Klyvning (psykisk försvarsmekanism)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Klyvning utgör en psykisk försvarsmekanism av fundamental betydelse för den oseparerade, mindre strukturerade personlighetsorganisationen, för vilken den är karaktäristisk; genom klyvning hålls konflikterande psykiska innehåll åtskilda på ett sådant sätt att dessa endast växelvis vinner fullt tillträde till medvetandet.[1]

Klyvning kallas också för splitting, efter engelskans ord. Termen splitting har fått sin senaste definition av psykoanalytikern Otto Kernberg. Klyvning/splitting ligger nära försvarsmekanismen dissociation, och det diskuteras om det handlar om samma typ av psykiskt försvar.[2]. Ibland säger man splittring när man menar splitting, men ordet splittring kan också brukas för att beskriva ett mer omfattande bruk av klyvningsbaserade försvar.

I spädbarnsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Splitting, eller den paranoida/schizoida positionen, (Klein, 1946) är det nyfödda barnets första försvar mot det obehag som världen innebär i kontrast till livmodern.

Med sin ännu långt ifrån färdigutvecklade hjärna klarar inte det nyfödda barnet att se objekten som innehållande både gott och ont samtidigt, dvs. potentiell lust och olust. Barnet, som av reflex vill tillbaka till livmoderns homeostas, klamrar sig fast psykologiskt vid de lustkänslor som uppstår i samband med behovsuppfyllelsen vårdnadshavaren ger med sin kroppsvärme, flaskan och/eller bröstet. Allt obehag evakueras till omvärlden och när barnet blir frustrerat, gråter och skriker kan det uppleva sig attackerat av detta onda objekt från utsidan. Därav ordet "paranoid" i paranoid/schizoid position.

Så småningom inser barnet att gott och ont kan existera i samma objekt. Ett tillstånd Klein kallade den depressiva positionen. Depressiv på grund av förlusten av det alltigenom goda objektet.

Även om spädbarn går igenom dessa positioner likt utvecklingspsykologiska faser, så skiftar vi ändå resten av livet mellan dessa två positioner. Vissa av våra kulturella aktiviteter och företeelser präglas av idealisering och/eller problematisering dvs. den paranoida/schizoida positionen. Ett exempel kan vara politisk demonstration, där det egna partiet idealiseras och de andra problematiseras. Exempel på aktiviteter som präglas av den depressiva positionen är utbildning och forskning där man vill undvika idealisering så mycket som möjligt.

Att vara låst i någon av positionerna innebär så småningom problem endera intrapsykiskt eller interpersonellt. Att vara låst i den paranoida/schizoida positionen förknippas med olika typer av borderlinetillstånd.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Davidson, C. Psykoanalytisk Terapi. Altum. Stockholm 1989. ISBN 91-970608-3-6
  2. ^ Young, Walter C. Psychodynamics and dissociation: All that switches is not split. Dissociation: Progress in the Dissociative Disorders, Vol 1(1), Mar 1988, 33-38.