Kulturindustrin

Begreppet kulturindustrin (tyska: Kulturindustrie) myntades av filosoferna Theodor Adorno (1903–1969) och Max Horkheimer (1895–1973) och presenterades först i kapitlet ”Kulturindustrin: upplysning som massbedrägeri”, i boken Upplysningens dialektik (1947), där de föreslog att populärkulturen i stort liknar en fabrik som tillverkar standardiserade kulturartiklar – filmer, radioprogram, tidskrifter etc. Konsumtionen av populärkulturens lätta nöjen, som görs tillgänglig av massmedia, gör människor fogliga och innehållslösa, oavsett hur svåra deras ekonomiska förhållanden är.^[1] Kulturindustrins inneboende fara är odlingen av falska psykologiska behov som bara kan tillgodoses av kapitalismens produkter; därav uppfattade Adorno och Horkheimer särskilt massproducerad kultur som ett hot mot den mer tekniskt förfinade och intellektuellt krävande sköna konsten.