Knalle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En Västgötaknalle från 1800-talet. Över axeln bär han en så kallad "fässing", i vilken han hade sina varor.

Knallen var ursprungligen en gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden i Västergötland. Allmogen där började vid 1500-talets mitt gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän, innan näringsfrihet infördes 1864. Dock hade befolkningen i Sjuhäradsbygden fått en särlagstiftning införd från 1680-talet, vilken tillät dem att bedriva handel på landsbygden. Från 1776 fick en person från varje hemman i Sjuhäradsbygden rätt att bedriva resehandel.

Flest knallar fanns runt år 1800, då årligen 1000-1500 bönder tog ut handelspass från Länsstyrelsen i Vänersborg. Siffran sjönk 1820 till 800 och på 1840-talet till omkring 400. Handelsfärder gjordes som regel vid två tillfälllen varje år, inom Sverige och även till Norge.

Denna knallehandel upphörde omkring år 1900.[källa behövs]

Knallar verksamma i Borås med omnejd utvecklade ett eget språk, kallat månsing.

I nutidens språkbruk avses med knalle en försäljare, oavsett härkomst, som säljer sina varor på årligen återkommande marknader som inte hålls vid hemorten.[källa behövs]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lena A:son Palmqvist: Sjuhäradsbygdens bondefabrikörer i Bebyggelsehistorisk tidskrift 1988:16

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Svening Svenningson: Vackert svarvat – skönt målat. Folkkonst ur skålaknallen fässing under tre sekler. (De sju häradernas kulturhistoriska förening, årsbok 2011.)