Aniara

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aniara
En revy om människan i tid och rum
Författare Harry Martinson
Originalspråk Svenska
Land Sverige Sverige
Förlag Albert Bonniers förlag
Utgivningsår 1956
För operan, se Aniara (opera).

Aniara: En revy om människan i tid och rum är ett epos av den svenske diktaren Harry Martinson bestående av 103 sånger. Verket bidrog starkt till att Martinson fick nobelpriset i litteratur 1974 (delat med Eyvind Johnson).

Verk[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Aniara publicerades 1956.[1] Eposet påbörjades dock redan 1953, bland annat till följd av Sovjetunionens första vätebombssprängning. En annan utlösande och omskakande faktor ska ha varit när Martinson med sin kikare en augustinatt studerade stjärnhimlen och fick in den vidunderliga Andromedagalaxen. I ett tillstånd av dröm och vaka, likt en schamanistisk trans, tillkom de första 29 sångerna som först publicerades i Cikada under titeln Sången om Doris och Mima.[2] Aniara kan sägas vara färgad av författarens starka intresse för naturvetenskap, men är främst att fatta som en metaforisk, existentiell betraktelse av den individuella människans och mänsklighetens öde. Något som tydligt framgår är att Martinson vill ställa frågan varför vi har en tendens att använda vår samlade kunskap och intelligens till att göra sådant som skadar vår miljö och oss själva. Denna destruktivitet symboliseras i Aniara av Spjutet som ilar genom rymden, alltid i en snabbare takt än rymdskeppet. Aniara är således det logiska svaret på människans ovilja att se konsekvenserna av sitt handlande. Enligt Martinson är Aniara en kraftfull varning, ett Kassandrarop för framtida generationer som kommer att läsas om och om igen. Aniara är också en serie visionära klagosånger om ett förlorat paradis.

Namnet "Aniara" torde Harry Martinson ha hämtat från det grekiska adjektivet ἀνιαρός, med betydelsen "bedrövad, sorgsen, sörjande".[källa behövs]

Förebild till gestalten Isagel är Karin Boye som Martinson hade en nära vänskap med på 1930-talet.[3]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Historien utspelar sig ombord på goldondern Aniara, en enorm rymdfarkost som vid varje resa rutinmässigt transporterar åtta tusen emigranter från jorden till Mars och Venus, eftersom jorden (kallad Doris) är skadad av miljöförstöring och kärnvapenkrig. På en av dessa färder tvingas Aniara väja för en okänd asteroid, kommer ur kurs, hamnar i en meteoritskur och förlorar manöverförmågan, men fortsätter i övrigt oskadd med oförminskad hastighet ut ur solsystemet och in i det okända. Resten av berättelsen beskriver hur besättning och passagerare reagerar när det ofattbara går upp för dem – att ingen räddning längre är möjlig. Det som återstår är en tillvaro ombord på Aniara för all framtid, eller åtminstone tills förråden tar slut. En ofta citerad bild av Aniaras belägenhet är jämförelsen av rymdskeppet med "en liten blåsa i Guds andes glas".

"O, kunde vi nå åter till vår bas,
nu när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:
en liten blåsa i Guds andes glas."
– Ur Aniara, sång 13[4]

Rymdskeppets höga hastighet i ett mänskligt perspektiv kontrasteras effektfullt mot dess nära nog stillastående i förhållande till en tillräckligt avlägsen utsiktspunkt i en oändlig rum-tid. Det blir uppenbart hur liten och bortkommen människan framstår utanför sitt jordiska ramverk.

I Aniara skildras hur människorna söker tröst i religion, sex, filosofi och till en början hos Mima, en sorts allvetande dator, möjligtvis gudomlig, som har lagrat hela människans historia, vilka kan återges som filmer som underhållning och själslig föda för de hungrande ombord. Efter hand betraktas Miman alltmer som en gudinna vid vars altare passagerarna knäböjer, men Miman orkar till slut inte bära alla fruktansvärda insikter om människans dåd. Bilderna blir alltmer fragmenterade, hon bryts ner och dör av sorg. Miman är inte den enda som skänker tröst. Även Daisi Doody, en ung kvinna, håller cynismen och tomheten borta med sin aningslöshet och sensuella dans. Hon vrider sig i den framtida trenddansen "yurg" och hon jollrar slangen ifrån Dorisburg, Martinsons namn för Jorden i Aniara. Även maktmissbruk framträder på Aniara. Chefone, rymdskeppets despotiske befälhavare, som fängslar sina motståndsmän, försöker dölja hur illa ställt det egentligen är, men genomskådas snart av mimans skötare, mimaroben, och med tiden av allt fler av de ombordvarande. Att ge sig hän åt drömmar och avancerad tankeflykt i ett eskapistiskt frosseri är vad som återstår för att hålla själens eldar brinnande på den irrfärd som för dem allt längre bort från Doris dalar och ut i den tomma okända rymden.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Mimaroben, berättare
  • Mima, en tänkande maskin som bär på mänsklighetens minnen.
  • Daisi Doody, dansare
  • Chefone, befälhavare
  • Isagel, pilot
  • Den blinda poetissan från Rind
  • Libidel, kultledare på Aniara
  • Nobia, samarit

Miman symboliserar diktkonsten och allt mänskligheten skapat, historien och minnet.[5] Miman sköts av Mimaroben, verkets berättare. Ändelsen rob kommer från ordet rob som på flera slaviska språk betyder "slav, träl".[6] Chefone representerar maktmänniskor och diktatorer.[7] Isagel, den kvinnliga piloten, representerar den klarhets- och sanningssökande tanken.[8] Daisy Doody företräder det djuriska livet, utan några intellektuella frågor och problem.[9] Den blinda poetissan är en representant för estetisk hänförelse och religiös vision.[10] Nobia företräder handlingar i godhetens tjänst och etisk självuppoffring.[11] Kultledaren Libidel och de övriga dansande libidinnorna har som enda livsuppgift att väcka åtrå och vara sexualobjekt. Namnet anspelar på libido.[12]

Berättarteknik[redigera | redigera wikitext]

Aniaras berättare är mimaroben. De flesta av eposets 103 sånger återger sinnesstämningar och skeenden ombord på skeppet, men många återger också Aniaras passagerares enskilda berättelser: minnen, kärlekshistorier, naturskildringar och händelser. Texten är skriven på vers, men blandar traditionella versmått med fri vers. I vissa delar av texten återges skeendena kort och koncist, utan rim som i ett telegram. Det finns även ett par nonsensverser på Dorisburgerslang, en slang som framställts av Martinson själv. Martinson använder sig av suggestiva språkliga nybildningar som knyter an till vetenskap och teknik samtidigt som de bär en säregen poetisk lyskraft.

Aniara har undertiteln En revy om människan i tid och rum. Verket innehåller anspelningar på olika historiska händelser och epoker i människans historia samt en mängd litterära anspelningar. Bland annat på Den gudomliga komedin, John Miltons Det förlorade paradiset, Bibeln, antikens tragedier och en lång rad svenska och skandinaviska litterära verk. Litteraturforskare har pekat på att nästan alla viktiga skeden och litterära riktningar från olika tider och länder finns representerade som anspelningar, allusioner och stilimitationer i Aniara.[13]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Aniara utkom den 13 oktober 1956 på Albert Bonniers förlag och möttes av ett stort intresse i den svenska pressen. Den fick ett entusiastiskt mottagande av många kritiker och blev även en stor publiksuccé. Den inspirerade också till nya konstverk, mest notabelt Erik Lindegrens och Karl Birger Blomdahls opera Aniara som hade premiär 1959.[14]

Aniara finns med i Världsbiblioteket över de hundra bästa böckerna genom tiderna och på Världsbibliotekets lista över de 50 bästa diktsamlingarna. Boken är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).[15]

Utgåvor och översättningar[redigera | redigera wikitext]

Aniara är översatt till bland annat engelska, tyska, franska, ryska, danska, finska, norska, spanska, italienska, arabiska, tjeckiska, japanska, kinesiska, vietnamesiska och esperanto.[16]

Andra konstformer och samband[redigera | redigera wikitext]

Genom åren efter verkets utgivning i bokform har andra konstnärer utifrån detta skapat versioner i andra konstformer och andra verksamheter och begrepp har uppkommit.

  • På 1970-talet skapades inom delar av den psykologiska samhällsdebatten uttrycket Aniarabarn för att beteckna oron för framväxten av en ny typ av känslokalla, egoistiska, isolerade barn präglade av det teknologiska, materialistiska samhällets former.[17][18]
  • Som teaterföreställning har Aniara gjorts framför allt i dramatisering av Helge Skoog och Per Lysander som kammarteater med sex skådespelare på Unga Klara 1982. [19] Helge Skoog fortsatte därefter återkommande genom alla åren fram till 2010-talet med en monologversion av delar av verket, Aniara – ett rymdäventyr, med elektronisk musik av Gunnar Edander.[20] I november 2013 avlöstes Skoog av Albin Flinkas i rollen, kallat Aniara.2[21]. Monologen har även spelats av andra aktörer vid andra teatrar i landet.
  • Den svenska artisten Nicole Sabouné gav hösten 2015 ut en skiva med titeln Miman; titeln hämtad från Martinsons Aniara.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hall, Tord (1958). Vår tids stjärnsång: en naturvetenskaplig studie omkring Harry Martinsons Aniara. Bonnier 
  • Wrede, Johan (1965). Sången om Aniara: studier i Harry Martinsons tankevärld. Bonnier 
  • Holm, Ingvar (1965). ”Mot Aniara”. Harry Martinson - Myter, målningar, motiv. Aldus 
  • Tideström, Gunnar (1975). Ombord på Aniara. En studie i Harry Martinsons rymdepos. Stockholm: Aldus. ISBN 91-0-040217-6 
  • Sandelin, Stefan (1989). Kring Aniara. Vekerum. ISBN 91-86722-10-7 
  • Nilson, Peter (1992). ”Att segla med dödens skepp”. Rymdljus. En bok om katastrofer och underverk. Norstedt. ISBN 91-1-921432-4 
  • Wikström, Owe (1997). ”Konsten som altare: om ritens och mystikens roll i Harry Martinsons Aniara”. Aljosjas leende. Natur och Kultur. ISBN 91-27-06765-3 
  • Wrede, Johan (1997). ”Föreställningens rymd”. Aniara. Bonnier. ISBN 91-0-056430-3 
  • Algulin, Ingemar (1998). ”Gestalterna i Aniara”. Traditioner i förvandling. Norstedt. ISBN 91-1-300402-6 
  • Landgren, Bengt (2007). Efter femtio år: Aniara 1956-2006. Föredrag vid ett symposium i Kungl. Vitterhetsakademien 12 oktober 2006. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. ISBN 978-91-7402-373-2 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Martinson, Harry (1956). Aniara [Elektronisk resurs: en revy om människan i tid och rum]. Stockholm: Bonnier. Libris 10917988. http://litteraturbanken.se/forfattare/MartinsonH/titlar/Aniara 
  2. ^ Martinson, Harry (1953). Cikada: dikter. Stockholm: Bonnier. Libris 12371 
  3. ^ Erfurth, Sonja (1989). Harry Martinsons 30-tal. Albert Bonniers förlag. sid. 232 
  4. ^ ”Aniara, sång 13”. http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/MartinsonH/titlar/Aniara/sida/32/etext. 
  5. ^ Tideström, sid. 74-75
  6. ^ Tideström, sid. 80
  7. ^ Tideström, sid. 14
  8. ^ Tideström, sid.109
  9. ^ Tideström, sid. 106
  10. ^ Tideström, sid. 110
  11. ^ Tideström, sid. 109
  12. ^ Tideström, sid. 107
  13. ^ Tideström, sid. 57-74
  14. ^ Martinson, Harry; Wrede, Johan (1997). Aniara. Bonnier. sid. 228-230 
  15. ^ Gradvall et al 2009, nr. 7
  16. ^ Libris
  17. ^ Ingmar Bergman, om Ulla Isaksson
  18. ^ Human IT 1998, "Ny värld, nya barn, nya arenor?"
  19. ^ [a b] Dagens Nyheter 8 januari 2001, "Aniara – opera för orostider"
  20. ^ Göteborgs Posten 22 mars 2006, "Aniara – alltid aktuell"
  21. ^ Kulturhuset Stadsteatern 2013, "Aniara.2"
  22. ^ Cassiopejabloggen 2012, "En filmad Rolf Hepp-balett i Aniaras tecken"
  23. ^ Sydsvenskan 22 juni 2012, "Hur hamnade du i rymden?"
  24. ^ Aniarakvartettens webbplatsinfo
  25. ^ ”Harry Martinson, Carl-Axel Dominique, Tommy Körberg ‎– Ur "Aniara. En revy om människan i tid och rum" (Live!)”. https://www.discogs.com/Harry-Martinson-Carl-Axel-Dominique-Tommy-Körberg-Ur-Aniara-En-Revy-Om-Människan-I-Tid-Och-Rum-Liv/release/6316971. Läst 25 maj 2017. 
  26. ^ Backa Teater 2000, "Aniara" Arkiverad 7 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  27. ^ Svenska Dagbladet 22 oktober 2010, "Undergångsresa med vemodig ton"
  28. ^ Aniara Recordings webbplats
  29. ^ ”Diablo – Silver horizon” (på engelska). Metal Blast. 19 november 2015. http://www.metalblast.net/music-review/diablo-silver-horizon/. Läst 15 november 2016. 
  30. ^ Kartago förlag 19 augusti 2015, "Aniara släpps som tecknad serie"
  31. ^ Has it Leaked? 2015, "Necrosavant 'Aniara MMXIV'"
  32. ^ ”Rymdeposet Aniara filmatiseras i Stockholm”. Sveriges Radio. 2 november 2016. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6554439. Läst 15 november 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]