Långstjärtad rosenfink

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Långstjärtad rosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Uragus sibiricus.jpg
Adult hane i vinterdräkt, fotograferad i februari.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarpodacus
ArtLångstjärtad rosenfink
C. sibiricus
Pallas, 1773
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus sibiricus
Underarter
  • C. s. sibiricus
  • C. s. ussuriensis
  • C. s. sanguinolentus
  • C. s. lepidus
  • C. s. henrici
Synonymer
Uragus sibiricus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Långstjärtad rosenfink[2] (Carpodacus sibiricus) är en östasiatisk fågel i familjen finkar.[3] Den häckar i södra Sibirien, norra Kina, Nordkorea och norra Japan. Tillfälligt har den påträffats i Europa, men de flesta fynden tros utgöra förrymda burfåglar. Tidigare placerades den i ensam art i släktet Uragus, men inkluderas numera oftast med andra rosenfinkar i Carpodacus. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad rosenfink mäter 13-18 cm, med ganska liten kropp och lång stjärt. Näbben är liten och ljust gulgrå, och benen mörkt rosafärgade. Ovansidan av vingen och stjärten är till största delen svarta med två tydliga vita vingband. Stjärtens ytterfan har vita yttre kanter. Den adulta hanen är rosaröd med mörkstreckad mantel som blir brunare om vintern. Hjässan är sommartid vitaktig och på vintern grå. Den adulta honan är ljust gulbrun med samma ving- och stjärteckning som hanen.

Uragus.jpg

Läte[redigera | redigera wikitext]

Sången återges i engelsk litteratur som ett framstressat "churu churu chee fee fee". Bland lätena hörs mjuka "hwit-twot", "fee-fee", "pee popo" och ringande "stip".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Långstjärtad rosenfink är en asiatisk fågel som häckar i två skilda områden, dels häckar i södra Sibirien, norra Kina och Mongoliet österut till Sachalin, Kurilerna och norra Japan, dels i bergstrakter i östra Tibet och centrala Kina. Den förekommer året runt i ett område i södra Sibirien, från Kazakstan till sydöstra Ryssland, medan övriga populationer är flyttfåglar.

Fem populationer brukar ges underartsstatus:[5][3]

  • Carpodacus sibiricus sibiricus – häckar från sydvästra Sibirien och nordöstra Kazakstan till Mongoliet och nordcentrala Kina; övervintrar så långt söderut som Turkestan
  • Carpodacus sibiricus ussuriensis – häckar östra Sibirien och nordöstra Kina; övervintrar så långt söderut som nordöstra Kina och Sydkorea
  • Carpodacus sibiricus sanguinolentus – häckar på Sachalin, i Kurilerna och i norra Japan; övervintrar så långt söderut som södra Japan
  • Carpodacus sibiricus lepidus – nordöstra Tibet till nordcentrala och centrala Kina
  • Carpodacus sibiricus henrici – östra Tibet och sydcentrala Kina

Studier från 2020[6] visar dock att de nordliga och sydliga populationerna skiljer sig tydligt åt morfologiskt och genetiskt, så pass att författarna rekommenderar att de bör behandlas som två skilda arter: Carpodacus lepidus med underarterna lepidus och henrici, och Carpodacus sibiricus i begränsad mening med underarterna sibiricus och sanguinolentus (ussuriensis rekommenderas synonymiseras med den senare). Inga taxonomiska auktoriteter har dock ännu följt författarnas rekommendationer.

Observationer i Europa[redigera | redigera wikitext]

Arten observeras sällsynt i Europa, men precis som med många andra asiatiska rosenfinkar så förekommer den inom burfågelhandeln och flera observationer bedöms därför som sannolika förrymda exemplar. Det gäller alla de sex fynd som gjorts i Sverige.[7]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades långstjärtad rosenfink i det egna släktet Uragus men förs idag till Carpodacus efter DNA-studier.[8][9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dess naturliga biotop är tempererad öppen skogsmark, subtropisk eller tropisk fuktig buskmark, tempererad gräsmark och i jordbruksbygd med buskar och träd.

Ägg från långstjärtad rosenfink.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett mycket stort utbredningsområde och populationstrenden uppskattas vara stabil. Trots att populationsstorleken inte uppskattats så bedöms arten som livskraftig (LC) av IUCN.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:470-471, ISBN 978-0-7136-7040-0

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2016 Carpodacus sibiricus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Liu, S., C. Wei, P.J. Leader, G.J. Carey, C. Jia, Y. Fu, P. Alström & Y. Liu. 2020. Taxonomic revision of the Long-tailed Rosefinch Carpodacus sibiricus complex. J. Orn. 161(4): 1061-1070.
  7. ^ Långstjärtad rosenfink, Birdlife Sveriges raritetskatalog.
  8. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  9. ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]