Lena Strömdahl

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lena Strömdahl
FöddLena Marie Strömdahl
17 juli 1947 (72 år)
Lidingö
SläktingarArne Strömdahl (far)
Hjalmar Strömdahl (farfar)
Hugo Strömdahl (farfars bror)
Johan Strömdahl (farfars farfar)
Ingvar Strömdahl (farbror)
Erik Strömdahl (kusin)
Betydande roller
Margit Öberg i Öbergs på Lillöga
Yvonne Dahlén i Rederiet
IMDb SFDb

Lena Marie Strömdahl, född 17 juli 1947Lidingö, är en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Strömdahl var med om att starta Orionteatern 1983 och arbetade sedan där till 1991. Hon har varit engagerad vid olika fria teatergrupper samt vid Dramaten, Riksteatern och Helsingborgs stadsteater. Mest känd är hon nog för rollen som Yvonne Dahlén i Rederiet. På senare år han hon spelat Maj Nilsson i Wallander – Afrikanen, socialminister Monica Svensson i Kommissionen och Harriet i Bron.

Hon är dotter till arkitekt Arne Strömdahl och brorsdotter till Ingvar Strömdahl.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1983 Hertiginnan Josiana Skrattmänniskan
Victor Hugo
Lars Rudolfsson Orionteatern[1]
1986 Råttoperan
Inger Rydén
Lars Rudolfsson Orionteatern[2]
1988 Valentina Kvinnornas Decamerone
Julia Voznesenskaja
Lars Rudolfsson Orionteatern[3]
1989 Marie Woyzeck
Georg Büchner
Lars Rudolfsson Orionteatern[4]
1991 Rachel Stilla natt
Alan Ayckbourn
Jacob Nordenson Boulevardteatern[5]
2002 Christine Mannon Klaga månde Elektra
Eugene O'Neill
Göran Stangertz Helsingborgs stadsteater[6]
En julsaga
Charles Dickens
Fransesca Quartey Helsingborgs stadsteater[7]
2010 Kvinna från Gond, (Understudy) Aniara
Harry Martinson
Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2018 Fru Armfeldt Sommarnattens leende
Ingmar Bergman
Hugo Hansén Romateatern

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Susanne Marko (4 december 1983). ”Orionteatern ger 'Skrattmänniskan': Suggestiv totalteater”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-12-04/329/25. Läst 5 november 2017. 
  2. ^ Tove Ellefsen (8 december 1986). ”'Råttoperan' haltar men idén är genialisk”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-12-08/333/22. Läst 7 maj 2019. 
  3. ^ Betty Skawonius (29 december 1988). ”Rysk bok blir pjäs på Orionteatern: Kvinnor i fångenskap berättar om sina liv”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-12-29/353/22. Läst 7 maj 2019. 
  4. ^ Ingegärd Waarenperä (1 oktober 1989). ”Stort upplagd spelöppning av Orionteatern: Patetiken nära i 'Woyzeck'”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/24. Läst 23 augusti 2015. 
  5. ^ Tove Ellefsen (7 oktober 1991). ”Intelligent svart komik: Boulevardteatern firar tragisk engelsk jul”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-10-07/273/18. Läst 14 april 2018. 
  6. ^ Hans Holmberg (1 oktober 2002). ”Elektra saknar närvaro”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/noje/elektra-saknar-narvaro/. Läst 18 mars 2018. 
  7. ^ Carlhåkan Larsén (18 november 2002). ”Rop om en bättre värld”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2002-11-17/rop-om-en-battre-varld. Läst 18 mars 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]