Kulturpersonlighet

En kulturpersonlighet eller kulturperson, även kulturman, är ett informellt begrepp för en person verksamma inom kultur eller konst, ofta använt i snävare bemärkelse för de som av användaren anses som en av de mest framstående och/eller inflytelserika. I ett historiskt perspektiv har begreppet ofta använts i positiv bemärkelse men under 2000-talet har begreppet debatterats och problematiserats i mer negativa sammanhang.

Personer som är verksamma inom andra områden, så som näringslivet eller politiken, kallas även ibland kulturpersonligheter om de verkat för att stödja kultur eller konst ekonomiskt eller på andra sätt.^{[källa behövs]}

Debatter under 2000-talet

Efter publiceringen av Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande 2014 väcktes många reaktioner. I synnerhet figuren Hugo Rask gav upphov till debatt. Under 2014 skrevs ett stort antal kulturartiklar där den så kallade "kulturmannen" diskuterades, ofta med utgångspunkt i Hugo Rask. Debatten tog sin början med en artikel av Åsa Beckman i Dagens Nyheter i vilken hon beskrev kulturmannen: "Man kan säga att Kulturmannen har ett heligt motto: allt för konsten! Hela livet står i konstens tjänst. Hans lyskraft blir därför stor, som alla som är hängivna en uppgift, och han har därför åtnjutit stor respekt i offentligheten. Män har velat vara i hans närhet. Men även kvinnor, många kvinnor." Enligt Beckman utgör Hugo Rask "ett praktexemplar på en kulturman." Debatten fortsatte därefter på kultursidorna och i krönikor och skribenter som Isabelle Ståhl, Jens Liljestrand och Lisa Magnusson engagerade sig i den.

I samband med #metoo-rörelsen 2017–2018 uppmärksammades "Kulturprofilen" Jean-Claude Arnault, som anklagades för sexuella trakasserier av 18 kvinnor och dömdes för två fall av våldtäkt. Arnault hade dessförinnan under lång tid hög status inom det svenska kulturetablissemanget och var bland annat verksam som konstnärlig ledare för kulturscenen Forum i Stockholm.

Se även

• Kategori:Kulturpersonligheter efter nationalitet