Kroppsstraff

Från Wikipedia
Amerikanskt fängelse omkring år 1907. Nederst i bild bestraffas en fånge med prygel. Ovanpå en plattform är två fångar satta i stock.

Kroppsstraff är ett straff som direkt drabbar den dömdes kropp. Detta kan ske bland annat genom prygel, (spöstraff) stympning eller dödsstraff.

Historiskt har kroppsstraff varit mycket vanliga, men började i västvärlden långsamt avvecklas från sent 1700-tal, delvis som en följd av upplysningen. Det existerar idag i ett begränsat antal länder som officiell bestraffningsform utdelat av domstol. I Singapore och Malaysia kan manliga vålds- och sexualbrottslingar bestraffas med prygel av en bambukäpp. I Bangladesh har piskstraff utdelats vid sex utanför äktenskapet. Strafformen har förbjudits av regeringen, men trots förbud förekommer det fortfarande, främst på landsbygden[1].

fartyg under tidigmodern tid kunde sjömän som försökt göra myteri dömas enligt Moses lag, då mannen bands fast vid stormasten och fick mottaga 40 piskrapp av den niosvansade katten. Den niosvansade katten var en vanlig piska, förutom det att den gick ut i nio delar. På änden var det knutar, och piskan kunde bara användas en gång (Dock med flera piskslag per person) eftersom de blodiga knutarna kunde orsaka inflammation hos nästa som skulle bli pryglad. Därför hände det att den niosvansade katten tillverkades enbart för personen i fråga som skulle bli pryglad.

Sverige

Prygel, även kallat spöstraff eller att "plikta med kroppen", har förekommit i äldre svensk rätt. Den som utsattes för spöstraff fick ett stadgat antal par spö, med ris, mot bar hud. Det förekom även prygel vid en skampåle, inför allmänhetens åsyn. Spöstraffet avskaffades 1855, och inom fängelser 1938.[2]

Det finns ännu angivet ett stadgande, som troligen är obsolet, i byggningabalken 22 kap 5 §, där det står att Var som förevitar någon sådant, [se paragrafen för syftning] eller att han fä hulpit, åderlåtit, botat eller snöpt; böte tjugu daler, eller plikte med kroppen. ([1])

I Finlands fängelser förbjöds kroppsstraff 1944, och som disciplinstraff officiellt mycket senare än i Sverige, då hårt viloläger, kostminskning samt vatten och bröd officiellt fanns kvar ända till 1974 i Finland.[3]

Noter

Se även