Lagen om assistansersättning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lagen om assistansersättning även förkortat LASS reglerade svenska statens ersättning för den personliga assistans som en person kan få och som utbetalas av försäkringskassan. Lagen har funnits sedan den 5 maj 1993 men upphävdes 2011-01-01 genom SFS 2010:111 och ersattes därmed av Socialförsäkringsbalken. [1]

Det är kommunerna som, enligt LSS, har huvudansvaret för assistansinsatser till personer som på grund av sina funktionsnedsättningar är i behov av detta. Detta gäller dock bara upp till och med tjugo timmar per vecka. Det är först när en person är i behov av fler assistanstimmar som LASS träder i kraft. LASS-timmarna betalas då istället av försäkringskassan, vilken är statlig. [2]

Man kan inte få ersättning av LASS om man vårdas på sjukhus eller bor på en gruppbostad, timmarna får inte heller tas ut om man befinner sig i förskoleverksamhet, skola eller daglig verksamhet. Det kan dock finnas vissa särskilda skäl för assistenten att vara närvarande vid vissa tillfällen, detta går då att ansöka om. Dessa skäl kan exempelvis vara att personen har svårt att kommunicera på annat sätt än genom sin assistent eller att assistenten måste finnas till hands av medicinska skäl.

Kommunen har skyldighet att tillhandahålla assistenter, men man har även rätt att anställa någon inom familjen eller annan närstående, anställningen sker dock alltid genom kommunen.[1]

Hur många timmars assistansersättning man har rätt till avgörs individuellt efter prövning av behovet. Personlig assistans beslutad efter denna prövning är kostnadsfri för den enskilde individen oavsett om behovet är över eller under 20 timmar i veckan.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bakk, Ann; Grunewald Karl (1998). Omsorgsboken: en bok om människor med begåvningsmässiga funktionshinder (3., [omarb.] uppl.). Stockholm: Liber. Libris 7284549. ISBN 91-47-04863-8 
  2. ^ [a b] Bergstrand, Bengt Olof (2009). LSS och LASS: stöd och service till vissa funktionshindrade (Uppdaterad uppl., lagtext som gäller från 1 januari 2009 samt kommentarer). Höganäs: Kommunlitteratur. Libris 11296391. ISBN 978-91-7251-083-8