Dario Fo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dario Fo Nobelpristagare i litteratur 1997
Dario Fo
Dario Fo
Född 24 mars 1926
Sangiano, Varese, Lombardiet, Italien
Död 13 oktober 2016 (90 år)
Milano, Italien
Yrke Dramatiker, skådespelare, regissör, kompositör
Nationalitet Italienare
Verksam Efterkrigstiden
Genrer Drama
Ämnen Korruption, organiserad brottslighet, politiska mord, religion, krig
Debutverk Il dito nell'occhio (1953)
Framstående priser Nobelpriset i litteratur 1997
Make/maka Franca Rame (1929–2013; giftermål 1954)

Dario Fo, född 24 mars 1926 i Sangiano, Varese, Lombardiet, död 13 oktober 2016 i Milano, var en italiensk dramatiker, regissör, författare, satiriker och politisk aktivist[1]. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1997 med motiveringen ”som i medeltida gycklares efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet”.

Biografi och karriär[redigera | redigera wikitext]

Fos pappa var järnvägsarbetare[2]. Som ung ägnade sig Fo åt att måla och utbildade sig till arkitekt [3].

Han deltog i en amatörteatergrupp där han skrev sketcher och farser. I Paris studerade han mim för Jacques Lecoq och var knuten till Piccoloteatern i Milano som skådespelare och textförfattare. Hans genombrott kom 1953 med revyn Il dito nell'occhio.[källa behövs]

Dario Fo var sedan 1954 gift med skådespelerskan, dramatikern och politiska aktivisten Franca Rame[4]. Paret var även arbetskamrater. Tillsammans med Rame har Fo sonen Jacopo Fo. Fo tillägnade sitt nobelpris 1997 till sin fru och kallade henne hans musa.

År 1958 grundade han teatersällskapet Compagnia Fo-Rame tillsammans med sin fru Franca Rame[5].

1968 ingick de i teaterkollektivet Nuova scena som var en agitationsteater som var direkt knuten till kommunistpartiet. 1970 grundade Fo tillsammans med sin fru teaterkollektivet La Comune[källa behövs].

Fo blev tidigt under sin karriär populär i Sverige där de flesta av hans pjäser har framförts på professionell nivå, bland annat på Dramaten och på Stockholms stadsteater[2]. I Finland har hans pjäser framförts på svenska bland annat på Lilla Teatern och Svenska Teatern i Helsingfors, Åbo Svenska Teater och Skärgårdsteatern[källa behövs].

2014 debuterade Fo som romanförfattare med La figlia del Pappa om Lucrezia Borgia och året därpå utkom C'è un re pazzo in Danimarca om livläkaren Johann Friedrich Struensee.[6]

Svenska posten har gett ut frimärken som föreställde Dario Fo och hand nobeldiplom[1]. Frimärkena tillkännagavs på Postmuseet i Stockholm under en ceremoni som Dario Fo medverkade på.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Fladdermössens by. Mina första sju år, och några till (Ordfront 2005)
  • Historien om Tigern (Storia della tigre ed altre storie) 1978
  • En kvinna (Tutta casa, letto e chiesa) 1977
  • Inget går upp mot mammas gräs (La marijuana della mamma è la piu bella) 1976
  • Vi betalar inte, vi betalar inte (Non si paga, non si paga!) 1974
  • Mistero buffo (Mistero buffo) 1969
  • En målare kommer sällan ensam
  • Daidalos och Ikaros (Dedalo e Icaro) 1980
  • Lik till salu Un morto da vendere, 1958
  • Sjunde budet: du skall stjäla något mindre (Settimo: ruba un po' meno) 1964
  • Inte alla tjuvar kommer för att stjäla (Non tutti i ladri vengono per nuocere) 1958

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Åkesson, Hanna. ”Nobelpristagaren Dario Fo är död”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nobelpristagaren-dario-fo-ar-dod/om/kultur. Läst 13 oktober 2016. 
  2. ^ [a b] Sara Karlsson och Kim Malmgren (13 oktober 2016). ”Nobelpristagaren Dario Fo har dött”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/nobelpristagaren-dario-fo-har-dott/. Läst 29 oktober 2016. 
  3. ^ Robert Holender och Evelyn Jones (13 oktober 2016). ”Nobelpristagaren Dario Fo är död” (på sv-se). Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/nobelpristagaren-dario-fo-ar-dod/. Läst 29 oktober 2016. 
  4. ^ Lane, John Francis (29 maj 2013). ”The Guardian” (på en-GB). ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/stage/2013/may/29/franca-rame. Läst 29 oktober 2016. 
  5. ^ TT Spektra (30 maj 2013). ”Franca Rame är död” (på sv-se). http://www.dn.se/kultur-noje/franca-rame-ar-dod/. Läst 29 oktober 2016. 
  6. ^ ”'The Pope's Daughter', by Dario Fo”. New York Times. http://www.nytimes.com/2015/08/16/books/review/the-popes-daughter-by-dario-fo.html?_r=0. Läst 16 februari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]