Kusttjockfot
| Kusttjockfot Status i världen: Nära hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Tjockfotar Burhinidae |
| Släkte | Esacus |
| Art | Kusttjockfot E. magnirostris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Esacus magnirostris | |
| Auktor | (Vieillot, 1818) |
| Utbredning | |
 Ljusgrönt visar utbredning för kusttjockfot, mörkgrönt för strandtjockfot | |
| Synonymer | |
| |
Kusttjockfot[2] (Esacus magnirostris) är en vadarfågel, störst i familjen tjockfotar.[3]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Utseende
[redigera | redigera wikitext]Kusttjockfoten är en mycket stor (51-57 cm) och kraftig tjockfot med tjock näbb. Jämfört med liknande strandtjockfoten är näbben kraftigare och rakare. I ansiktet är den svart på panna och tygel. I flykten syns grå armpennor och vita inre handpennor.[4]
Fågeln delar även utbredningsområde med stylttjockfoten, men denna är mindre med mindre kontrastrikt tecknat huvud och streckad fjäderdräkt.[5]
Läte
[redigera | redigera wikitext]Revirlätet beskrivs som ett hårt, ylande "wee-lo", ljusare och mindre flöjtlikt än stylttjockfotens. Varningslätet är ett skällande "quip", ganska likt en strandskata men mindre genomträngande.[5]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Fågeln återfinns från Andamanöarna och Malackahalvön till Filippinerna och Australasien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Kusttjockfoten hittas på de flesta stränder inom dess utbredningsområde, framför allt sträckor nära flodmynningar och mangroveträsk. Den lägger ett enda ägg i en uppskrapad grop i sanden och återkommer ofta till samma plats år efter år. Fågeln födosöker huvudsakligen efter kräftdjur och andra ryggradslösa djur i tidvattenszonen. Adulta fåglar är stannfåglar, men kan röra sig vida kring.[1]
Status
[redigera | redigera wikitext]Kusttjockfoten har en vid utbredning, men världspopulationen tros endast bestå av 4100–8000 vuxna individer. Australien står för övervägande delen av beståndet och där är populationsutvecklingen stabil, medan arten tros minska i antal i Sydöstasien. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Fågeln har getts det vetenskapliga artnamnet neglectus eller giganteus, men magnirostris har prioritet.[6]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
Fotograferad vid Inskip Point, sydöstra Queensland, Australien.
På Green Island utanför Cairns.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 Birdlife International 2025 Esacus magnirostris . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 26 november 2025.
- ↑ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- 1 2 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
- ↑ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- 1 2 Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8
- ↑ Dickinson, E.C. & Remsen, J.V. eds. (2013) The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th edition. Vol. 1. Non-passerines. Aves Press, Eastbourne, UK.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör kusttjockfot.
Wikispecies har information om Esacus magnirostris.- Läten på xeno-canto.org
|