Kinesisk-ortodoxa kyrkan
| Kinesisk-ortodoxa kyrkan | |
.jpg) | |
 | |
| Region och utbredning |  Kina |
|---|---|
| Grundad | 1600-talet |
| Typ | Kristet samfund |
| Ansluten till | Rysk-ortodoxa kyrkan Östortodoxa kyrkorna |
Kinesisk-ortodoxa kyrkan, också kallad Kinesiska ortodoxa kyrkan (Förenklad kinesiska: 中华东正教会; traditionell kinesiska: 中華東正教會; ryska: Китайская православная церковь; tr: Kitajskaja pravoslavnaja tserkov) eller Ortodoxa kyrkan i Kina, är en autonom östortodox kristen kyrka baserad Kina.
Historik
[redigera | redigera wikitext]1600- och 1800-talet
[redigera | redigera wikitext]Kinesisk-ortodoxa kyrkan ursprung kan spåras tillbaka till slutet av 1600-talet.[1][2]
Under 1800-talet började medlemmar från den Rysk-ortodoxa kyrkan missionera i Kina om den östortodoxa kristna tron.[1]
1900-talet
[redigera | redigera wikitext]År 1914 fanns det omkring 5 000 kinesisk-ortodoxa kristna i landet.[1]
Efter ryska revolutionen (1917) ökade den östortodoxa befolkningen i Kina via ryssar som invandrade till landet.[1]
År 1939 fanns det fem biskopar i landet och även ett östortodoxt universitet i staden Harbin.[1]
År 1949 fanns det 100 000 troende, 60 församlingar, 200 präster och två kloster i Manchuriet, samt 150 församlingar och 200 000 troende i resten av Kina.[1]
Vid början av 1960-talet hade kyrkan ungefär 20 000 medlemmar.[3]
Moskvapatriarkatet (Rysk-ortodoxa kyrkan) gav den Kinesisk-ortodoxa kyrkan autonom status år 1956 och återkallade dess ryska hierarki. Vid den tiden fanns det omkring 20 000 troende, med en biskop i Shanghai och en i Peking.[1][3]
Under och efter kulturrevolutionen
[redigera | redigera wikitext]I början av kulturrevolutionen (1966–1976) i Kina inleddes attacker mot kyrkor. Filologen Vladimir Levitskij, som såg händelserna, beskrev förljande:[4]
"Det jag var tvungen att se fyllde min själ med fasa: trummor ljöd, folkmassan tjuter och rop hördes, rök bolmade fram... Katedralens staket var fyllt av hongweibier [rödgardister]. En del av dem klättrade upp på katedralens tak för att sätta upp röda flaggor där, medan andra tog våra heliga saker inifrån och kastade dem i de tända eldarna, där allt brann och glänste i solen. Alla ikoner i katedralen och kapellen brändes på bålen... Klockorna i de tre kyrkorna upphörde inte att ringa under branden och ringde i flera dagar efteråt och plågade de troendes själar – dessa kinesiska huliganer hade äntligen fått tag på det som tidigare varit förbjudet för dem och njöt nu av sin triumf."[4]
Efter revolutionen återvände majoriteten av de ryska prästerna och andra troende antingen till Sovjetunionen eller flydde till väst. År 1955 fanns det endast 30 ryska präster kvar i landet.[1]
Det tog många år innan östortodoxin i Kina började återhämta sig. År 1984 ledde ärkeprästen Grigorij Zhu den första liturgin i Förbönskyrkan i Harbin (se bilden nedan). Efter det började en liten grupp rysk-ortodoxa och kinesisk-ortodoxa kristna att restaurera kyrkor i olika städer runt om i landet.[4]
Kinesisk-ortodoxa kyrkor (urval)
[redigera | redigera wikitext]
Förbönskyrkan i Harbin.
Theotokos kyrka i Harbin.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 ”The Orthodox Church of China” (på us-EN). CNEWA. https://cnewa.org/eastern-christian-churches/orthodox-church/autonomous-churches/orthodox-church-of-china/. Läst 4 maj 2024.
- ↑ ”Orthodoxy in China”. www.orthodox.cn. https://www.orthodox.cn/index_en.html. Läst 4 maj 2024.
- 1 2 ”Rebirth of the Orthodox Church in China – An Interview with Mitrophan Chin” (på amerikansk engelska). Journey To Orthodoxy. 13 maj 2013. https://journeytoorthodoxy.com/2013/05/rebirth-of-the-orthodox-church-in-china-an-interview-with-mitrophan-chin/. Läst 4 maj 2024.
- 1 2 3 Georgy Manaev (11 februari 2022). ”How Russian Christians appeared in China” (på amerikansk engelska). Russia Beyond. https://www.rbth.com/history/334754-russian-orthodoxy-in-china. Läst 4 maj 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Kinesisk-ortodoxa kyrkan.
