Upplysningens dialektik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Upplysningens dialektik (tyska: Dialektik der Aufklärung) är ett filosofiskt verk skrivet av Max Horkheimer och Theodor W. Adorno och först publicerat 1944. Horkheimer och Adorno betraktas som centralfigurer inom den tyska Frankfurtskolan.

I boken beskrivs den västerländska kulturutvecklingen från ett nymarxistiskt perspektiv med början i upplysningen fram till den amerikanska masskulturen och det tyska samhället under den nazistiska regimen. De kritiserar det "instrumentella förnuft" som de anser har blivit resultatet av det ursprungliga upplysningsprojektets frihetssträvan, liksom underhållningsindustrin och dess uttryck främst i USA.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Upplysningens dialektik”. http://www.daidalos.se/sok?11_bookView=1&11_subject=573. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]