Lars Weiss
Lars Weiss, född 10 maj 1946 i Linköping, är en svensk journalist, mediekonsult och författare.
Efter studentexamen, universitetsstudier och studier vid Journalisthögskolan arbetade Weiss under 1970-talet för kvällstidningen Aftonbladet, bland annat som korrespondent i Paris. 1979 kom han till Dagens Eko för vilken han var Washingtonkorrespondent 1982-1985.
1989 blev Weiss chef för nyhetsprogrammet Aktuellt, men han lämnade Sveriges Television redan 1990 för att bli nyhetschef på de nystartade kanalen TV4. 1992 blev han programdirektör för denna kanal.
När Sam Nilsson skulle sluta som VD för SVT vid årsskiftet 1999/2000 rekryterades Weiss i god tid som efterträdare, men fick i oktober 1999 avsäga sig detta uppdrag på grund av den så kallade "Weiss-affären" där det uppdagades skatteplanering med skalbolagsaffärer som förmodligen inte var olagliga men etiskt tveksamma.[1]
Efter detta har Weiss bland annat haft styrelseuppdrag för Com Hem, Yellow Bird och Svenska Filminstitutet och varit rådgivare för Kanal Lokal. Weiss har också skrivit flera romaner och innehade läsåret 1998/1999 gästprofessuren i praktisk journalistik vid JMG på Göteborgs universitet.
Han har varit med om att starta mediabolaget Creo där han nu är styrelseordförande.
År 2002 avled Weiss son, diplomaten Jonas Weiss, i en bilolycka i Irak.[2] I boken I saknadens tid berättar Weiss om sonen samt saknaden efter honom.[3]
Han har även en son med Anna Lindmarker.
Bibliografi
Romaner
- 1982 - Notisen
- 1998 - Framgångsfällan
- 2000 - Iskarlen och trasdockan
- 2001 - Järnmannen och pansarbilen
- 2003 - I morgon du
- 2004 - Vita vrister
- 2013 - I saknadens tid
Källor
- Vem är det: Svensk biografisk handbok 1999 ISBN 91-1-300536-7
Noter
- ^ MarieLouise Samuelsson (23 oktober 1999). ”"Weiss kan inte tillträda"”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1999-10-23/17. Läst 29 december 2017.
- ^ http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.1234785-lars-weiss-i-saknadens-tid 22/01/2013
- ^ Karolina Andersson (25 januari 2013). ”Ett slukhål i hjärtat”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/ett-slukhal-i-hjartat. Läst 29 december 2017.