Lärjunge

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lärjunge är ett annat ord för lärling eller elev, i speciell betydelse den som följer en mästare och tillägnar sig dennes lära, levnadsmönster, andliga insikter etc. Kända exempel på mästare som samlat lärjungar kring sig är buddhan Shakyamuni, de grekiska och indiska filosoferna, Jesus (se de tolv), de judiska rabbinerna, de tidiga kristna munkarna och de japanska zenmästarna. Förhållandet mästare-lärjunge förutsätter att det finns kunskaper som man inte kan förvärva genom studier utan enbart genom långvarig personlig kontakt med en andlig ledare som har en djupare erfarenhet. Ordet används ofta som namn för Jesu närmaste vänner.

Jesus hade tolv lärjungar. Petrus, Judas Taddeus, Johannes, Judas Iskariot, Matteus, Tomas, Jakob, Andreas, Filippos, Jakob, Simon och Bartolomaios.

Efter att Jesus uppstått från de döda och farit upp till himlen så valde man en ersättare för Judas Iskariot då han tagit livet av sig. Ersättaren blev Mattias och han blev sedan räknad som apostel tillsammans med de elva andra. (Apg. 1:21-26)