Oxelösund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oxelösund
Tätort
Centralort
Oxelösund från luften 2012
Oxelösund från luften 2012
Land Sverige Sverige
Landskap Södermanland
Län Södermanlands län
Kommun Oxelösunds kommun
Koordinater 58°40′N 17°07′Ö / 58.667°N 17.117°Ö / 58.667; 17.117
Area 1 157,12 hektar
Folkmängd 10 870 (2010)[1]
Befolkningstäthet 9,39 inv./hektar
Grundad 1899
(som municipalsamhälle)
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 613 XX
Riktnummer 0155
Tätortskod 0820
GeoNames 2684653
Oxelösunds läge i Södermanlands län
Red pog.svg
Oxelösunds läge i Södermanlands län
Wikimedia Commons: Oxelösund
För andra betydelser, se Oxelösund (olika betydelser).

Oxelösund är en tätort i Södermanland och centralort i Oxelösunds kommun, Södermanlands län. Tätorten är den sydligaste centralorten i Svealand och har nära förbindelser med den större grannorten Nyköping.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnet Oxløsundh 1438 avseende ett sund vid ön Oxelö har syftning på trädbeteckningen oxel.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ett tidigt flygfoto över Oxelösunds järnverk som visar dess ursprungliga storlek.

Oxelösund har en ung historia. Här finns dock en naturlig hamn som utnyttjats i åtminstone 500 år.

Genom Oxelösund passerade sedan gammalt genom Oxelösundet och redan på 1530-talet fanns lotsar boende här, och åtminstone 1642 fanns en lotsplats vid Oxelösund.[3] När det blev aktuellt att bygga en järnväg för att forsla Bergslagens produkter direkt ut till Östersjön föll valet på Oxelösund – ett tidigare försök att knyta ihop Bergslagen med en hamn vid Vänern (Köping-Hults Järnväg) blev aldrig fullbordat.

1873 bildades järnvägsbolaget OFWJ (Oxelösund-Flen-Västmanlands Järnväg), senare TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds järnvägar), senare industrikoncernen Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (TGO) mest känd som Gränges. Bolaget köpte nästan hela Oxelösundshalvön, som då tillhörde närbelägna Stjärnholms slott, för att på sikt kunna bygga de anläggningar man behövde. Själva samhället Oxelösund var vid denna tid helt obetydligt – det har vuxit upp tack vare hamnen, järnvägen och järnverket som tillkom något senare (1913). Oxelösund blev 1900 municipalsamhälle och 1950 stad. Den gamla lotsplatsen fick då namnet Gamla Oxelösund för att skilja den från den nya järnvägsstationen och municipalsamhället.[3]

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Gamla Oxelösund

Vid ingången av 1950-talet var Oxelösund en typisk svensk småstad med trähus och lummiga trädgårdar. Som ett av de sista samhällena i Sverige blev Oxelösund stad år 1950. Ortens befolkning uppgick då till 5200 personer. Näringslivet var starkt präglat av industrin och den största arbetsplatsen var järnverket med cirka 700 anställda.

En milstolpe i ortens utveckling blev Grängeskoncernens beslut att 1955 köpa aktiemajoriteten i Oxelösunds Järnverks AB (idag SSAB Oxelösund). Beslutet hade inte bara betydelse för näringslivet utan påverkade hela samhället. Gränges hade redan tidigare intressen i samhället och dess näringsliv, bland annat genom att man förvaltade hamnen och järnvägen, och även genom järnverket som nästan uteslutande använde sig av järnmalm från Gränges gruvor i Bergslagen. Gränges köp av aktiemajoriteten i järnverket kan ses som ett första steg i de investeringar man ämnade göra i Oxelösund. Investeringarna möjliggjordes av att staten tidigare samma år inköpt den andel Gränges hade i gruvbolaget LKAB för en miljard kronor, och ett villkor för denna inlösen var att det kapital som därmed frigjordes skulle placeras i nya aktiviteter och ge sysselsättning i svensk industri. För detta beslut krävdes en riksdagsmajoritet. Socialdemokraterna, vilka satt i regeringsställning, och Bondeförbundet röstade för beslutet medan övriga riksdagspartier röstade emot.

Gamla Oxelösund fick i och med detta ge plats för det nya järnverket men det finns ännu ett par villor kvar som påminner om hur det såg ut på 1920-talet. Ett helt nytt centrum byggdes liksom en motorväg från Nyköping in till staden (riksväg 53), och 1957 invigdes den karaktäristiska S:t Botvids-kyrkan. Sammantaget domineras Oxelösund än idag av 1950-talets omvälvning med hamnen, järnverket och en homogen 1950-talsbebyggelse.

1962 byggdes Femörefortet, ett kustartilleribatteri beläget i Femöre naturreservat på halvön Femöre, för att försvara den viktiga hamnen.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Oxelösund var beläget i Sankt Nicolai socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Nikolai landskommun där Oxelösunds municipalsamhälle inrättades 27 januari 1899 för orten. Municipalsamhället med kringområde bröts ur landskommunen 1950 och bildades Oxelösunds stad som 1971 ombildades till Oxelösunds kommun med Oxelösund som centralort.[4]

I kyrkligt hänseende har Oxelösund sedan 1953 hört till Oxelösunds församling, dessförinnan till Nikolai församling.[5]

Orten ingick till 1911 i Jönåkers tingslag, därefter till 1914 Jönåkers och Rönö tingslag, därefter till 1948 till Jönåkers, Rönö och Hölebo tingslag sedan till 1971 till Nyköpings domsagas tingslag. Sedan 1971 ingår Oxelösund i Nyköpings tingsrätts domsaga.[6]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Oxelösund 1900–2015[7][8]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
1 238
1960
  
9 376
1965
  
13 377
1970
  
15 085
1975
  
13 862
1980
  
14 084
1990
  
12 873 1 077
1995
  
11 598 1 117
2000
  
10 680 1 126
2005
  
10 843 1 126
2010
  
10 870 1 157
2015
  
11 157 1 160
Anm.: Inskogen utbruten 2015.
 † Befolkning runt ett municipalsamhälle 1900.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Med en motorväg och en järnväg ända ned i hamnen har staden ett uppenbart logistiskt fördelaktigt läge, men de färjeförbindelser till utlandet och Gotland som funnits har inte blivit bestående.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Oxelösunds näringsliv domineras av SSAB. I relation till de flesta andra kommuner har Oxelösund därför en hög andel arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin, 54 % jämfört med 18 % i riket. SSAB har ca 2 400 anställda, kommunen inklusive kommunala bolag cirka 780, och Oxelösunds hamn (OHAB) har cirka 220 anställda. Här finns också cirka 300 små och medelstora företag.

Oxelösund har många pendlare. 1 656 personer (flest män) pendlar in för att arbeta här. 1 536 personer (flest kvinnor) arbetar i andra kommuner. Största pendlingen sker till och från Nyköping. Cirka 150 personer pendlar in från och cirka 300 pendlar ut till andra län.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Skolor i Oxelösund:

  • D-skolan. En låg- och mellanstadieskola.
  • Ramdalsskolan. Även denna skola är en låg- och mellanstadieskola. Läsåret 10/11 blir Ramdalens kultur- och kunskapsskola en F-5-skola då alla kommunens sexor flyttas till Breviksskolan. Här spelades 1995/1996 Ica-handlarnas miniallsvenska.
  • Peterslundsskolan. En F-6-skola, men fr.o.m. läsåret 10/11 blir det en F-5-skola då alla kommunens sexor flyttas till Breviksskolan.
  • Breviksskolan. Kommunens enda högstadium. Här går cirka 12 klasser från årskurs 7 till 9. Klasserna är uppdelade på så kallade "lotsar" som är huvudledare för gruppen. Oftast är dessa lärare inom skolan, men det har varit fall där andra också har varit s.k. lotsar.
  • Utbildningscentret. En friskola för gymnasiet. Byggprogrammet är det största programmet här och 90% av alla elever är pojkar.

Evenemang[redigera | redigera wikitext]

Oxelösund har varje år en återkommande marknad. Oxelö Marknad lockar runt 15-20 tusen personer varje år den andra lördagen i maj. De senare åren har även Femöredagen varit ett stort dragplåster till Oxelösund.


Personer med anknytning till orten[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Svenskt ortnamnslexikon. Red.: Mats Wahlberg. Uppsala 2003 ISBN 91-7229-020-X
  3. ^ [a b] Kulturhistoriskt värdefulla miljöer i Södermanland, artikel i Sörmlandsbygden 1988:2
  4. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  5. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  6. ^ Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Nyköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  7. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån.
  8. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]