Kjerstin Norén

Från Wikipedia
Version från den 25 juni 2017 kl. 13.42 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.4beta3))
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kjerstin Norén
Fil:Kjerstin Norén (PICT9382).jpg
Född21 juni 1945 (75 år)
Jönköping, Sverige
NationalitetSvensk
Alma materLunds universitet
Yrke/uppdragFörfattare, kritiker, scenkonstnär
Webbplats
www.kjerstinnoren.com

Kjerstin Margareta Norén, född 21 juni 1945 i Jönköping,[1] är en svensk författare och scenkonstnär. Hon var verksam inom Lunds studentteater och i 1960-talets vänsterrörelse. Hon var också medskapare av progg-gruppen Röda Bönor. Hon är numera bosatt i Göteborg och medlem i ateljébyn Skärkäll i norra Bohuslän.

Biografi

Kjerstin Norén är dotter till Margit och Sten Norén. Hon tog studentexamen 1965 vid Jönköpings högre allmänna läroverk och studerade vid Lunds universitet, där hon blev fil. kand. i drama, teater och film 1970.[1]

Fram till 1978 var Kjerstin Norén visiting student vid Schaubühne am Halleschen Ufer i Berlin, Théâtre du Soleil i Paris och La Comune (Dario Fo) i Milano. Hon tog sånglektioner för Giovanna Marini i Rom och var samtidigt knuten till universiteten i Lund[förklaring behövs] och Aalborg i Danmark[förklaring behövs]. Åren 1990–96 var hon extern medarbetare[förklaring behövs] vid Institutet för Scenkonst i Italien. År 1992 grundade hon Teaterstudio B (senare namnändrat till Studio 23 B, undersökning av scenkonst).[1]

Sedan 1970-talet har hon varit skribent i radio och i tidningar som Dagens Nyheter, Zenit, Ord & Bild, Kvinnobulletinen, Musikens makt, Il Manifesto, Svenska Dagbladet, Politiken, Morgenbladet och Horisont.[2] Åren 1981–90 var hon teater- och kulturkritiker vid Information i Köpenhamn.

Kjerstin Norén har arbetat med litteratur, kritik, musik och teater. Inom musiken har hon varit kopplad till den svenska proggen, samt till folkmusikaliska traditioner, främst den italienska. Skivan Röda Bönor[3] utkom 1977. Hennes samarbete med Damorkestern resulterade 1979 i soloalbumet Sånger om Anne-Marie och andra häxor[4]. Två år senare publicerades Några här, några där, där Kjerstin Norén och Jan Hammarlund tolkade och sjöng sånger av Il Nuovo Canzionere Italiano.[5]

Inom teatern har hon arbetat med koncept, regi och som performer i Sverige och Danmark.[6]

Politiskt engagemang

Kjerstin Norén har bakgrund i 1960-talets kulturradikalism.[1] Sedan 1975 har hon betecknat sig som oberoende radikal, och under 1980-talet var hon engagerad i dissidentrörelser i Östeuropa. Hon deltog 1981–83 i Nordiska kvinnors fredsmarscher till Paris, Moskva och Washington.

Bibliografi i urval

  • 1973 - Människans samhälleliga vara: marxistisk forskningsteori i humanistisk forskning (red.)
  • 1977 - Linjer i svensk prosa 1965-1975 (redaktör)
  • 1979 - Jag dör av frihet, roman.
  • 1983 - Kvinnosångboken (redaktör)
  • 1990 - Anna-Klara Larssons lidande och glädje, roman

Diskografi

  • 1976 - Röda bönor (LP, MNW 74P)
  • 1979 - Kjerstin Norén och Damorkestern: Sånger om Anne-Marie och andra häxor (LP, Amalthea AM 08)
  • 1981 - Jan Hammarlund och Kjerstin Norén: Några här, Några där (LP, Amalthea AM 17).

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] "curriculum". kjerstinnoren.com. Läst 17 augusti 2015.
  2. ^ (Kjerstin Norén). Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. kulturtidskrifter.se. Läst 17 augusti 2015
  3. ^ "musiken", rodabonor.se. Läst 17 augusti 2015
  4. ^ Kjerstin Norén och Damorkestern – Sånger Om Anne-Marie Och Andra Häxor". discogs.com. Läst 17 augusti 2015
  5. ^ " Jan Hammarlund Och Kjerstin Norén – Några Här, Några Där (Jan Hammarlund och Kjerstin Norén Sjunger Sånger Av Il Nuovo Canzoniere Italiano: Ivan Della Mea - Giovanna Marini - Paolo Pietrangeli)". discogs.com. Läst 17 augusti 2015
  6. ^ curriculum vitae" (lång). kjerstinnoren.com. Läst 17 augusti 2015.

Externa länkar