Hoppa till innehållet

Kid Icarus

Från Wikipedia
För spelserien som detta spel ingår i, se Kid Icarus (spelserie).
Kid Icarus
OriginaltitelKid Icarus
År1986
UtvecklareNintendo R&D1
Intelligent Systems
UtgivareNintendo
GenreAction, plattform
Antal spelareSingleplayer
FormatNES
Arbetslag
RegissörSatoru Okada
ProducentGunpei Yokoi
MusikHirokazu Tanaka
Spelserie
SpelserieKid Icarus
UppföljareKid Icarus: Of Myths and Monsters

Kid Icarus[a] är ett actionspel med plattformsmoment utvecklat av Nintendo R&D1 i samarbete med Tose och utgivet av Nintendo. Spelet släpptes först till tilläggsenheten Famicom Disk System i Japan den 19 december 1986 och därefter till NES i Europa i februari 1987 och i Nordamerika i juli samma år.[1][2]

Spelets handling kretsar kring ängeln Pit, som måste samla tre heliga skatter för att kunna rädda det grekiskinspirerade landet Angel Land och dess härskare, gudinnan Palutena, från den onda Medusa.[3] Kid Icarus blandar vertikalt och horisontellt scrollande plattformande med enkla rollspelsinslag och anses ofta vara en ”kultklassiker” inom NES-eran.[4][5]

Spelet har senare återutgivits till Game Boy Advance, Wii och Wii U via Virtual Console, som 3D Classics: Kid Icarus till Nintendo 3DS och som del av NES Classic Edition samt biblioteket för Nintendo Switch Online.[6][7][8]

En fristående uppföljare, Kid Icarus: Of Myths and Monsters, släpptes till Game Boy 1991, och en tredje del, Kid Icarus: Uprising, kom till Nintendo 3DS 2012.[9][10]

Spelupplägg

[redigera | redigera wikitext]

Kid Icarus är ett tvådimensionellt plattformsspel med inslag av rollspel. Spelaren styr ängeln Pit genom vertikalt och horisontellt scrollande banor där fiender, hinder och samlarföremål måste hanteras. Pits huvudsakliga vapen är en pilbåge med obegränsad mängd pilar. Genom att klara särskilda utmaningar kan spelaren förbättra vapnet med tre kraftföremål: Protective Crystal, Flaming Arrows och Sacred Bow, som ger bättre räckvidd och träffyta.[11][5] Effekten av dessa uppgraderingar beror på hur mycket hälsa Pit har; vid låg hälsa inaktiveras de.[12]

Genom att besegra fiender får spelaren hjärtan som fungerar som valuta. Hjärtan kan användas i butiksrum och svartmarknader för att köpa föremål som drycker, nycklar och skyddsföremål. Andra rumstyper är skattkammare, träningsrum där Pit kan vinna kraftföremål genom uthållighetstester, fiendereder där extra hjärtan kan samlas, varma källor som återställer hälsa samt ”gudens kammare”, där Pits vapenstyrka kan höjas beroende på spelarens prestation i föregående sektioner.[5][11]

Spelet håller reda på poäng, och om spelaren når en viss poängnivå mellan banorna ökar Pits hälsomätare. På så sätt fungerar poängsystemet som ett enkelt nivåsystem.[12]

Spelvärlden är uppdelad i tre huvudområden – Underworld, Overworld och Skyworld – som vart och ett består av tre vanliga banor och en labyrintliknande fästning.[13] I Underworld och Skyworld går banorna mestadels uppåt, medan Overworld består av sidscrollande sektioner. Fästningarna består av icke-scrollande rum där spelaren med hjälp av karta och hjälpmedel måste hitta fram till en bossfiende som vaktar en av de tre heliga skatterna.[5][11]

I fästningarna kan Pit använda engångsföremålet hammare för att befria förstenade centurion-soldater. Dessa flyger in och hjälper spelaren under bossstrider.[14] När alla tre skatter har hämtats låses en sista bana upp – himlatemplet – där spelet tillfälligt byter perspektiv till ett horisontellt scrollande skjutarspel i stil med en shoot 'em up.[5]

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Spelet utspelar sig i Angel Land, ett fantasirike inspirerat av grekisk mytologi.[3] Innan spelets början styrs landet av gudinnan Palutena (ljusets gudinna) och Medusa (mörkrets gudinna). Palutena skänker ljus och goda skördar till människorna, medan Medusa föraktar dem och förvandlar deras marker till öken och folket till sten. Som straff förvandlar Palutena Medusa till ett monster och fördriver henne till underjorden.[3]

Medusa söker hämnd och slår sig ihop med underjordens monster för att erövra Palutenas palats i himlen. I ett överraskningsanfall stjäl hon de tre heliga skatterna – Mirror Shield, Light Arrows och Wings of Pegasus – och förvandlar Palutenas soldater till sten. Palutena själv fängslas i palatset.[3]

Med sina sista krafter skickar Palutena en båge till den unge ängeln Pit, som sitter inspärrad i underjorden. Pit flyr sitt fängelse och ger sig ut för att besegra Medusas härskaror, hämta tillbaka de tre skatterna från fästningarnas väktare och slutligen befria Palutena i himlapalatset.[3]

Spelet har fem olika slut, beroende på spelarens prestation (antal uppgraderingar, poäng, tid och dödstal). I de sämre sluten får Pit blygsamma belöningar, medan det bästa slutet visar hur Palutena förvandlar honom till en fullvuxen ängel med full rustning.[12][15]

Utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Kid Icarus utvecklades vid Nintendos interna division R&D1. Spelet togs fram för Famicom Disk System eftersom dess diskkort hade betydligt större lagringskapacitet än tidens ROM-kassetter och dessutom kunde spara spelarens framsteg, vilket gjorde det möjligt att skapa ett längre och mer komplext spel.[1]

Spelet var det första designuppdraget för Toru Osawa (i spelets eftertexter krediterad som ”Inusawa”), som från början arbetade ensam med design, speldokument och grafik till en spelbar prototyp.[1] Han inspirerades av grekisk mytologi och ville kombinera ett actionspel med enkla rollspelsinslag. När utvecklingen av Metroid avslutades förstärktes teamet med fler medarbetare från R&D1, bland andra Yoshio Sakamoto, som hjälpte till att strukturera projektet och gjorde flera designval som påverkade spelets slutliga form.[1]

Spelet regisserades av Satoru Okada och producerades av divisionschefen Gunpei Yokoi. Musiken komponerades av Hirokazu Tanaka.[1] En rad humoristiska inslag lades in, såsom kreditkort i butikerna, en trollkarl som förvandlar Pit till ett auberginehuvud (”eggplant curse”) och en jättelik näsa som anspelade på kompositören Tanaka. Osawa har i intervjuer berättat att han från början ville göra ett helt seriöst spel men ändrade ton efter önskemål från teamet.[1]

För att hinna till den planerade japanska releasedagen den 19 december 1986 arbetade teamet intensivt med mycket övertid och sov ofta på kontoret. Enligt Osawa skickades spelet till produktion bara några dagar innan släppet, och flera idéer till extra banor fick strykas på grund av tidsbrist.[1]

Utgivning

[redigera | redigera wikitext]

Diskversionsutgåvan släpptes till Famicom Disk System i Japan den 19 december 1986.[1] Under 1987 kom en kassetversion till NES i Europa (februari) och Nordamerika (juli).[2] I NES-versionen uppdaterades slutsekvensens grafik och personalens namn lades in i eftertexterna. Eftersom kassetten inte kunde spara på samma sätt som Disk System-versionen ersattes sparfunktionen av ett lösenordssystem, något som fortfarande var relativt ovanligt på konsol vid den här tiden.[1][16]

I Japan återutgavs spelet 2004 till Game Boy Advance som en del av samlingen Famicom Mini Disk System Selection.[17] Kid Icarus släpptes till Virtual Console på Wii i Japan i januari 2007 och kort därefter i Nordamerika, Europa och Australien, samt till Wii U 2013.[4] Virtual Console-versionen bygger på NES-utgåvan och behåller de ursprungliga prestandaproblemen och begränsningarna; lösenord från originalkassetten fungerar dock inte i den digitala versionen.[4][18]

År 2016 inkluderades Kid Icarus i den förinstallerade spelkatalogen på NES Classic Edition.[19] 2019 blev spelet även spelbart via NES-biblioteket i Nintendo Switch Online-tjänsten.[20]

3D Classics-versionen

[redigera | redigera wikitext]

En nyversion med stereoskopisk 3D, 3D Classics: Kid Icarus, släpptes till Nintendo 3DS. Versionen har förbättrade bakgrunder, stöd för 3DS:ens sparfunktion i stället för lösenord samt ljudspår baserade på Famicom Disk System-versionens extra ljudkanal.

I Japan delades spelet först ut utan kostnad till medlemmar i Club Nintendo som registrerade två 3DS-spel under en kampanjperiod, innan det senare gjordes tillgängligt för köp i Nintendo eShop. Liknande kampanjer genomfördes i Europa och Australien, medan spelare i Nordamerika kunde få en nedladdningskod genom att förhandsboka Kid Icarus: Uprising hos utvalda återförsäljare.[21][22]

Mottagande

[redigera | redigera wikitext]

Samtida omdömen

[redigera | redigera wikitext]
 Samtida omdömen
Recensionsbetyg
Publikation Betyg
Famitsu 7/10, 6/10, 8/10, 6/10 (FDS)[23]

Vid lanseringen fick Kid Icarus blandade omdömen i den japanska spelpressen. Tidskriften Famicom Tsūshin (senare Famitsu) gav Famicom Disk System-versionen delbetygen 7/10, 6/10, 8/10 och 6/10, där vissa recensenter ansåg att spelet var en svagare variant av Metroid, medan andra lyfte fram den höga svårighetsgraden som problematisk.[23]

I en annan japansk tidskrift, Famicom Hisshōbon, berömde en recensent spelets enkla grundidé och mysteriefyllda stämning, medan en annan kritiserade grafiken och menade att vissa designelement kändes föråldrade redan vid utgivningen.[24]

Retroaktiva recensioner

[redigera | redigera wikitext]
 Retrospektiva omdömen
Recensionsbetyg
Publikation Betyg
Gamespot 5,1/10
IGN 7/10
Official Nintendo Magazine 68%

Under 1990- och 2000-talen fick spelet ett rykte som ”bortglömd pärla”, samtidigt som flera retrorecensenter pekade på dess brister. Enligt branschorganisationen CESA hade Kid Icarus sålt omkring 1,76 miljoner exemplar globalt fram till slutet av 2003.[25]

I en recension av Virtual Console-versionen på GameSpot gav Frank Provo spelet betyget 5,1 av 10. Han ansåg att spelupplägget var ”inte det mest unika”, att svårighetsgraden ofta kändes överdriven och att grafiken åldrats dåligt, med små tvåfärgsfigurer och enkla bakgrunder. Musiken beskrevs som välkomponerad, men ljudeffekterna som monotona.[18]

Lucas M. Thomas på IGN gav NES-versionen 7/10 och karakteriserade designen som ”udda” och mindre tidlös än många andra förstapartstitlar på NES. Han lyfte fram titellåten som ett av spelets starkaste kort men kritiserade också avsaknaden av fuskkoder i Virtual Console-versionen, som han menade minskade spelets nostalgivärde.[26][4]

Samtidigt har Kid Icarus ofta placerats på listor över de bästa NES-spelen. IGN rankade det som nummer 20 på sin lista över de 100 bästa NES-spelen och senare som nummer 84 på en lista över de bästa spelen genom tiderna.[27][28] Electronic Gaming Monthly placerade spelet på plats 34 i sin lista ”100 Best Games of All Time” 1997 och framhöll att det visade hur NES kunde användas till mer avancerade spel än enkla arkadportningar.[29]

Nintendo Power röstade fram Kid Icarus till plats 54 på en lista över de 200 bästa Nintendospelen och utsåg det även till det 20:e bästa NES-spelet, med motiveringen att de vertikalt scrollande banorna, plattformandet och ”smittsamma 8-bitarsmelodier” gjorde det minnesvärt, trots den obarmhärtiga svårighetsgraden.[30][31]

Arv

[redigera | redigera wikitext]

Uppföljare

[redigera | redigera wikitext]

En direkt uppföljare, Kid Icarus: Of Myths and Monsters, utvecklades av Nintendo och Tose och släpptes till Game Boy i Nordamerika i november 1991 och i Europa den 21 maj 1992. Spelet behåller grundstrukturen från originalet – blandningen av vertikal och horisontell plattforming med enklare rollspelsinslag – men anpassad till bärbart format.[32]

Under slutet av 2000-talet förekom uppgifter om att den tyska-amerikanska studion Factor 5 arbetade på ett tredimensionellt Kid Icarus-spel till Wii, men projektet var inte sanktionerat av Nintendo och lades ned i samband med att Factor 5:s amerikanska verksamhet stängdes.[33][34]

Serien återupplivades i stället 2012 med Kid Icarus: Uprising till Nintendo 3DS, utvecklat av Project Sora under ledning av Masahiro Sakurai. Spelet byter genre till tredjepersonsskjutare och blandar linjära flygsektioner med markbaserade strider.[35]

Andra framträdanden

[redigera | redigera wikitext]

Huvudfiguren Pit förekommer i den amerikanska tecknade tv-serien Captain N: The Game Master under namnet ”Kid Icarus” och har gjort cameoroller i flera spel från Nintendo, däribland NES-versionen av Tetris, F-1 Race och Super Smash Bros.-serien.[36][37]

I långfilmen The Super Mario Bros. Movie (2023) syns Mario spela Kid Icarus på sin NES i en scen tidigt i filmen.[38]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kid Icarus, 24 november 2025.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i] Monnens, Devin (19 mars 2012). ”Making of a Myth: The Grueling Development of the Original Kid Icarus”. Nintendo World Report. Arkiverad från originalet den 7 april 2023. https://web.archive.org/web/20230407035256/http://www.nintendoworldreport.com/feature/29565/making-of-a-myth-the-grueling-development-of-the-original-kid-icarus. Läst 8 februari 2019. 
  2. ^ [a b] ”Kid Icarus Release Information” (på engelska). GameSpot. CBS Interactive. https://www.gamespot.com/kid-icarus/. Läst 24 november 2025. 
  3. ^ [a b c d e] (på engelska) Kid Icarus Instruction Booklet. Nintendo. juli 1987. sid. 3–8 
  4. ^ [a b c d] Thomas, Lucas M. (6 mars 2007). ”Kid Icarus VC Review”. IGN. Arkiverad från originalet den 25 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090225194226/http://wii.ign.com/articles/770/770591p1.html. Läst 26 juni 2011. 
  5. ^ [a b c d e] Cassidy, William (14 september 2003). ”Hall of Fame: Kid Icarus”. GameSpy. Arkiverad från originalet den 6 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090506225922/http://gamespy.com/articles/488/488733p1.html. Läst 24 maj 2006. 
  6. ^ ”ファミコンミニ – 光神話 パルテナの鏡” (på japanska). Nintendo Co., Ltd. juli 2004. Arkiverad från originalet den 25 december 2008. https://web.archive.org/web/20081225082244/http://www.nintendo.co.jp/n08/fmk3/palutena/index.html. Läst 26 juni 2011. 
  7. ^ Jones, Gary (19 juli 2016). ”NES Classic Edition: The final 30 games list revealed as Nintendo talk mini N64” (på engelska). Daily Express. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160812094021/http://www.express.co.uk/entertainment/gaming/690813/NES-classic-Edition-games-confirmed-Nintendo-N64. Läst 9 augusti 2016. 
  8. ^ ”Kid Icarus and StarTropics headed to Nintendo Switch Online” (på engelska). Eurogamer. 6 mars 2019. Arkiverad från originalet den 25 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220625044614/https://www.eurogamer.net/kid-icarus-and-startropics-headed-to-nintendo-switch-online. Läst 25 juni 2022. 
  9. ^ ”Classic System Games: Complete List” (på engelska). Nintendo. Arkiverad från originalet den 21 december 2010. https://web.archive.org/web/20101221005937/http://www.nintendo.com/consumer/gameslist/manuals/completeoldgameslist.pdf. Läst 5 juli 2011. 
  10. ^ Gantayat, Anoop (16 juni 2010). ”Project Sora Brings Kid Icarus to 3DS”. Andriasang. Arkiverad från originalet den 8 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110108184515/http://www.andriasang.com/e/blog/2010/06/16/project_sora_kid_icarus/. Läst 6 juli 2011. 
  11. ^ [a b c] (på engelska) Kid Icarus Instruction Booklet. Nintendo. juli 1987. sid. 21–30 
  12. ^ [a b c] (på engelska) Kid Icarus Instruction Booklet. Nintendo. juli 1987. sid. 43–44 
  13. ^ (på engelska) Kid Icarus Instruction Booklet. Nintendo. juli 1987. sid. 16–20 
  14. ^ (på engelska) Kid Icarus Instruction Booklet. Nintendo. juli 1987. sid. 42 
  15. ^ Parish, Jeremy (20 september 2016). ”#26 – Kid Icarus”. Take on the NES Library. Arkiverad från originalet den 7 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190107181229/http://takeontheneslibrary.com/finished/26-kid-icarus/. Läst 7 januari 2019. 
  16. ^ (på engelska) Kid Icarus Instruction Booklet. Nintendo. juli 1987. sid. 9–10 
  17. ^ Se Famicom Mini-källan i inledningen.
  18. ^ [a b] Provo, Frank (16 februari 2007). ”Kid Icarus Wii Review”. GameSpot. Arkiverad från originalet den 24 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090224003402/http://gamespot.com/wii/action/kidicarusnes/review.html. Läst 7 april 2010. 
  19. ^ Se NES Classic-källan i inledningen.
  20. ^ Se Eurogamer-källan i inledningen.
  21. ^ Newton, James (14 december 2011). ”Kid Icarus: Uprising Out in North America on 23rd March” (på engelska). Nintendo Life. Arkiverad från originalet den 26 september 2017. https://web.archive.org/web/20170926192528/http://www.nintendolife.com/news/2011/12/kid_icarus_uprising_out_in_north_america_on_23rd_march. Läst 27 januari 2015. 
  22. ^ Gantayat, Anoop (21 oktober 2011). ”Mario 3DS Systems: Closer Look”. Andriasang. Arkiverad från originalet den 10 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150210084248/http://andriasang.com/comypu/. Läst 27 januari 2015. 
  23. ^ [a b] ”新作ゲーム クロスレビュー” (på japanska). Famicom Tsūshin (ASCII Corporation) (15): sid. 15. 9 januari 1987. 
  24. ^ ”Fami-Com Soft Scramble” (på japanska). Famicom Hisshōbon (JICC) (16): sid. 62. 6 februari 1987. 
  25. ^ ”2004 CESA Games White Paper – Kid Icarus” (på japanska). Computer Entertainment Supplier's Association: sid. 58–63. 31 december 2003. 
  26. ^ Thomas, Lucas M. (6 mars 2007). ”Kid Icarus Review”. IGN. Arkiverad från originalet den 3 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110703145241/http://retro.ign.com/articles/884/884530p1.html. Läst 26 juni 2011. 
  27. ^ Buchanan, Levi (oktober 2009). ”Top 100 NES Games – 20. Kid Icarus”. IGN. Arkiverad från originalet den 3 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110703072645/http://www.ign.com/top-100-nes-games/20.html. Läst 14 februari 2010. 
  28. ^ ”IGN's Top 100 Games of All Time: 81–90 – #84 Kid Icarus” (på engelska). IGN. maj 2003. Arkiverad från originalet den 20 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090120194002/http://top100.ign.com/2003/81-90.html#84. Läst 24 maj 2006. 
  29. ^ ”100 Best Games of All Time”. Electronic Gaming Monthly (Ziff Davis) (100): sid. 136. november 1997. 
  30. ^ ”NP Top 200”. Nintendo Power (200): sid. 58–66. februari 2006. 
  31. ^ ”Top 20 Games For Each Nintendo System”. Nintendo Power (231): sid. 71. augusti 2008. 
  32. ^ Se Game Boy-listan i Nintendo-källan ovan och intervjun i Creators Station.
  33. ^ Casamassina, Matt (3 december 2008). ”Reboot: Kid Icarus Wii”. IGN. Arkiverad från originalet den 22 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090522022950/http://wii.ign.com/articles/935/935460p1.html. Läst 5 juli 2011. 
  34. ^ Geddes, Ryan (30 mars 2011). ”Life Support: Games in Danger”. IGN. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110808003442/http://games.ign.com/articles/995/995409p2.html. Läst 5 juli 2011. 
  35. ^ Se Andriasang-källan om Project Sora i inledningen.
  36. ^ Thomas, Lucas M. (26 januari 2011). ”You Don't Know Kid Icarus”. IGN. Arkiverad från originalet den 5 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110705183311/http://wii.ign.com/articles/114/1146239p1.html. Läst 5 juli 2011. 
  37. ^ Reiley, Sean Patrick (juni 2008). ”Memorial to Captain N: Kid Icarus”. Electronic Gaming Monthly (229): sid. 91. 
  38. ^ Truscott, Briony (7 april 2023). ”The Super Mario Bros. Movie is packed with Easter eggs – here are some of them” (på engelska). The Guardian. Läst 24 november 2025. 
  1. ^ Känt i Japan som Hikari shinwa: Parutena no kagami (japanska: 光神話 パルテナの鏡? ”Light Myth: Palutenas spegel”).

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Kid Icarus-serien
Spel
Relaterat
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kid_Icarus&oldid=58617274”