Langues d'oïl
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Langues d'oïl betecknar den franska eller snarare de dialekter som talades i norra halvan av Frankrike under medeltiden. Dessa är grunden för modern franska. Termen betyder "ja-språket" och betecknade ursprungligen sättet att bejaka (hoc ille), vilket skiljde sig åt mellan norra och södra Frankrike. Språket i den södra landshalvan benämndes langue d'oc och är ursprunget till occitanskan. Det var Dante som var den första som nämnde dessa termer i sitt författarskap. Det gjorde han i sin De vulgari eloquentia där han talade om tre språk: oïl, oc och si.