud
† Utslocknad i Sverige
UtslocknadOkänt

Bo Nilsson (Grip) (1420-talet–1465), riddare och riksråd tog upp sin morfars ättevapen och blev därmed stamfar för den yngre ätten Grip.

Ätten blev friherrlig 1561, med godset Vinäs som friherreskap, och den friherrliga ätten utslocknade på manssidan 1592 eller 1594 och på kvinnosidan 1666.[1] Eftersom den utslocknade på manssidan innan Riddarhuset organiserades på 1600-talet, har den inte något nummer i Riddarhusets förteckningar över svenska adelsätter.

Namnet Grip förekommer inte förrän på 1560-talet, till en början omväxlande med namnet Gripshuvud.

Släktträd, yngre grenen (urval)[redigera | redigera wikitext]

Adliga ätten Gyllengrip, nr 80[redigera | redigera wikitext]

Grip (senare Gyllengrip)
Ursprung"vapenförbättring" till Grip??
Förgrenad uradliga ätten Stråle
StamfarChristoffer Andersson
Utgrenad iGyllengrip
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1625 som Grip
GradAdlig ätt nr ?
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1747

Christoffer Andersson (1518-1599), som tillhörde den adliga ätten Stråle, skall enligt ett kungligt brev från 1562 erhållit "vapenförbättring" till Grip.

Detta brev anses emellertid vara en förfalskning. Inte heller en uppgift från 1500-talet om att en förfader fått frälsebrev av kung Karl Knutsson (Bonde) har kunnat verifieras.

Christoffer Andersson Grip gjorde först sjömilitär karriär och blev senare närmaste man till ståthållaren på Kalmar slott, Johan Sparre. Då slottet 1599 efter belägring föll i hertig Karls händer, halshöggs Grip tillsammans med Sparre och ett tjugotal andra personer den 16 maj 1599.[2]

Hans ättlingar kom senare i strid om namnet Grip med arvingar till den friherrliga ätten Grip och blev 1647 tvungna att byta namn till Gyllengrip. Denna ätt utslocknade 1786.[2]

Adliga ätten Grip nr 2310[redigera | redigera wikitext]

Grip
UrsprungJohan Michaël Grip
StamfarJohan Jacob grip (Westén), styvson till Johan Michaël Grip, tog sin styvfars namn
Adlad1833 (med namnet Grip)
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1833
GradAdlig ätt nr 2310
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1843
SvärdssidanCarl Gabriel Grip (1785–1843)

Denna ätt härstammade från en fabrikör Johan Westén, vars hustru Catharina Meijer som änka gifte sig med tullöverinspektören Johan Michaël Grip (1724–1792) och vars son tullinspektören Johan Jacob Westén (1743–1793) tog sin styvfars namn. Sonsonen Carl Gabriel Grip (1785–1843) hade olika befattningar i ämbetsverken, främst vid Krigsexpeditionen, och blev 1832 statssekreterare för krigsärendena. Han adlades med bibehållet namn 1833, men dog barnlös 1843 och slöt därmed själv sin ätt.[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grip, släkter i Svenskt biografiskt lexikon, band 17 (1967-1969), sida 301.
  2. ^ [a b] Gyllengrip, släkt i Svenskt biografiskt lexikon, band 17 (1967-1969), sida 552.
  3. ^ Adel. ätten Grip, N:o 2310, †. i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, afdelning 2, (1861), sida 7.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]