Kvinnohus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ett kvinnohus kan dels vara en samlingslokal eller ett allaktivitetshus för kvinnoorganisationer, och dels jourverksamhet och skyddat boende för misshandlade kvinnor och deras barn. I Sverige började kvinnohus och kvinnojourer etableras vid slutet av 1970-talet av kvinnorörelsen.

Begreppet kvinnohus[redigera | redigera wikitext]

KvinnSam vid Göteborgs universitet och Nationalencyklopedin skiljer på begreppen kvinnohus och kvinnojour. Enligt dem är kvinnohus ett allaktivitetshus för kvinnorörelsen och offentliga möteslokaler för kvinnor. Med kvinnojour menas kris- och jourveksamhet för utsatta kvinnor. Men eftersom många kvinnohus drivs av kvinnojourer används ofta ordet kvinnohus synonymt med kvinnojour i dagligt tal och media. [1] [2]

Kvinnohus i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Kvinnohus finns i de flesta större svenska städer. De finansieras med bidrag, övervägande från offentliga medel, men drivs av oberoende personer och organisationer, oftast en kvinnojour, det vill säga en grupp kvinnor som turas om att svara i telefonen, ta emot drabbade kvinnor, samla in pengar etc. På kvinnohusen finns oftast tillgång till rådgivande samtal, skyddat boende och de erbjuder hjälp med praktiska problem. Adressen till ett kvinnohus offentliggörs som regel inte. En del kvinnohus har öppen adress. Telefonnummer och mailadresser hittas lätt genom eniro eller via riksorganisationernas hemsidor. Många kvinnohus har även egna hemsidor. [3]

Det finns två övergripande organisationer i Sverige för kvinnojourer och kvinnohus: ROKS och Unizon.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vad som kan kallas Sveriges första kvinnohus med hjälpverksamhet för utsatta kvinnor startades av Stiftelsen Unga Kvinnors Värn (UKV) 1914. Verksamheten drevs av Sankt Jakobs församling och Ersta diakoni i Stockholm med syftet att ge stöd åt yngre kvinnor som utsatts för våld, hot eller sexuella övergrepp. Framförallt sökte man upp kvinnor som riskerade att hamna i prostitution och erbjöd tillfälligt boende för dem i nöd. UKV är än idag en aktiv organisation.[4][5]

Men de flesta kvinnohus etablerades vid slutet av 1970-talet. Det första kvinnohuset, i betydelsen av en lokal där kvinnor kan mötas och bedriva politiska, sociala och kulturella aktiviteter, grundades av föreningen Kvinnocentrum i Göteborg 1978. Kvinnohuset fick sina lokaler i det det gamla apoteket Måsen i Gamlestan och erhöll ekonomiskt stöd från kommunen.[6]

I Stockholm etablerades Kvinnohuset på Snickarbacken 1979 av organisationer som Grupp 8 och Lesbisk Front. Norrköping fick ett kvinnohus 1982 och Umeå 1986.[1]

Inom kvinnohusen bildades grupper som bedrev telefonjour och stödverksamhet för utsatta kvinnor. Dessa kvinnojourer delade information och erfarenheter och 1984 bildade de Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS). [6] År 1996 lämnade sexton kvinnojourer ROKS och bildade Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR). SKR bytte 2015 namn till Unizon.[7]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] KvinnSam, Gbg:s universitet
  2. ^ Nationalencyklopedin
  3. ^ Solidaritet och ansvar för välfärden, Socialdemokraterna, 2009, pdf, sid 44-45 Arkiverad 23 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Historia, Stiftelsen UKV
  5. ^ Unga kvinnors värn 100 år, Dagen 2014-11-21
  6. ^ [a b] Kvinnohus, Kvinnojouren ADA, Göteborg
  7. ^ Unizons hemsida