Kombiterminal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Güterverkehrszentrum Dresden vid Bahnhof Dresden-Friedrichstadt
Omlastning mellan fartyg och tåg i Portsmouth i Virginia i USA

Kombiterminal är en terminal där olika lastbärare byter transportsätt utan att själva godset berörs, så kallade intermodala transporter.

Vanligen avses med kombiterminal en speciell järnvägsstation, där omlastning av containrar, växelflak, semitrailers och kasetter sker mellan järnvägsvagnar, fartyg och lastbilar.

Kombiterminaler i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Statliga Jernhusen äger det största antalet kombiterminaler i Sverige: Stockholm Årsta kombiterminal, Västerås, Nässjö, Helsingborg, Eskilstuna Kombiterminal och Malmö. [1] Flertalet av dess drivas av utomstående operatörer. Andra kombiterminaler finns i bland andra Rosersberg (Kombiterminal Stockholm Nord), Hallsberg, Gävle, och Umeå (Nordic Logistic Center) och Trelleborg.

Landets största kombiterminal finns i Nässjö.[2] År 2013 hade Nässjö Kombiterminal en årsvolym på 90.000 TEU, tätt följt av Gävle hamn (Kombiterminal Fredriksskans) på 80.000 TEU och Eskilstuna Kombiterminal på 77. 200 TEU.

Ibland användes även kombiterminal för en järnvägsstation i anslutning till en containerhamn, till exempel i Trelleborg, Helsingborg, Varberg, Göteborg (Arken kombiterminal) och Oxelösund.[3][4]

Det finns även mindre intermodala omlastningsplatser, bestående av ett enkelt stickspår där en lastbilsförare kan lasta eller lossa själv. År 2008 fanns 40 sådana, men de förväntas bli minst 100 för att med nya kunder öka marknadsandelen.

Se också[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jernhusens webbplats
  2. ^ Transportnytt
  3. ^ Bergqvist, Rickard. Hamnpendlars betydelse för det Skandinaviska logistiksystemet. BAS 
  4. ^ Bergqvist, Rickard; Falkemark, Gunnar; Woxenius, Johan. ”Establishing intermodal terminals”. Journal of World Review of Intermodal Transportation Research (WRITR) 3 (3): sid. 285-302. doi:10.1504/WRITR.2010.034667.