Lars Hartman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lars Olov Hartman, född 2 mars 1930 i Uppsala, död 27 november 2019 i Uppsala,[1] var en svensk teolog.

Hartman blev fil.kand. 1953, och erhöll teol.kand. 1957, och lade till en fil.mag. 1959, innan han avlade teol.lic-examen 1961. Han disputerade för teol. doktorsgraden 1966 med avhandlingen Prophecy interpreted, och blev docent 1967 i Uppsala. Han var sedan gästprofessor 1968–1969 vid Harvard University. Tillbaka i Sverige blev han tillförordnad professor i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala universitet 1971–1977 innan han blev ordinarie professor 1978. Mellan 1989 och 1995 var han forskningschef vid Svenska kyrkans då nybildade forskningssekretariat i Uppsala.[2]

Hartman var son till Olov Hartman. Han arbetade bland annat med judisk och urkristen apokalyptik samt med textteoretiska frågor. Hartman var ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsala, Nathan Söderblom-Sällskapet och Norske Videnskabers Selskab..

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Familjesidan.se
  2. ^ Minnesruna i Svenska Dagbladet 2019-12-05, s. 27