Kinesisk sångfnittertrast

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kinesisk sångfnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Chinese Hwamei RWD.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteGarrulax
ArtKinesisk sångfnittertrast
G. canorus
Vetenskapligt namn
§ Garrulax canorus
Auktor(Linnaeus, 1758)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kinesisk sångfnittertrast[2] (Garrulax canorus) är en östasiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk sångfnittertrast är medelstor (21-24 cm), rätt enfärgat brun fnittertrast. Karakteristiskt är en tydlig vit ögonring och ett vitt streck bakom ögat. Ovansidan är oliv- eller gråbrun med brunstreckat beige hjässa och nacke och mörkbruna vingpennor. Även stjärten är mörkbrun, med olivfärgade band och stjärtbas. Undersidan är gulbrun med grå buk. Hanens sång är fyllig, rätt ljus och varierande, innehållande både upprepade fraser och härmningar.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk sångfnittertrast förekommer i södra Kina och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Garrulax canorus canorus – centrala östra och sydöstra Kina till norra Laos och centrala Vietnam; införd till Taiwan (där den hybridiserar med taiwanesisk sångfnittertrast) samt Hawaiiöarna
  • Garrulax canorus owstoni – bergstrakter på ön Hainan

Tidigare behandlades kinesisk och taiwanesisk sångfnittertrast (Garrulax taewanus) som en och samma art, sångfnittertrast (G. canorus), och vissa gör det fortfarande.[5] Genetiska studier visar dock att de skiljdes åt för 1,5 miljoner år sedan.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kinesisk sångfnittertrast hittas i buskmarker, öppen skog, bambustånd, vass, högt gräs och trädgårdar på upp till 1800 meters höjd. Födan består av insekter, men även frukt, frön och ibland majs eller annan säd. Den födosöker på marken enstaka, i par eller i små grupper. Arten är stannfågel.[4]

Födosökande kinesisk sångfnittertrast fotograferat på Maui i Hawaiiöarna där arten introducerats.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar från mars till augusti. Den bygger ett stort skålformat bo av löv, gräs, ormbunkar, klätterväxter och rötter. Boet placeras i gräs, en buske eller ett litet träd upp till två meter upp från marken, vari den lägger två till fem ägg.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Artens populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Den beskrivs som relativt vanlig.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Garrulax canorus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c] Collar, N. & Robson, C. (2019). Chinese Hwamei (Garrulax canorus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59615 5 januari 2019).
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Shou-Hsien Li, Jing-Wen Li, Lian-Xian Han, Cheng-Te Yao, Haitao Shi, Fu-Min Lei, Chungwei Yen (2006) "Species delimitation in the Hwamei Garrulax canorus", Ibis 148 (4): 698–706. doi:10.1111/j.1474-919X.2006.00571.x
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]