Lena Ahlström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lena Ahlström
Lena Ahlström 2017.
FöddLena Karin Birgitta Johansson[1]
11 april 1953 (66 år)
Enskede församling, Stockholm
NationalitetSverige Svensk
Yrke/uppdragFöretagsledare, föreläsare
Känd förGrundade Ledarstudion
MakeGunnar Ahlström
(gift 1983–2010; skild)

Lena Karin Birgitta Ahlström, ogift Skoghag,[2] född 11 april 1953 i Enskede församling i Stockholm,[3] är en svensk civilekonom och ledarskapskonsult[4][5] med en bakgrund på olika poster inom näringslivet. Vid millennieskiftet grundade Lena Ahlström Ledarstudion (då under namnet ”Akademin för det uttrycksfulla ledarskapet”).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lena Ahlström är utbildad civilekonom vid Stockholms universitet[6] och har bland annat varit administrativ chef för Småföretagarservice AB och marknadschef för Mobil reklam AB, samt seniorkonsult på Samhällsrådet AB.[källa behövs]

I mitten av 80-talet och 13 år framåt arbetade hon med kommunikation och ledarskapsutveckling inom olika enheter på SAS.[källa behövs] Hon var den första chefen för nygrundade SAS Intercultural Communication,[källa behövs] som förbereder affärsresenärer för arbete i främmande kulturer. Åren 1997-2000 var hon medlem av koncernledningen på FöreningsSparbanken, där hon arbetade med sammanslagningen av bankerna samt förändrings- och ledarskapsfrågor.[källa behövs] Därefter har hon arbetat med ledarskapsfrågor inom Letslearnit Scandinavia AB[källa behövs] och från 2002 Ledarstudion (tidigare Akademin för det uttrycksfulla ledarskapet), som grundare och vd.

Lena Ahlström har bland annat varit ordförande för Föreningen Ekonomerna (1980), styrelseledamot i Näringslivets LedarskapsAkademi (1997–1998), Enskilda Gymnasiet (2002–2007), Luleå Tekniska Universitet (2007–2011)[7][8], samt Postkodstiftelsen (2015–2016). Samma år var hon även jurymedlem i tidnigen Resumés utmärkelse Årets superkommunikatör[9].

Lena Ahlström är dotter till verkmästaren Sven (Johansson) Skoghag och Karin, ogift Thyberg.[10] Hon var 1983–2010 gift med företagsledaren Gunnar Ahlström (född 1957).[10]

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

  • 1984: Att vara svensk chef i Sydostasien - ledarskapsbok
  • 1989: Artikel: World Class Service from a Scandinavian perspective Intercultural Press
  • 2009–2013: Blogg: Veckans Affärer – Ledarskap
  • 2010–2013: Krönikör, Dagens Möjligheter – nättidning Proffice
  • 2017: Blogg: Connoisseur Leadership – From Good to Great

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1960. Arkiv Digital 
  2. ^ Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris länk. ISBN 91-87676-31-1 
  3. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris länk. ISBN 9789188366917 
  4. ^ Lomberg, Sara. ”Chefen tar plats på scen”. SvD.se. https://www.svd.se/chefen-tar-plats-pa-scen. Läst 28 juni 2017. 
  5. ^ Stenberg, Jakob. ”Hon lär ledare att tala”. Entreprenör. https://www.entreprenor.se/entreprenorer/hon-lar-ledare-att-tala_501214.html. Läst 28 juni 2017. 
  6. ^ ”Jag övervann skräcken”. Civilekonomen nr 3, 2015, läst på Ledarstudions webbplats. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170818135400/http://www.ledarstudion.se/wp-content/uploads/2015/04/Civilekonomen-nr-3-2015-04-10-2.pdf. Läst 3 juli 2017. 
  7. ^ ”Luleå tekniska universitets årsredovisning 2007”. ltu.se. https://www.ltu.se/cms_fs/1.4949!/file/arsredovisning_2007.pdf. Läst 1 juli 2017. 
  8. ^ ”Nya externa ledamöter i universitetsstyrelsen”. ltu.se. 19 februari 2010. https://www.ltu.se/ltu/media/news/Nya-externa-ledamoter-i-universitetsstyrelsen-1.59064. Läst 1 juli 2017. 
  9. ^ ”Årets superkommunikatör gör världen lite bättre - Sveriges Kommunikatörer”. sverigeskommunikatorer.se. https://sverigeskommunikatorer.se/nyheter/arets-superkommunikator-gor-varlden-lite-battre/. Läst 28 juni 2017. 
  10. ^ [a b] Ahlström, Gunnar P, direktör, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 33.