Leonard Matlovich
| Leonard Matlovich | |
 Matlovichs gravsten på Congressional Cemetery. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 6 juli 1943 Savannah, Georgia |
| Död | 22 juni 1988 (44 år) West Hollywood, Kalifornien |
| Begravningsplats | Congressional Cemetery, Washington, D.C |
| I tjänst för | USA |
| Försvarsgren | USA:s flygvapen |
| Tjänstetid | 1963-1975 |
| Grad | Technical sergeant |
| Slag/krig | Vietnamkriget |
| Utmärkelser | Bronze Star Medal Purple Heart Air Force Commendation Medal |
| Övrigt | HBT-aktivist |
Leonard P. Matlovich, född 6 juli 1943 i Savannah, Georgia, död 22 juni 1988 i West Hollywood, Kalifornien,[1] var en amerikansk militär, veteran från Vietnamkriget, rasrelationsinstruktör och mottagare av Purple Heart samt Bronze Star.[2]
Matlovich var den förste homosexuelle tjänstgörande som avsiktligt kom ut inför militären för att ifrågasätta dess uteslutning av homosexuella, och förmodligen den mest kända homosexuella mannen på 1970-talet efter Harvey Milk. Hans kamp för att få stanna i USA:s flygvapen efter att ha kommit ut ur garderoben blev ett känt fall som hela HBT-gemenskapen samlades kring. Hans fall bidrog till artiklar i tidningar och magasin över hela landet, flera TV-intervjuer och en film på NBC. Hans fotografi var på framsidan av Time den 8 september 1975, och blev därigenom en symbol för tusentals homosexuella tjänstgörande och homosexuella över huvud taget.[3][4][5][6] Matlovich var den första öppet homosexuelle att vara på förstasidan av ett amerikanskt nyhetsmagasin.[7] Enligt författaren Randy Shilts "markerade händelsen den första gången som den unga gayrörelsen kommit på framsidan av en större tidning. För en rörelse som fortfarande kämpar för legitimitet var händelsen en stor vändpunkt.[8] I oktober 2006 hedrades Matlovich av LGBT History Month som en historisk ledare för den homosexuella gemenskapen.
Matlovich, som var konverterad mormon och kyrkans ålderman när han bodde i Hampton, Virginia, fann sig vara på kant med mormonerna och deras motstånd mot homosexuellt beteende. Han bannlystes två gånger av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för homosexuellt beteende. Första gången var 7 oktober 1975 i Norfolk, Virginia, och sen igen, 17 januari 1979 efter att ha varit med i Phil Donahues TV-show 1978, utan att döpas igen. Men med tiden hade han slutat vara troende över huvud taget.[7]
Den 22 juni 1988, mindre än en månad innan sin 45-årsdag, dog Matlovich i Los Angeles av komplikationer från HIV/AIDS,[1] under ett stort foto av Martin Luther King, Jr. Hans gravsten, som är ett minnesmärke för alla gayveteraner, bär inte hans namn, utan texten “When I was in the military, they gave me a medal for killing two men and a discharge for loving one.” (När jag var i militären gav de mig en medalj för att mörda två män och ett avsked för att älska en.) Hans gravsten på Congressional Cemetery är i samma rad som J. Edgar Hoovers.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”GAY ACTIVIST LEONARD MATLOVICH, 44, IS BURIED WITH FULL MILITARY”. Chicago Tribune (Tribune Company). 3 juli 1988. https://www.chicagotribune.com/news/ct-xpm-1988-07-03-8801120440-story.html. Läst 19 september 2010.
- ^ Books.google.com
- ^ "I Am a Homosexual" Arkiverad 31 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine. TIME Magazine (8 september 1975)
- ^ Steve Kornacki (1 december 2010). ”The Air Force vs. the "practicing homosexual"”. Salon.com. Arkiverad från originalet den 3 december 2010. https://web.archive.org/web/20101203223214/http://www.salon.com/news/politics/war_room/2010/12/01/matlovich_dadt. Läst 30 maj 2010.
- ^ Matthew S. Bajko (1 december 2010). ”Friends plan plaque for gay Castro vet”. Bay Area Reporter. http://www.ebar.com/news/article.php?sec=news&article=3069. Läst 30 maj 2010.
- ^ Servicemembers United. ”The DADT Digital Archive Project”. Servicemembers United. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110803195411/http://dadtarchive.org/?page_id=61. Läst 30 maj 2010.
- ^ [a b] Leonard Matlovich Makes Time Arkiverad 20 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Randy Shilts (1993). Conduct Unbecoming: Gays and Lesbians in the U.S. Military. Macmillan. sid. 227. http://books.google.com/books?id=iOAmL6JPCE0C&pg=PA227&lpg=PA228&dq=matlovich+time+cover+shilts&source=bl&ots=mtvGulQjh5&sig=Rv6Wh5ZpaXmUtxBy6ojAhpEHuqE&hl=en&ei=sC_jTdf-Lufm0QGyif2sBw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CBsQ6AEwAQ#v=onepage&q&f=false. Läst 30 maj 2011. ”"It marked the first time the young gay movement had made the cover of a major newsweekly. To a movement still struggling for legitimacy, the event was a major turning point."”
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Castañeda, Laura and Susan B. Campbell. "No Longer Silent: Sgt. Leonard Matlovich and Col. Margarethe Cammermeyer." I News and Sexuality: Media Portraits of Diversity, 198-200. Sage, 2005, ISBN 1-4129-0999-6.
- Hippler, Mike. Matlovich: The Good Soldier, Alyson Publications Inc., 1989, ISBN 1-55583-129-X
- Miller, Neil. "Leonard Matlovich: A Soldier's Story." I Out of the Past: Gay and Lesbian History from 1869 to the Present, 411-414. Virginia: Vintage Books, 1995, ISBN 0-679-74988-8
- Shilts, Randy. Conduct Unbecoming: Gays and Lesbians in the US Military, Diane Publishing Company, 1993, ISBN 0-7881-5416-8
- Sergeant Matlovich vs. the U.S. Air Force, dramatisering regisserad av Paul Leaf, skriven av John McGreevey, med Brad Dourif i huvudrollen. Första gången visad på NBC 21 augusti 1978.