Kjell Stensson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kjell Stensson
Född 18 oktober 1917
Landskrona
Död 13 juni 1990
Stockholm
Begraven Norra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Nationalitet Svensk
Make/maka Katja Geiger
(gift 1941–1949; skild)
Ingegerd Dunér
(gift 1954–1990; hans död)
Redigera Wikidata

Kjell Evert Lennart Stensson, född 18 oktober 1917 i Landskrona,[3] död 13 juni 1990 i Stockholm,[4] var en svensk radiotekniker, radioprofil och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kjell Stensson var son till bleckslagaren Viktor Stensson och Elin Fredriksson. Han avlade telegrafassistentexamen 1939 och var från 1940 till sin pensionering 1982 anställd vid Sveriges Radio och dess föregångare Radiotjänst AB. Han blev 1936 chef för gruppen med musiktekniker, 1961 biträdande driftschef för ljudradion, 1974–1979 chef för avdelningen för ljudradioteknik samt var 1979–1982 överingenjör vid Sveriges Radio.[5]

Stensson medverkade i flera radio- och TV-sammanhang, bland annat i Tjugo frågor. Många kommer ihåg honom sedan han i TV den 1 april 1962[6] lurat tittarna att trä en nylonstrumpa över TV:ns skärm för att på så sätt kunna se färg-TV. Kjell Stensson försökte även lansera den nya uppfinningen "Kunstkopf" vilket innebar att man kunde spela in oerhört realistiska stereoinspelningar genom att använda en skyltdockas huvud med den skillnaden att hörselgångarna i öronen var exakta kopior av människans riktiga hörselgångar och mikrofoner på trumhinnornas plats. Detta gav en så realistisk ljudeffekt att man hade svårt att skilja mellan inspelning och verklighet om man lyssnade till en sådan inspelning i hörlurar. Denna uppfinning slog dock aldrig igenom, bland annat därför att det inte låter lika bra i högtalare.

Stensson var en flitig skribent, inte minst i Stockholms-Tidningen, där han recenserade kriminalromaner och klassisk musikskiva samt skrev krönikor om bland annat radioteknik. Han hade också en regelbunden frågespalt i tidningen Röster i Radio TV. Han var med från starten 1971 i Svenska Deckarakademin och var akademins ordförande 1978–1983.[5]

Kjell Stensson var gift 1941–1949 med Karin Hallberg, senare känd som Katja Geiger (Katja of Sweden), och från 1954 med Ingegerd Dunér (1923–2016). Han är gravsatt på Norra begravningsplatsen, Stockholm.[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hi-fi-handboken (tillsammans med Lennart Brandqvist, 1960)
  • Globerama: vår tids vetande. 3, Teknikens värld (red., 1962)
  • Bandspelare: bandspelaren i detalj, bandtyper, bandhastigheter, radio- och mikrofoninspelning, redigering (tillsammans med Tore Lindholm , 1963, tredje upplagan 1970)
  • Banda bättre (1966)
  • Stereo: inspelningsteknik och ljudåtergivning för band, skiva, radio, TV (tillsammans med Tore Lindholm , 1967)
  • TV: praktisk och teknisk TV-kunskap för alla (tillsammans med Tore Lindholm , 1971)
  • Att köpa ljud: stereo, bandspelare, kassettdäck, skivor (1976)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Kjell Stensson medverkade i två långfilmer.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online
  2. ^ Stensson, KJELL EVERT L., SvenskaGravar.se, läs online, läst: 29 april 2017
  3. ^ Landskrona stadsförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/LLA/13241/C I/27 (1916-1921), bildid: 00118728_00091
  4. ^ [a b] Stensson, Kjell Evert L. på SvenskaGravar.se.
  5. ^ [a b] Stensson Kjell E L i Vem är det, 1985.
  6. ^ "”April, april din dumma sill...”".[död länk] Sverigesradio.se. Läst 5 februari 2013.
  7. ^ Kjell StenssonSvensk Filmdatabas

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]