La nave

Från Wikipedia
Dekor av Guido Marussig till premiären 1918.

La nave (Skeppet) är en opera i en prolog och tre "episoder" med musik av Italo Montemezzi och libretto av Tito Ricordi efter Gabriele D'Annunzios pjäs med samma namn från 1908.[a] Den hade premiär på La Scala i Milano den 3 november 1918.

Premiären[redigera | redigera wikitext]

Operan hade premiär på La Scala i Milano den 3 november 1918 under ledning av dirigenten Tullio Serafin. La nave är ett verk med starka patriotiska och imperialistiska teman. Lyckan tycktes le åt det första framträdandet, då föreställningen avbröts efter andra episoden och det meddelades att italienska trupper hade intagit Trento och Trieste vilket signalerade ett lyckosamt slut för Italiens involvering i Första världskriget.[b] Med tiden uppstod en myt att La nave hade varit en stor kritikersuccé 1918. Källan till detta missförstånd verkar ha varit ett uttalande av Serafin i Opera News 1953: "La nave mottogs lika bra som - kanske bättre än - [Montemezzis stora hit] L'Amore [dei tre re]. ... den togs emot med varm entusiasm av kritikerna i alla Milanos tidningar"[2] I själva verket mindes Serafin fel och ingen av recensionerna var särskilt entusiastiska. Kritikerna prisade Montemezzis sätt att skriva för orkester och kör men kritiserade operan för att inte ha tillräckligt många melodier, för att vara alltför tysk i stilen och ha en olämplig källa som grund.[c] Den mest positiva recensionen, vilken förekom i Corriere della Sera, beskrev operan som en "uppriktig succé" hos publiken, men noterade att publikens gensvar endast hade varit "sporadiskt entusiastisk."[d]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Personer Röststämma Premiärbesättning: 3 november 1918
Dirigent: Tullio Serafin
Basiliola sopran Elena Rakowska
Orso Faledro bas Giulio Cirino
Marco Gràtico tenor Edoardo Di Giovanni (Edward Johnson)
Sergio Gràtico baryton Francesco Cigada
Gauro Pietro Orseolo tenor 'Okänd'
Zosimo bas Oreste Carozzi

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ D'Annunzio's pjäs låg också som grund till två stumfilmer, den första 1912 och den andra 1921 då den regisserades av hans son och med Ida Rubinstein i huvudrollen.[1]
  2. ^ Chandler
  3. ^ Chandler
  4. ^ Chandler

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Goble, Alan (2011). The Complete Index to Literary Sources in Film, s. 105. Walter de Gruyter. ISBN 3110951940
  2. ^ Tullio Serafin, "Italo Montemezzi – an appreciation", Opera News 19 januari 1953, s. 31.

Tryckta Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]