Lars Hartman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lars Olov Hartman, född 2 mars 1930 i Uppsala, död där 27 november 2019,[1] var en svensk teolog.

Hartman avlade filosofie kandidatexamen 1953, teologie kandidatexamen 1957, filosofisk ämbetsexamen 1959 och teologie licentiatexamen 1961. Han prästvigdes för Strängnäs stift 1957.[2] Hartman disputerade för teologie doktorsgraden 1966 med avhandlingen Prophecy interpreted, och blev docent 1967 i Uppsala. Han var sedan gästprofessor 1968–1969 vid Harvard University. Tillbaka i Sverige blev han tillförordnad professor i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala universitet 1971–1977 innan han blev ordinarie professor 1978. Mellan 1989 och 1995 var han forskningschef vid Svenska kyrkans då nybildade forskningssekretariat i Uppsala.[3]

Hartman var son till Olov Hartman. Han arbetade bland annat med judisk och urkristen apokalyptik samt med textteoretiska frågor. Hartman var ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsala, Nathan Söderblom-Sällskapet och Norske Videnskabers Selskab.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Familjesidan.se
  2. ^ Biografisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap 1970, på Svenska Prästförbundets uppdrag redigerad av Ivar Hylander, Lund 1971
  3. ^ Minnesruna i Svenska Dagbladet 2019-12-05, s. 27

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Oloph Bexell, Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), Uppsala 2021, sidorna 214–217