Kloster i Sverige
Kloster i Sverige existerade under medeltiden inom kyrkan i Sverige. I och med reformationen var kloster förbjudna i Sverige från 1595 fram till 1951. Numer finns ett antal katolska kloster igen, samt också kloster inom den lutherska Svenska kyrkan.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Medeltiden
[redigera | redigera wikitext]Nunnekloster, även känt som kvinnokloster, var den första typ av katolska kloster som grundades i Sverige, när Vreta kloster inrättades efter att kung Inge den äldre och hans drottning Helena donerat jordbruksmark till förmån för ett kloster omkring 1110.[1] Troligen var klostret till en början ett benediktinskt nunnekloster och övergick först så småningom till cisterciensorden. Under senare delen av 1100-talet samt under 1200-talet växte antalet nunnekloster i landet, och vid 1500-talets början beräknas det ha funnits omkring 300 nunnor fördelade på elva nunnekloster.[2] Fyra av dessa kloster låg på Östgötaslätten, förutom Vreta kloster även klostren i Askeby (1100-talet), Skänninge och Vadstena.
De första kända munkklostren i Sverige grundades senare än kvinnoklostren, och de första klostren för män i Sverige uppges vara Nydala kloster och Alvastra kloster, som båda grundades år 1143 och ses som de äldsta cisterciensklostren i Norden. Alvastra kom i sin tur att grunda munkklostren Varnhems kloster, Julita kloster och Gudsberga kloster.
Ett betydande kloster var Skänninge nunnekloster, som grundades 1272 av Sankta Ingrid av Skänninge och var då det första av endast två dominikankloster för kvinnor i Sverige före reformationen. Klostrets ursprungliga namn var formellt Sankt Martins kloster, uppkallat efter Martin av Tours, det västerländska klosterväsendets grundare. Ingrid Elofsdotter avled den 2 september 1282 och blev då betraktad som ett helgon. Tack vare de vallfärder som uppstod till klostret blev ekonomin god.
Sveriges mest berömda kloster var Vadstena kloster, ett dubbelkloster för både nunnor och munkar ur birgittinorden som ritades och planerades av heliga Birgitta och invigdes 1384. Klostret kom att spela en viktig roll under medeltiden, då det var moderkloster för andra kloster av samma orden, inte bara i Sverige utan också internationellt. Syon Abbey i England var ett av de utländska kloster av birgittinorden som grundades med detta kloster som förlaga.
Inkomster och verksamhet
[redigera | redigera wikitext]Genom donationer från kungliga personer och andra framstående män och kvinnor var klostren generellt välförsedda med jordbruksmark i olika delar av Götaland och Svealand, ända upp till Jösse härad och Älvkarleby i norr, samt på Öland och Gotland.[3] Klostren hade också tillgång till fiskevatten och kvarnar, och vissa av dem tog del i bergsbruket. Exempelvis ägde Alvastra kloster flera kvarnar vid Motala ström i Norrköping, medan Varnhems kloster hade lönsamma fiskerättigheter i Gullspångsälven. Dessa rättigheter delade de med Riseberga kloster, som även hade inkomster från fisket i Svartån. Gudhems kloster hade fiskerättigheter vid Viskans utlopp, och Nydala kloster hade stora intäkter från vissa fiskevatten i närområdet. Julita kloster i Vingåkersbygden hade andelar i det lukrativa laxfisket vid Älvkarleby.[3]
Klostren brukade vara omgivna av trädgårdar, och många munkar var skickliga örtagårdsmästare. Alvastra klosterträdgård har lämnat spår i form av den flora som växer vid ruinerna. Vid Varnhems kloster fanns ännu på slutet av 1800-talet några minnen av klosterträdgården i form av en övervuxen körsbärsdunge och några små, dvärgartade fruktträd.[4]
En annan viktig kulturgärning som munkarna utmärkte sig för var det mycket behövliga arbetet med att anlägga vägar och bygga broar. Kristendomens förkunnare insåg från början att förbättrad kommunikation mellan olika delar av riket var en nödvändig förutsättning för spridningen av högre kultur. Därför betonade de att anläggning av vägar och broar var ett gudomligt verk, som kunde belönas med salighet för den som lät genomföra arbetet, eller för någon avliden släkting. I första hand prioriterades kyrkvägar. Genom att bygga en sådan färdled deltog man på ett sätt i arbetet med att sprida och stärka den kristna tron inom socknen. Många runstenar bevarar minnet av män som anlade vägar, broar eller vadställen för "sin själ" eller någon nära släktings.[5]
Reformationen
[redigera | redigera wikitext]I samband med kung Gustav Vasas reduktion under reformationen från 1527 infördes lagar som till slut ledde till att klosterlivet i Sverige dog ut.
Klostren förbjöds att ta emot nya noviser medan de befintliga medlemmarna tilläts lämna dem, vilket innebar att klostren lämnades att långsamt dö ut. De sista klostren som dog ut på detta sätt var Vreta kloster, där de sista nunnorna avled 1582, och Vadstena kloster, som var i funktion fram till år 1595, nära sjuttio år efter reformationen 1527. Nunneklostren överlevde längre än munkklostren, möjligen för att kvinnor levde längre under denna tid än män, samt att de var mer beslutsamma då de hade svårare att finna en försörjning utanför klostret än män.
Kloster var sedan förbjudna i Sverige från 1595 fram till 1951.
Klosterförbud
[redigera | redigera wikitext]Ett ovillkorligt klosterförbud gällde fram till 1951. Då man införde vissa mått av religionsfrihet under senare hälften 1800-talet varnade vissa debattörer inför faran med att tillåta katolska kloster i landet, vilket de såg som katolsk mission i landet. Fastän att flera mer utåt riktade ordnar kom att verka i Sverige, såsom Sankt Josefs systrar som startade Franska skolan, tilläts ingen bygga kloster[6], och i debatten misstänkliggjordes deras verksamhet, och kloster i synnerhet sågs av vissa som den katolska kyrkans "främsta kampmedel"[6].
1923 återvände birgittinerna till Sverige under Elisabeth Hasselblad, med mål att återupprätta ordens kloster i Sverige. Nunnorna invigde samma år ett så kallat gäst- och vilohem i Djursholm, [7][8] och 1935 etablerade de sig också i Vadstena, igen som gästhem, bredvid den gamla klosterkyrkan.[8] Kritiker såg dessa som försök till att bilda "förtäckta kloster"[6], vilket de också blev efter att klosterförbudet upphävdes.
Klosterförbudet upphävs
[redigera | redigera wikitext]Genom religionsfrihetslagen, som antogs av riksdagen på våren 1951, fick kloster inrättas med Kungl. Maj:ts tillstånd.[9] Just upphävandet av klosterförbudet var särskilt omdebatterat i riksdagen, och det anfördes att det stränga klosterlivet inte var förenligt med svensk rättstradition; såväl socialdemokratiska som borgerliga ledamöter opponerade sig emot det. Ett fortsatt förbud hade dock varit i strid med Europakonventionen, som Sverige skrev under följande år[6].
Det första officiella kloster som invigdes i Sverige efter medeltiden den barmhärtiga kärlekens Karmel i Glumslöv, som invigdes 1963. Karmelitnunnorna hade redan 1958 ansökt om tillståndet, och tillståndet hade också det debatterats i riksdagen.[6]
Genom beslut i riksdagen hösten 1976 ändrades religionsfrihetslagen så att klosterförbudet upphävdes.[10] Numer finns igen ett antal katolska ordnar och kloster i Sverige.[11]
Även inom Svenska kyrkan finns idag ett antal kloster och kommuniteter, som Alsike kloster och Östanbäcks kloster, vilka uppstod under 1900-talet under den högkyrkliga rörelsen inom kyrkan[12][13]. 1990 erkändes dessa gemensamt av den Svenska kyrkans biskopar.[14] Många av dessa har viss ekumenisk karaktär[13].
Numer finns också ett antal ortodoxa kloster i Sverige: 2014 etablerade den grekisk-ortodoxa kyrkan ett kloster i Rättvik[15]; 2018 invigdes den koptisk-ortodoxa kyrkan ett mindre kloster i Hävla, sitt första i Sverige[16]; och för närvarande byggs Skandinaviens första syrisk-ortodoxa kloster i Nyköping, Korsets kloster i Ålberga.[17][18]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Parikh, Kristin. Kvinnokloster på Östgötaslätten under medeltiden. Asketiskt ideal - politisk realitet. Lund University Press 1991
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Kortfattad klosterhistoria”. Vreta klosterförening. http://vretaklosterforening.se/vretaklosterforening.se/Hist_Vreta_0.html. Läst 27 juni 2016.
- ↑ Stadin, Kekke Stånd och genus i stormaktstidens Sverige Arkiverad 8 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. (läst 16 januari 2013)
- 1 2 Carl Grimberg. ”155 (Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/10/0167.html. Läst 29 juli 2023.
- ↑ Carl Grimberg. ”156 (Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/10/0168.html. Läst 29 juli 2023.
- ↑ Carl Grimberg. ”157 (Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/10/0169.html. Läst 29 juli 2023.
- 1 2 3 4 5 Werner, Yvonne Maria (2010). Himmelskt fängelse eller andligt vilorum: svenska perspektiv på klosterliv. Artos & Norma. sid. 25–48. ISBN 978-91-7580-454-5. https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/5940278/3163349.pdf. Läst 13 juli 2026
- ↑ ”Maja Hagerman: En ny berättelse om Sverige”. DN.se. 3 juni 2016. Arkiverad från originalet den 3 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160603061027/http://www.dn.se/ledare/kolumner/maja-hagerman-en-ny-berattelse-om-sverige/. Läst 12 juli 2026.
- 1 2 ”skbl.se - Maria Elisabeth Hesselblad”. skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/ElisabethHesselblad. Läst 13 juli 2026.
- ↑ SvJT 1951 s. 514.
- ↑ SvJT 1977 s. 220.
- ↑ ”Ordnar och kongregationer”. Stockholm Katolska Stift. https://www.katolskakyrkan.se/kyrkan-i-sverige/ordnar-och-kongregationer. Läst 13 juli 2026.
- ↑ ”Kloster”. www.svenskakyrkan.se. https://www.svenskakyrkan.se/sokdintro/sokdintro/kloster-och-kommuniteter. Läst 13 juli 2026.
- 1 2 ”Gemenskap i kloster och kommuniteter”. www.svenskakyrkan.se. https://www.svenskakyrkan.se/gemenskap-i-kloster-och-kommuniteter. Läst 13 juli 2026.
- ↑ ”Svenskkyrkligt klosterliv – Linköpings kloster”. www.linkopingskloster.se. https://www.linkopingskloster.se/svenska-kyrkans-kloster/. Läst 13 juli 2026.
- ↑ ”Grekisk-ortodoxa metropolitdömet av Sverige och Skandinavien”. Sveriges kristna råd. https://www.skr.org/medlemskyrkor/grekisk-ortodoxa-metropolitdomet-av-sverige-och-skandinavien/. Läst 13 juli 2026.
- ↑ Oscar Idemark, Jessica Edeson (14 oktober 2018). ”Nytt kloster invigs utanför Finspång”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/nytt-kloster-invigs-utanfor-finspang. Läst 13 juli 2026.
- ↑ ”Skandinavien kan få sitt första syrisk-ortodoxa kloster”. SVT Nyheter. 8 juni 2019. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/sverige-kan-snart-ha-sitt-forsta-syrisk-ortodoxa-kloster. Läst 13 juli 2026.
- ↑ ”Kyrkan bygger för en ny framtid i Sverige”. Svenska Dagbladet. 1 september 2025. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/xmL48G. Läst 13 juli 2026.